Modertemplet - Batukaru templet.

Regnet som började efter att vi avslutat vår lunch fortsatte fast det blev mer ett "bra för hyn regn" så det stoppade inte våra fortsatta planer.

Sista besöket på vår utflykt är Batukaru templet eller Luhur Watukaru templet som det också kallas för, det är ett av de största hinduiska templet på Bali. Det ligger vid foten av berget Batukaru, som är Balis näst högsta vulkan, omgiven av  tropisk regnskog. Det templet byggdes för att vörda gudar över berg och sjö. Templet grundades i 1100-talet av Empu Kuturan, en stor hinduisk vis man. På den tiden var detta tempel en fristad för eremiter.

Här finns det en hel del regler för besökare.

År 1604 blev templet attackerat och delvis förstörts av kungen av Buleleng, Anglurah Panji Sakti, men hans trupper slogs tillbaka av miljontals bin. Fram till 1959 var templet inte restaurerat, trots det fortsatte pilgrimer att tillbe gudarna här i spillrorna efter attacken.

Man får inte gå in här med bara ben så vi får ett tygstycke att svepa om oss och ett band som bälte. Bältet är tydligen viktigt för de som hade långbyxor fick också ta på bältet.

Se så fina vi blev.

Nu får vi gå in på tempelområdet. I trappen ligger en trött hund och min vana trogen så kan jag inte låta bli att ta en bild på hunden. Den är så trött och jag vill att den åtminstone ska titta på mig så jag säger vov, men ångrar mig ordentligt sedan. Den stackars hunden blir så rädd för detta lilla vov, hoppar upp yrvaket och stirrar sig omkring. Jag vågade mig inte på att locka till mig hunden eller försöka klappa för vi hade blivit varnade att hundarna här på Bali har rabies, fast när vi frågade lokalbefolkningen så sa de att så var det inte.

Även om inget gjordes åt detta tempel på alla dessa år fram till 1959 så pågår det underhållsarbete fortfarande.

Templet består inte bara av en enda stor byggnad utan det är nästan som där familjerna bor, flera byggnader med olika betydelse. Vi träder in genom den stora porten som symboliserar någon form av rening med sin tudelade form.

Det är nog helt säkert att det inte är någon fågel som lagt ägg här utan det är en offergåva på huvudet av statyn.

Ser en ondskefull varelse stirra på oss, liknar en kombination av en sköldpadda och ett troll.

Längre in än så här får vi inte gå.

Undrar om den där tempelkatten får det eller om det bara är så att den inte kan läsa. Tror den var på jakt efter lite offergåvor.

Inga hala risfältstigar här men man får se upp med alla trappor då man går runt och tittar på allt intressant. Robert hade tur som inte slog sig då han missade att det kom en trappa i hans väg.

De här heliga vattnet där man skulle tvätta sig i pannan och i håret tre gånger, sedan fick man önska sig något. Jag gjorde flera försök att ta bilder på den här platsen men av någon konstig anledning så blev ingen riktigt skarp och de allra flesta var bara att slänga.

Här finns också en helt fyrkantig konstgjord sjö. Den är helig och trots att det är fullt med fiskar i sjön så får man inte fiska där. Vår chaufför hade sparat bröd från lunchen som han matade dem med. Mitt i sjön finns en liten ö och det som ser ut som ett streck ute i sjön är en gångväg som kommer fram då man vid speciella högtider sänker vattennivån.

Hembesök.

Ett trevligt avbrott i bilåkandet var en fikapaus hemma hos en balinesisk familj. Huset rakt fram är sovrummet, där hålls också alla religiösa ceremonier och det till vänster är till för förvaring av ris.

Här blir vi välkomnade av den alerta vakthunden Ben.

Titta bara så han visar tänderna...

...innan han gör sig beredd för anfall...Gäääsp!

Far i huset hälsar oss välkomna och berättar att hans familj består av honom hans fru och deras två söner 6 och 12 år gamla. Stora sonen är i skolan men lillkillen är hemma och smyger lite blygt runt oss och kikar  nyfiket på vad vi är för några. Innan vi gick så vågade han sig fram och hämta en liten leksak.

Här bor också farmor.

Hon håller mest till i köket och tycker om att det kommer gäster. Hon gillar också att bli fotograferad.

I dag ska hon laga små pannkakor.

