Livet på landet.

Har tillbringat några stillsamma veckor på landet. Bara kopplat av och även kört träning för mitt knä med lyckat resultat. Kameran var med men användes ganska sparsamt, har med andra ord haft en skön och fin sommar. Kanske var det lite för fint väder, för de få regndroppar vi fick räckte inte till för att kantarellerna skulle ploppa upp. Några få och små fick vi innan allt torkade bort.

Lite djurliv fick vi njuta av också. Redan samma dag vi kom ut till landet så kom den stiliga råbocken och hälsade på. Han blev nog lite snopen då det var folk i huset, gissar att han ansåg att det var hans mark och att vi var inkräktare på reviret. 

Vi fyllde på fågelmatbehållaren och sedan dröjde det inte länge innan det var full fart vid fågelrestaurangen. Först ut var nötväckan.

Tätt följd av hackspetten.

Sedan fylldes det på med andra fåglar. Lilla tofsmesen.

Grönfinken.

Många fågelungar kom också på besök, fast de satt mest och tiggde mat från sina föräldrar.

En del hade lite problem med landningen.

Andra fixade det galant och hade tagit tiggandet till sin yttersta spets. Det gäller att se liten och hjälplös ut.

Även en duva hittade till fågelmaten.

Ekorrarna här på landet var inte så rädda av sig, de kom och ville också ha del av fågelmaten men den hängde så till att de inte klarade av att ta för sig där. Hur de än försökte så var det för svårt.

En nyinköpt ekorrmatare var lite för svår också. Var tvungen att ta bort den innan ekorren klämde sönder sina små tassar. Lösningen blev en liten plastmugg på verandaräcket. Kanon tyckte Kurre.

Mer om ekorrarna och muggen senare.

I vår Herres hage!

När jag vaknade i morse och tittade ut så trodde jag först att det var räven som brukar besöka vår tomt som stod precis utanför staketet. Hade inte fått på mig glasögonen ännu och tyckte att den såg lite annorlunda ut.

För två år sedan föddes ett litet rådjur på vår tomt, det lilla kidet skadade sig senare och bröt benet. Troligtvis hade hon varit i närkontakt med en bil, viltvårdaren var här och sökte efter henne men då höll de sig undan, men vi såg henne halta omkring här många gånger. Stundtals hoppade hon omkring på tre ben. Det blev som viltvårdaren trodde, benet läkte ihop och hon kunde gå på alla fyra, men hon fortsatte att halta lite så därför känner vi igen henne. Finns ett inlägg om det här.

När jag fått på mig brillorna och även hämtat kameran så såg jag att det här var varken räven eller ett rådjurskid utan vårt lilla halta rådjur hade fått tvillingar.

Hon verkade vara en fin och omtänksam mamma.

-Vänta, du har en fläck till där.

Den lilla familjen upptäckte att vi röjt en hel del busk och vildvuxet och trodde nog att vi lagt ut lite mat till dem, dit tågade de nu iväg.

Mums vad gott.

Den lilla familjen stannade kvar vid vår tomt ett bra tag så vi tog vår frukost inne i köket och inte ute på altanen, så att de fick äta i fred.

Vi får ofta besök på tomten av rådjuren det syns ganska tydligt om  man tittar på våra odlingar, eller brist på odlingar. Vid ett tillfälle hade vi alla fem rådjuren på besök samtidigt på tomten så om alla håller ihop i fortsättningen så kan det bli sju rådjur samtidigt. De fem finns att se här.

Det står ett rådjur ute i trädgården.

Det står ett rådjur där ute sa maken.

Jag tittade ut och sa ETT?

Verkar som de trivs i vår trädgård även då det inte finns några blommor att äta upp.

Bocken, mamma rådjur, årsungarna som blev tvillingar och även fjolårsungen ser ut att trivas tillsammans.

Full fart var det i alla fall.

Var bara tvungen att sticka emellan med vad som hände ute på tomten alldeles nyss. Tyvärr så blir det inte så bra bilder genom våra fönster som är av den gamla handblåsta varianten.

Kommer mer från Road tripen senare.

Vi satte upp en kärve till småfåglarna...

Vi satte alltså upp en kärve till småfåglarna till jul..

-Vad sa du?

-Jo, jag sa att vi satte upp en kärve till FÅGLARNA!Bilderna blir inte så bra genom fönstret här, med de gamla handblåsta och lite ojämna glasen.

