Straight Photography!
The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!
Straight 7423 // Varför digitalt vill se analogt ut!
Så här beskriver Microsoft Copilot det hela!
"Den starkaste drivkraften är en estetisk och känslomässig reaktion mot det digitala uttrycket. Många upplever att digitala sensorer ger en klinisk skärpa, perfekt färgåtergivning och sterila ytor som saknar den organiska närvaron i film. Detta beskrivs tydligt i en artikel om den så kallade digitala nostalgiparadoxen, där fotografer investerar i toppmodern teknik men sedan försöker få bilderna att se ut som billiga 70‑talsfilmer.
Tre centrala motiv återkommer:
-
Nostalgi och kulturell längtan Många fotografer har aldrig arbetat med film, men attraheras av dess visuella språk. Instagram och sociala medier har förstärkt detta genom att popularisera filmiska färger, korn och tonkurvor.
-
Reaktion mot det digitala uttrycket Det digitala upplevs ibland som för perfekt. Filmens begränsningar — highlight‑rolloff, korn, färgskiftningar — ger en känsla av liv och närvaro som digitalt ofta saknar.
-
Kreativitet genom begränsning Analoga processer tvingade fram beslut: val av film, ISO, antal exponeringar. I digitalt är allt reversibelt. Filmsimuleringar och analoga arbetsflöden används därför som ett sätt att återinföra intention och fokus. Detta diskuteras i en filosofisk reflektion om hur begränsningar skapar identitet i bildskapandet.
🎞️ Varför kameror och objektiv härmar det analoga
Det finns också tekniska och marknadsmässiga skäl:
-
Fujifilms filmsimuleringar bygger på decennier av filmproduktion och ger fotografer en känsla av att “välja film” redan i sökaren — precis som i mörkrummets tid. Detta formar hur man ser och fotograferar, inte bara hur bilden ser ut i efterhand.
-
Objektiv med “karaktär” Många moderna objektiv är optiskt perfekta, men saknar den personlighet som äldre glas hade: vinjettering, flare, mjukare kontrast. Därför tillverkas nya objektiv som medvetet efterliknar äldre renderingar.
-
Kameror som ser analoga ut Retrodesignen är inte bara estetik — den signalerar ett långsammare, mer medvetet sätt att fotografera. Det är en motreaktion mot snabb konsumtion och överflöd av funktioner.
🧪 Finns det forskning eller undersökningar?
Det finns ingen stor akademisk studie som ensam förklarar fenomenet, men flera analyser och branschreflektioner pekar på samma mönster:
-
Digital Camera World beskriver trenden som en kombination av nostalgi, Instagram‑estetik och en reaktion mot digital perfektion.
-
35mmc analyserar fenomenet som ett sätt att återinföra begränsningar och intention i ett annars gränslöst digitalt medium.
-
SHOTON APP förklarar hur filmsimuleringar bygger på verklig filmkemi och varför de upplevs mer autentiska än vanliga filter.
-
The Phoblographer visar hur fotografer försöker återskapa inte bara filmens utseende utan även arbetsprocessen — t.ex. att tejpa över skärmen eller använda små minneskort för att efterlikna filmrullar.
Tillsammans utgör dessa en ganska tydlig “undersökning”: digital fotografering söker sig tillbaka till filmens värld för att återfå känsla, begränsning, identitet och estetisk närvaro." (Enligt Microsoft Copilot som sagt)
*
Här finns annan läsning! “the digital nostalgia paradox”.
*
Nog för nu! Och ha en fortsatt fin fotodag! :)
/Bengan
Straight 7422 // Leicas Classic Line-objektiv
Äkta Classic Line! ;)
Och jag ställde en fråga till Microsoft Copilot om Leicas Classic Line-objektiv!
"Ja — du sätter fingret på en av de mest intressanta och lite känsliga punkterna i dagens Leica‑värld. Classic Line är både en hyllning till det förflutna och samtidigt ett erkännande av att Leica inte längre kan göra objektiv exakt som förr, eftersom nästan alla M‑fotografer idag använder digitala hus.
Det betyder att Classic Line är estetiskt klassisk, men optiskt moderniserad på ett sätt som ofta är osynligt för ögat.
📌 Varför Leica inte kan göra objektiv “som förr”
Tre saker gör det omöjligt att återvända till 1960‑ och 70‑talets optiska konstruktioner:
-
Digitala sensorer kräver telecentrisk strålgång Gamla symmetriska vidvinklar skulle ge färgskiftningar, hörnsmearing och mjukhet på M10/M11.
-
Sensorstacken är tjockare än film Film är i princip noll millimeter. En digital sensor har glas, filter och mikrolinser. Det förändrar optikens beteende radikalt.
-
Upplösningen är mycket högre Ett 24×36‑negativ “förlät” mycket. En 60 MP sensor gör inte det.
Det innebär att Leica måste “fuska” lite: de bygger objektiv som ser ut som förr, men som är optiskt korrigerade för digitala sensorer.
📷 Vad Classic Line egentligen är
Classic Line är nostalgi i form, rendering och känsla, men:
-
linselementen är omritade
-
strålgången är mer telecentrisk
-
coatingarna är moderna
-
toleranserna är mycket snävare
-
optiken är anpassad för digitala sensorer
Det är alltså inte en ren återutgivning — det är en tolkning.
