I romanen om mitt liv och mina resor

Persongalleriet #271: Svartvitt gatufoto från Rio de Janeiros tunnelbana

De här bilderna är tagna vid några olika tillfällen då vi tog oss fram i Rio med hjälp av tunnelbanan. Jag brukar alltid passa på att försöka få några bilder även på den kortaste av resor.

Rusningstid.

Tid för samtal.

Tid för musik och reflektion.

Tid för ett möte och en kram.

Nu kommer en bildserie som illustrera en av de saker jag tycker är svårast med min fotohobby: Att välja ut de bilder jag ska visa upp. I det här fallet är det ett ganska angenämt problem: Jag tycker att alla bilderna i serien är bra! Mittemot mig i tunnelbanan, utan folk i vägen, sitter två små flickor, med sin mamma till höger och så en medpassagerare, som jag inte tror är en del av familjen. Barn har ofta ett minspel och ett kroppsspråk som är lite mer yvigt och mindre hämmat än vuxnas. Därför tycker jag de är väldigt bra som fotoobjekt, inte minst inom gatufoto.I det här fallet bjuder de en hel massa miner som ger ordentligt med krydda åt scenen.

Visst finns det vissa problem inbyggt med att fota andras barn olovandes, nuförtiden.... Men visst behöver barnen finnas med i gatufotot om vi ska skildra vår tid på ett bra och komplett sätt? Barn finns ju - då måste de få synas!