Vi får smaka på pannkakorna, de serveras med kokosflingor och smält brunt socker. Mmm så goda de var.

Farmor blir så glad när jag säger att de var goda.

Så glad så att jag får kika in i hennes skafferi med de vackra handflätade förvaringskorgarna.

Frun i huset tillbringar förmiddagarna med att iordningställa de olika vackra och konstfärdigt gjorda offergåvorna till dagens religiösa ceremoni. De kallas för Canang.

Det är bara vid speciella tillfällen som man besöker de större templen, till vardags och de dagliga ceremonierna håller man vid husets egna lilla tempel. Något som finns vid de flesta hus i Bali.Varningsskylten är till för att man inte får gå dit under "women period".

Strax ska vi gå en liten vandring bland risfälten...men vi tar en fikapaus  med nybryggt balinesiskt kaffe och en nybakade traditionell kaka först.

Stenbrottet

Vi är alltså ute på en dagsutflykt, blir upphämtade vid vårt hotell av en fyrhjulsdriven LandRover som ska ta oss runt på ön Bali. Vi får en riktigt trevlig dag i sällskap av vår chaufför som också är vår guide och av två trevliga australiensare som heter Robert och Barbara. Trevligt att höra dem berätta om Australien.

Första stoppet blir vid ett gammalt stenbrott som är beläget på botten av en torr flodbädd. Där har byborna brutit sten i generationer. Redan när vi stannar möts vi av en av arbetarna som just kommit upp med ett lass av sten.

Stenarna hon bär på huvudet ska sedan huggas och slipas till sådana som står travade bakom henne, en sådan färdigslipad sten väger 9 kg, så det är ett rejält lass som damen har på huvudet.

Hon har jobbat hårt med att bära, har blivit en hel liten stenmur. Här träffar vi också på några till av byborna och tror först att de är arga men det visar sig att den äldre mannen är lite hörselskadad, inte så lite heller för de skriker rejält då de pratar med honom.

Bali kallas ju för gudarnas ö och det finns minst 20.000 tempel där, så därför är det inte så konstigt att det även på vägen ner till stenbrottet finns ett tempel.

Vi fortsätter vår väg ner mot stenbrottet, några bärare går före på stigen

Barbara och Robert får hjälp nedför trappen av vår guide, kan behövas med dessa ojämnt höga trappsteg.

Bambubron som vi ska över ser nygjord ut men fundamentet verkar vara riktigt gammalt.

Vi stannar här uppe och följer inte efter ner i den torra flodbädden, fast helt torr är den inte. Det sipprar fram lite vatten här och där och jag antar att det är ganska halt där nere.

Damen vinkar glatt till oss.

Bakom de torra palmbladen hörs det hammarslag och där bakom sitter stenhuggaren och hugger loss stenblock.

Dags att lasta på nya tyngder på huvudet.

...och påbörja vandringen upp till byn.

Trappan där vi fick lite hjälp av en stödjande hand forcerar hon som ingenting, svårt att tro att hon är 65 år.

Vi tar en liten sväng ner till byn för att titta på det nya templet som invigs i dag. Vi är inte ensamma om att skynda dit.

Alla är inte lika välkomna, den hungriga hägern schasas bort.

 Den burrar dock bara upp sig lite.

och försvinner in under bordet. Den har det nog inte så lätt för jag såg att den har bara en och en halv vinge.

Templet verkar inte vara helt färdigt ännu för det pågår en hel del aktiviteter där inne. Ser ni tempelhunden?

Han ser ut att vara på sin vakt.

Här kommer ingen förbi!

Kan det vara offergåvorna framför templet som han vaktar. Det var i alla fall dem som hägern ville åt.

Hunden på andra sidan ingången är inte lika alert, han verkar mest trött.

Jag har mitt 28-300 mm på kameran och det ser väl lite stort ut så vår guide skrattar lite och undrar om jag jagar lejon, innan han klättrar upp på taket för att hämta ner lite vatten till oss som är törstiga efter den lilla vandringen.

Bali - Gudarnas ö.

Dagarna innan vi skulle iväg på en resa till solen fick jag veta att mina värden för D-vitamin var ruskigt låga. Min läkare tyckte att det var en utmärkt idé att åka iväg till solen för att tanka lite D-vitaminer. Dessutom så hade vi bestämt att den här resan skulle gå i lathetens tempo. Bara ta det lugnt och njuta. Dagen startar i den andan som vi föresatt oss och vi börjar med stärkande och vitaminrik frukost. En riktig mjukstart som kan behövas med sju timmars tidsskillnad.

