Ensamma tillsammans.

Jag är gräsänkling över helgen. Eller rättare sagt, VI är gräsänklingar. Det är inte populärt hos Amba och Nicke när någon av husbondsfolket sviker flocken och ger sig ut på egna äventyr. Särskilt inte matte. Nicke ser på mig med halvslutna ögon från bordet på balkongen och säger att du är nog bra husse, men det ska vara matte också!

Amba håller koll från balkongen hon också och instämmer fullständigt med Nicke.

Och husse dras med besvärliga muskler, nu är det en vad som inte vill fungera. Sitta still går an, men promenader blir det inte tal om. Nåja, djuren måste få komma ut, så ned på gräsmattan kom jag i alla fall. I kanten blommar harsyra, en ordentligt röd modell.

Det blir inga toppenbilder från marknivån när benet inte fungerar utan att protestera vilt och vadmuskeln överbelastar ledningen till hjärnans smärtmottagning, men den vackra färgen på harsyran syns i alla fall.

En bit därifrån blommar vårt bigaråträd för fullt. Ett jätteträd som brukar ge massvis med goda bär, som nötskrikor, koltrastar, ekorrar och andra intressenter sätter i sig med god aptit precis innan de är så mogna att vi själva vill smaka. Nåja, litet brukar vi kunna sno åt oss, och klättra så högt som behövs för att nå de större mängderna är definitivt uteslutet för oss människor här på slänten så det är lika bra att de får komma till nytta i diverse djurmagar. Vackert blommar det i alla fall.

Jag tog de här bilderna när solen stod lågt i dag och började fundera på sängdags bakom Skåne-alperna.

När jag ändå är inne på blommor avslutar jag men en tulpan. En mycket trevlig sort, som fortsätter att blomma utan att slita ut gångjärnen i blombladen nu när vårsolen tar kål på de flesta andra. De har hållit på långt mer än en vecka och är fortfarande lika fina. Sånt blir man glad av!

Vi hörs!

Några kattbilder och en hund.

Vi var ute hela flocken i dag, på gräsmattan. Amba strosade med nosen i backen när Nicke plötsligt tog sats, satte full fart och petade Amba i ändan (hon blir så härligt arg då tycker han), satte rakborste på svansen, studsade på alla fyra framför nosen på henne med den där grimasen som betyder "haha du kan inte ta mig!" och formligen flög upp i en björk.

Ett par meter högre än han tänkt sig, såg han ut som först men sedan försökte han lura i oss att "det var egentligen där uppe, ännu högre, som jag tänkt mig". Men ingen trodde honom, för han såg konfunderad ut när han skulle ned. Plötsligt hade han försatt sig i en något besvärlig situation...

Men skam den som ger sig, särskilt när det finns publik! Det gäller att streta på, bokstavligen!

Men det gick inte riktigt, och plötsligt var han tillbaka i den taskiga sitsen igen, fast värre. Han började se missnöjd ut.

Det fordrades sammanlagt tre stora stretförsök innan han bytt stam, men sedan gick det lättare.

Väl nere påstod han med nonchalanta blickar att "det där var ingenting, sånt gör jag för jämnan". Amba knyckte på nacken och fnös "Katter!"

Sedan gick vi in och fikade på balkongen alla fyra.

Vi hörs!

Inte som man tänkt…

I dag skulle Amba och jag gå upp i hästahagen, hade jag tänkt. Jag skulle kolla om fjärilssäsongen börjat ta sig på riktigt nu när vi fått sommar här i Skåne-alperna. Meteorologisk sommar! Men inte blev det någon fjärilskoll inte. Dom har släppt lös hästar i hästahagen! Får det vara på det viset? Kan man göra så? Va!? I vår fjärilshage! Det blev ju inte alls som tänkt!

 Vid närmare eftertanke får man nog göra det. Det är ju en hästahage trots allt… Och bra är det dessutom att det betas, det gynnar fjärilarna. Nåja, vi gick åt andra hållet, för att se om det finns bevingade kryp nere där skogen tar slut och slätten tar vid. Vägen dit är inte så pjåkig nu när bokarna ger ut nya blad. Vår autostrada blir nästan vacker.

Men så mycket fjärilsprakt fanns det inte. Några vitvingar fladdrade i vinden och försvann sedan. Så vi gick hem igen och idkade flockliv med matte och katten Nicke.

Nere på slätten var dom disiga i dag också. Trots nykterhetsdag och sånt. Utlovad åska och regn uteblev, vi var omringade när jag kollade radarbilder på DMI men hit kom inget. Inte som tänkt det heller.  Men man vågar inte klaga, rätt vad det är kommer det väl flerfalt mer än vad som behövs. Det brukar göra det. Då blir det inte heller som man tänkt.

Vi hörs!

Är som det är...