🔍 Ett konkret exempel
Summilux‑M 35/1.4 Steel Rim (Classic Line) Ser ut som originalet från 1961, men:
-
bättre kontroll av flare
-
bättre hörnprestanda
-
optimerad för digital sensorstack
-
modern coating
-
mindre fokus shift
Det är alltså en “vintage‑look” som fungerar på en M11 — något originalet inte skulle göra utan kompromisser.
🎞️ Slutsats
Ja: Leica vill göra objektiv som förr, men de kan inte göra dem exakt likadana eftersom:
-
nästan alla M‑fotografer fotograferar digitalt
-
digitala sensorer ställer krav som film aldrig gjorde
-
moderna användare förväntar sig både karaktär och teknisk kvalitet
Classic Line är därför en kompromiss: själ och karaktär från förr, men optisk geometri från nu."
*
Så va det med det!
Ha nu en fortsatt bra dag! :)
/Bengan
Straight 7421 // En analog framtidskamera!
Det finns något spännande och litet märkligt med Contax G2 — en analog framtidsfantasi som aldrig riktigt blev framtid! Den bär fortfarande doften av ett annat möjligt århundrade, en tid då elektronik och silverhalid ännu kunde drömma tillsammans innan världen valde en annan väg! På papperet är den snabb och kontrollerad, men i handen visar den sina små egenheter: små motstånd, små överraskningar! Just i glipan mellan dessa världar uppstår något särskilt, kameran påminner oss om att tekniken aldrig helt styr bilden, och att fotografiet ibland föds i glappet mellan intention och maskin — i det där ögonblicket när tekniken får för sig att göra något helt eget! Kanske är det därför G2:an inte bara registrerar verkligheten, utan också kommenterar den, med sin egen ton och sin egen rytm!
Och det märkliga är att G‑systemet idag nästan är mer uppskattat än när det var nytt — som om tiden till slut hunnit ikapp Kyoceras vision!
Nog för nu, dagen väntar!
/Bengan
Straight 7420 // Framkallat film och luftat Contax G2!
Klämmingsbergsbadet!
.
Inte mycket att säga om själva framkallningen! Den är vad den är, några minuter i kemin, några sköljningar, sedan filmen upp på tork i badrummet! Men ändå finns där alltid en liten undran! Filmen som nu legat i kylskåpet ett par veckor innan framkallning, tyst och förseglad! Jag visste inte riktigt vad som fanns på rullen! En sorts Schrödingers-katt situation, bilderna finns eller finns inte, tills jag framkallar filmen och vet! :)
.
Fotofika på Viksängen!
En av rullarna var tagen med Contax G2! Contax G2, är en märklig konstruktion egentligen! Zeissoptik i ett skal som beter sig som en digital kompakt, men med filmens långsamma hjärta!
.
Trosa i lätt morgondimma innan solen kommer fram!
(Bilderna här är tagna med Contax G2 med 28 och 35 mm objektiv. Film Ilford HP5+)
.
Så det blev även några nya rutor tagna med G2:an under promenaden genom Björnlunda i går! Små nedslag i verkligheten, sådant man passerar, sådant som råkar möta blicken! Och nu ligger de där, bilderna, på väg att snart kanske träda fram ur mörkret! Kanske finns dom, eller så finns dom inte!
/Bengan
Ps. Det finns även något spännande och litet märkligt med Contax G2! En sorts analog framtidsfantasi som aldrig riktigt blev framtid! Tyvärr! På pappret snabb och kontrollerad, men i handen har den några små egenheter, små motstånd, små överraskningar! Det är just i den här glipan mellan de här världarna som kameran blir så levande! Den påminner oss om att världen inte låter sig helt styras av tekniken! Och att bilden ibland uppstår i glappet mellan intention och kamera, i det där lilla ögonblicket när tekniken kan få för sig att göra något helt eget! ;) Och kanske är det därför G2:an inte bara "registrerar verkligheten", den kommenterar den också i sin egen ton, med sina små egenheter och i sin egen rytm!
Och det intressanta är att G‑systemet idag nästan är mer uppskattat än när det var nytt — som om tiden hunnit ikapp Kyoceras vision! :)
Straight 7419 // För ett bättre analogt arbetsflöde?
Jag använder en del gamla grejer i mitt analoga arbestflöde! När jag skannar mina negativ så gör jag det i en äldre skanner, en Nikon Coolscan V ED, som sitter i min fd. arbetsdator, som är nästan 30 år gammal, med operativsystemet Windows XP! :) Som inte är inkopplad på nätet! När jag fått fram de digitala filerna så finjusterar jag filerna, tar bort damm alltså i PhotoShop 7.0! (Det är från en tid då Photoshop fortfarande var ett hantverksverktyg, inte en bildgenerator) Och sedan för jag över filerna till min nätuppkopplade laptop!
Funkar bra, men det här tar såklart litet tid från film till användbar bildfil!
Läs användbar bildfil, för att sända filen till Crimson för kopior!
Jag har ju en nyare dator, lappen alltså, men den här äldre Nikon-skanneran vill inte samarbeta med den! Men det fins ett progam, Vuescan tror jag det heter, så att skannern skall funkar på min laptop! Så det e inte helt mörkt i Gnesta! :) Så vi får se framöver!
För övrigt e det städdag i vår bostadsrättföreningen i dag! Mig brukar dom skicka upp i något äppelträd för att beskära! Vi får se vart jag kommer idag!
Fint väder i alla fall! :)
/Bengan