Ett gäng tiggande ankor kommer kvackandes och vill väldigt gärna ta del av vår frukost. Klart de fick smaka.

Så är det dags att gå och börja bekanta sig med området.

I gräsmattan ligger det väldoftande jasminblommor. Vackert tycker jag men personalen på området tycker tydligen att det är skräp och städar bort dem hela tiden.

Några steg bort så hamnar vi vid havet, en lång strand med vit, varm och mjuk sand så långt ögat når. HÄRLIGT!

Inget slagsmål om solstolarna heller, men det är de som står i skuggan som blir upptagna först. Som gjort för en slapparsemester.

Mystiska hål i sanden, ser senare att det är små ljusa krabbor som bor där. Snabba som blixten är de.

Titta där har vi våra vänner ankorna från frukosten.

De kommer fram och undrar om vi har någon mat med oss. Det hade vi inte så de vaggar besviket iväg.

Vi promenerar vidare och kommer till porten där området för vårt hotell tar slut. Prydligt och välstädat.

På andra sidan porten ser det lite mindre välordnat ut.

Men det lär nog bli lika välordnat även där för det byggs bakom planket.

Det sägs att det finns 20.000 tempel i Bali och det stämmer säkert för överallt där man går så finns det ett litet eller som här ett större tempel. Inte så konstigt att ön fått smeknamnet Gudarnas ö.

Jag trodde att det röda på palmbladet över ingången var blommor, men det var det inte.

Vi fortsätter promenaden utefter stranden.

Även där på stranden finns det tempel.

Vi behöver inte gå många meter innan nästa tempel dyker upp.

Inte bara tempel, en och annan försäljare dyker upp men de är så försynta och inte alls påträngande. Vill du inte köpa så går de bara vidare.

Kan man göra så mycket annat än njuta av tillvaron.

Utan strumpor och skor vandrar vi vidare i paradiset.

Chinatown - Singapore - Saluhallen

Bakom cykeln i förra inlägget så hittade vi det vi sökte, saluhallen.

Här fanns det mycket att titta på.

Grönsaker, fisk, kött och en hel del annat fanns till försäljning.Damen i bilden här ovanför har en liten, liten bäbis i knytet på magen.

Dagens extrapris var på grodor.Ja, de är levande.

Även sköldpaddorna var levande.

Ingen hade något emot att bli fotograferad, den enda som avböjde min fråga var han som styckade grodor.

Utbudet av varor var stort.

Här styckas det fisk.

Mera fisk.

I övriga delar av Singapore var det rökförbud på alla platser utom på de anvisade rökrutorna, här inne verkade det inte gälla.

Många äldre jobbar fortfarande.

Ute på torget var det teater och fullsatt framför scenen.

Alla var inte lika engagerade i vad som hände på scenen.

Den här lilla flickan blev tillsagd av sin mamma att vända sig om då hon såg kameran, inte bort utan så att hon skulle komma med på bild.

Paraply kan vara praktiskt att ha med sig, inte för att vi hade något regn, mer än vår första morgon, men det skyddade även mot solen.

Plötsligt när vi kommer gåendes gatan fram så är hela trottoaren full med skor.

Vi har kommit till Sri Mariamman-templet.

En helt otroligt utsmyckad byggnad. Det är hinduernas äldsta tempel här i Singapore och det är modergudinnan som äras här.

Sri Mariamman sägs kunna bota sjukdomar så då är det väl passande att man även kan få gratis sjukvård här.

Kanske någon av de som är där för sjukvård som slagit sig ner på trappan för en liten matpaus.

Som synes så har Chinatown blivit riktigt modernt med fritt Wi-fi över hela stadsdelen.Den blå taxin var ett av de taxibolagen som tog kreditkort,  det  var bra att fråga innan man åkte iväg för en del bilar tog bara kontanter och andra bara kreditkort.

En hyllning till Michael Jackson.

Vid matställena hade de kanske inte inkastare men "inlockare" fanns det gott om.

Kastar en sista blick på den otroligt utsmyckade gatan...

...då drömbilen kommer rullandes.

Vem vill väl inte ha en Maserati! Klart den måste få vara med på bild.

Visst är den snygg!