I natt kom den efterlängtade snön och med spåren i den snön så kan jag tydligt se vem som kom tillbaka och gjorde slut på fåglarnas kärve.

Fast fåglarna får väl skylla sig själva som inte bevakade sitt revir...

...och min cypress, som rådjuren redan fixat en snygg midja på, fick vara ifred.

Promenad till Drottningholm.

Lördagmorgon och solen skiner, känns som en bra dag för en promenad. Vi styr kosan mot Drottningholm men först ett lite ofrivilligt stopp på Nockebybron, en segelbåt vill igenom och kön av bilar blir lång.

Där nere ligger Brostugan, de har inte öppnat ännu.

Flaggan är hissad på Drottningholms slott, så kungen är hemma.

Det är tidig förmiddag men gässen är redan hungriga.

Slottsstallen som numera är garage.

Inte bara gässen är på alerten så här tidigt. Här kan Sven Jerring berömda citat om japaner passa in, fast de här japanerna hoppar inte och kastar sig inte, möjligtvis att de fläktar sig, men framför allt så fotograferar de.

 Alla vill fota vakten, så då gör jag det också och känner mig som en riktig turist.

Drottningholms slottsteater.

Vi går ner genom Norra grinden.

Beundrar slottet och går inte på den fint krattade grusgången...

...för där får vi inte gå när kungen är hemma.

Vi traskar upp mot Floras kulle och den kungliga djurkyrkogården istället. Där har bland annat Tusse och Eisel egna gravstenar. Här låg förr prinsessan Sofia Albertinas trädgård med en damm, byggnader och ett menageri för hönsfåglar, nu finns här bara en inhägnad grop kvar.

Här uppe börjar också Kärleksstigen, undrar om Kungen och Drottningen brukar vandra där hand i hand.

Här uppe hittar vi något nytt som jag inte upptäckt förut, en utställning om planteringarna i parken och trädgårdsskötseln.

Där dansar figurerna menuett i solskenet.

Och se där, på en av de informativa planscherna hittar jag en bekant. Så kul att se dig här Eva.

Här kan man få lära sig lite om landskapsomvandling också.

Fullärda traskar vi vidare mot Kina slott.

Inga japaner hade hittat upp till Floras kulle men hit har de hittat, trots att Kina slott inte öppnat ännu.

Paviljongen där Adolf Fredrik satt och svarvade snusdosor är privat nu, men Confidencen är uppdukad som om de kungliga skulle vara på väg för en privat måltid.

Confidencen är en matsalsbyggnad där både matbord och serveringsbord dukades i våningen under den kungliga matsalen och på signal ovanifrån hissades mat- och serveringsbord upp i matsalen. Detta innebar att de kungliga kunde äta middag utan att betjäning var närvarande, alltså en confidence (franska för "i förtroende").

Norr om Confidencen ligger det gamla köket som numera inrymmer ett café, här kan trötta turister ta sig en välbehövlig fika och vila sina trötta ben en stund.

Vi är inte fikasugna ännu, så vi traskar vidare ner till Vakttälten som står där som en påminnelse om Gustav III dagar. Han hade stora planer för parken med idéer om flertalet byggnader men bara två blev förverkligade, som det här vakttältet och Götiska tornet. Byggnaden ser spännande ut men var bara en förläggning för kungligheternas vakter.

Här finns oändliga grusgångar att traska runt på.

Men vi slinker in bland de vindlande gångarna i Lövteatern istället.

Ovanför de 14 kaskaderna har man fin utsik över parken och slottet. Fast i dag är vattnet avstängt.

Det finns en hel del gäss i parken och på vissa ställen får man se sig noga för innan man sätter ner fötterna. De lämnar ganska stora visitkort efter sig.

Svanungarna har hunnit bli ganska stora.

Pappa svan kommer simmandes.

En riktig svanidyll.

Den här lilla filuren verkar tycka att jag borde ha haft mat med mig. Jag fick i alla fall en uppfodrande blick ifrån den.

Hägern i strandkanten gillar inte mig, den flyttar sig hela tiden så att den är på samma avstånd från mig, så jag går därifrån för att inte störa i matletandet.

Bakom blommorna ute på en av öarna anar jag något som jag inte sett i parken här förut. Kan det vara ett...?

...rådjur där på ön? Jo helt riktigt, den måste ha gått över bron för att komma dit.

Sedan gick vi hem.