Minneskort

Jag fotograferar i REW, för att jag inbillar mig att det kan göra mer av det en JPG. Och det är väll sant, åtminstone om jag eller kamran har exponerat fel, det ökar min felmarginal. Men det gör även att mängden bilder som kan tas i ett svep minskar samt att det går in färre bilder på minneskortet. I morse tog jag en sväng för att kolla in viltet.

Först en hind med två kidd, tyvär stog de på lite väl långt håll och så att jag inte hadde en enda möjlighet att komma närmare så jag fortsätter. 

I en hundrasthage där jag kunte parkera i skydd av en ek stog en ung hind och åt

Stannar till vid hästhagen och kollar in Tofsvippan och dess ungar, som nu börjar bli stora, finns det inga rävar? Tur för tofsvipsungarna i alla fall för de borde vara lätta byten.

Ser inga spår av Dovvilt idag så fortsätter och kollar lite, hittar en ungbock

Han tar en ordentlig titt på mig sedan lunkar han iväg medans han tar en tugga här och där.

Ett sissta försök ner occh kollar några gärden där jag förra sommaren såg hind med kalv vid flera tillfällen, tomt men jag åker enda in på en parkering, och i skogskanten får jag se en hind med upsvält juvel samt en gran bock, av allt att dömma samma 6 taggare som går över vägen i ett tidigare inlägg här.

Han har den trevliga, dock för rådjur vad jag uppfattar som ganska orginella vanan att han lägger sig ner och väntar om han uppfattar en som för närgången, hinden lunkar bort, lungt tuggande sina blåbär medans bocken bara ligger ner. 

Dock reser han sig efter en stund och börjar äta blåbär med god aptit och de är så goda att de för honom nära mig

Jag plåtar och plåtar och efter en stund har minneskortet tagit slut, vad göra? Sitta och titta? Åka hem? Ta en fika? Ja jag börjar med att radera på minneskortet även om det tar imot att radera i fält, försöker avgöra vilka bilder på de tidigare rådjuren som inte är så bra, minskar antalet tofsvipebilder, raderar helt några grågäss som simmar allt för att frigöra platts. Undertiden betar han färdigt jag tar några sista bilder och han lunkar iväg.Jag var för några veckor sidan på viltfotokurs med Magnus Nyman och fick både praktik och en del nyttiga tipps, men även lära mig att en bild på ett rådjur, eller andra djur med för denna delen skall hällst vara mer en bara en artbild och här ovan har ni 6 taggare äter blåbär medans minneskortet tar slut.

Hur många bilder behöver man ta? Jag svor ju inombords över att jag bara hadde ett kort med mig ca 450 bilder dvs drykt 10 diafilmer på den gamla goda tiden, hadde jag alldrig tagit   Nu blev jag ssur över endast ett minneskort med 8Gig, men första MAC hadde 0,5GB hårdisk det var superstort på den tiden.

Kaffet smakade bra när bocken väl hadde lunkat iväg och jag hadde fortfarande platts för 9 bilder på minneskortet när jag åkte hem

Micke

Rosor och rådjur

Vi har varit i Småland och hälsat på svärföräldrar och lite släckt
Tänkte fota lite älg, men de hadde ingen lust att vara med på bild blev några rådjur och tranor i stället...

En get under morgonen och under en ung bock

Samt några tranor utan småttingar, en ganska klen uttdelning.

Då mornarna ägnades åt ett ganska klent fotograferande av djur ägnades en inte alltför liten del av dagen åt att testa min senaste leksak en Lensbaby inköpt på blocket för en tid sedan.
Är det en leksak eller att verktyg för kreativ fotografering? Först blev jag väldigt besviken sedan blev det en del hyfsade bilder.

Utsikt över sjön

Stormfälle

Amkor och tjur i beteshagen

Var en sväng med objektivet i Rosenlunds rosarium Jönköping där blev det väldigt många mislyckade bilder men några lyckade som inte gäran kunde blivit til med en annan teknik

Kvinnan på bilden var oxå där för att bekanta sig med ny utrustning, i hennes fall en D60 hennes första DSRC och allra försa dan.
Avundas henne hon har mycket roligt framför sig.

Ja det blev ju ganska blandad kompott i detta bloginlägg jag vill som vanligt ha en massa komentarer inte minst om mina staplande försök med Lensbabyn, skall jag sälja henne vidare på Tradera eller leka vidare, ger det mig kreativa möjligheter jag inte har fötutan den, eller skall det vara skärpa och åter skärpa?

Avslutar med en bild på den gamla macken altid glädjer den någon nostalgiker

Micke

När får man en bild?

Övningskörning med dottern, kamran ligger i knät denna gång mitt lite smidigare objektiv en 70-300 bl4,5-5,6 VR inte värdens bästa objektiv men smidigt. Skuter några bilder över en hästhage med mågra balonger i fjärran. Men himlen blir ju bra i alla fall

Vi åker i djurrika områden och då dyker ett gäng dovhjort upp på högersidan av bilen, jag ber henne stanna och vi skickar ner rutan, men djuren är för nära, de blir störda och värre det är för mycket gräs och annan jox mellan mig och viltet.

Oki tillbaka hemåt bär det av i alla fall men då skriker dottern till det är två grävlingar på väg över gatan.

Felet dena gång är mera mitt jag har kvar kamran (eller snarare objektivet, men ratten är ju numera på kamran) på bl 11 så tiden blir naturligtvis för lång.

Vart lutar då detta resonemang, jo att med flera fototillfällen ökar möjligheterna att få bilder, man måste ju dock ha grejorna i ordning för när tillfållet dyker upp finns det sällan tid för krångel.

Och hadde jag inte haft kamran i knät hadde jag ju inte ens lärt mig något

Men övningskörningen blev ju kul i alla fall och vi fick lite rutin båda två.
I morgon bär det av till småland få se om det kan bli lite bilder på Älg och ev vildsvin

 Micke

Rosens dag

Svalor på en tråd

Dottern hadde övningskört även denna förmidag men idag hadde vi startat i backar, vänt och backat i villakvarteren och efter att jag lämnat henne utanför sommarjobbet styrde jag mot Elfvik Jag skulle ta ett varv för att försöka hitta ett bra ställe att sätta upp gömsle för dovhjorten.

När jag promenerade utefter en hästhage så fick jag syn på en rad svalor på en tråd, en vanlig syn i min ungdom men nu allt ovaanligare i tackt med att el och telefonledningar grävs ner.

Ja gott om mat har nog svalorna och även tovsvippan som jag har sätt och hört några mornar redan och dess ungar i dag såg jag dock endast en vuxen fågel, hörde dock några ungar.

När Tofsvipan flyger påminer den mycket om en rovfågel, dock väldigt liten sådan.

Så lunkade jag vidare in i hagen, som delvis varit gamal tomtmark för att se ut ett lämplikt ställe för gömsle (enklast möjliga kamonät för att inte göra någon som helst skada.

Men bäst som jag går där börjar det knakaj hjorten hadde hunit dit före mig en grupp hind med killinga upptäckte naturligtvis mig först. Det visade att jag inte tänkte helt fel men det var ju inte min meninnnng att skräma dem. Får vänta några dagar så skall jag nog hitta en platts för gömsle.

Micke