Regn och åska skulle vi få i dag, enligt meteorologen. En åskknall har vi hört och några regnstänk kom det i morse, mest för att molnen skulle visa att dom kunde. Synd, för det börjar behövas litet vatten i markerna. Men det var i alla fall grönt och friskt i hästahagen i dag när Amba och jag var där.

När jag tog en fika vid köksbordet kom ett par stenknäckar för att kolla läget i fågelmatningen. Några frön på marken hittade dom, och drog sedan besvikna vidare. Det blev inga bilder på dom i dag, inte så inspirerande med grus, gräs och gråbrun jord som bakgrund. För två veckor sedan bjöd vi fortfarande på solrosfrön, då kom stenknäckarna nästan som en invasion. Det blev några bilder på de vackra fåglarna i hasselbusken, den här till exempel.

Denne herre ser stram och distingerad ut, jag provade Lightroom 5:s radiella filter på honom.

Annars var det som sagt åska i luften i dag, regnet hamnade tyvärr i Danmark men vi får säkert vår del så småningom. Nere på slätten var det lika disigt som det blir i skallen på mig när det är ”åskjoner” i luften.  Märkligt, förstår inte varför jag blir så oerhört trött och utslagen när det är åska i faggorna. Jag är inte rädd för den – även om jag har respekt för den - så det är inte därför. Somt är som det är…

Vi hörs!

Nytt från Skåne-alperna

Skåne är platt, det vet alla. Tror dom. Egentligen är det ju så, att Skåne har flera bergskedjor som genomkorsar landskapet. Romeleåsen, Söderåsen, Nävlingeåsen för att nu nämna några. Den absolut viktigaste och mycket kraftfulla bergskedjan är Linderödsåsen, här benämnd Skåne-alperna. De högsta passen där är belägna på över 2000 dm höjd!

Jag och min fru har den stora förmånen att få bo på Skåne-alpernas nordsluttning, i den härliga bokskogsdjungel som breder ut sig här. Visst, litet uppblandad med lärk och gran på sina ställen, en och annan björk, ek och en hel del hassel, men ändå. Här njuter vi och vår hund Amba och katten Nicke av all den natur vi bor bokstavligen mitt i. En stor del av njutningen kommer av att följa livet i de närmaste omgivningarna med kameran.

Nu har jag, som ni kanske märkt, skaffat en blogg här på FS. Den tänker jag nu använda för att då och då plåga er med naturliga nyheter från dessa Skåne-alper. Det är nämligen så, att det finns väldigt gott om kryp här. Stora och små, fyrbenta och bevingade. En del av de små krypen kallas insekter, och dom har vi så gott om här i så många varianter att flera av dem finns egentligen inte! Som till exempel den jag pekade ut för makan och sa ”Har du sett den här, den ser precis ut som en barkbit!”. Jag petade litet på den, och den rullade en kort bit och låg stilla. Ja, det VAR en barkbit…

Vi har verkligen vår här nu. Snart 22 grader ute. En bra tid att starta en blogg, förutsättningarna bör vara goda att den inte bara förtvinar. Jag menar, det mesta tar sig med en väldig fart just nu. Se bara på fåglarna, dom tar alla holkar i besittning i rasande takt! Vi beställde tio stycken, och i går satte vi upp de fyra sista för i år, nu finns det tio nya holkar på tomten. Vi hade trettio ett tag, men åren, vädret, hackspettar och ekorrar har gått mycket hårt åt dom och reducerat antalet mycket hårt, så de nya är sannerligen välkomna!

Svartvita flugsnappare finns alltid här sommartid, nu har vi flera ståtliga hanar som ockuperat var sin holk och vaktar stenhårt medan dom väntar på att damerna ska anlända. Det ska bli intressant att följa, undrar om det duger? Det kommer kanske någon finkänslig dam och säger ”Och du inbillar dig att jag kommit hela vägen från Afrika för att bo i det där kyffet med dig? Bah!” Nåja, dom brukar vara bra på att övertyga sina fruar och nu finns det ju helt nya bostäder dessutom.

En av herrarna, han som tagit en gammal holk vid vår parkering, han har kolossalt stiliga gradbeteckningar i pannan. Det ser ut som två kungakronor i vitt på den svarta bakgrunden. Han ligger nog bra till bland damerna!

Han verkar vara människovan, han poserar nästan när jag fotograferar honom när Amba och jag passerar. Dom brukar alltid vara litet skygga i början och sedan vänja sig efter hand, jag trodde först att det var samma kille som bodde där i fjol och kände igen mig, även om jag vet att dom inte är ortstrogna.

Men nu har jag klarat ut att det inte är samma. Vi har aldrig haft någon hyresgäst som grisar ned så här tidigare. Och det är över tjugo år det bott flugsnappare där! Ska det vara tacken för gratis bostad? Va??

Nåja, han poserar ju snällt… Väldigt snällt och fint! Så det blir väl till att tvätta bilen ofta i sommar.

Vi hörs!