Kreta del 4: Morgonvanor på Kreta

Hej!

Ute är det mulet och regn, då är det rätt mysigt och titta på lite bilder från Kreta. Minnas värmen, det varma vattnet och mina morgonpromenader.

Jag satte klockan varje morgon och gick upp innan gryningen. Tyst och behagligt ute, inga cikador, knappt någon trafik alls.

Underbart ljus precis innan soluppgången.

Jag ville se lite fåglar och få njuta en stund på mornarna. Jag var dock inte ensam för lite aktivitet var det allt bland kretensarna. Morgontidiga var bl.a. fiskarna.

Små fiskebåtar la ut från den lilla hamnen.

Flera stränder hade privata "skötare" som ställde i ordning solstolar, parasoll mm så att allt skulle vara perfekt när vi turister kom ner till stranden.

Ordning och reda. Som jag skrev innan var fiske populärt, de som inte hade båt satt på klipporna och fiskade varje morgon.

De med båt var ute på sjön och rensade på väg in till hamnen.

På väg in i Chania med fångsten.

Det som var vanligast var att ta tidiga promenader, ensamma eller oftast tillsammans med någon vän. Vilket "pladder" de kunde vara men trevligt tyckte jag. Populärt var att gå längs den här parken med vitmålade träd.

I sin egen takt och med "radbandet" i sin hand, det heter säkert något annat men var vanligt att männen gick och "slängde" med det.

På en liten halvö jag ofta gick på satt det varje morgon en gubbe och sjöng opera medans hunden plaskade i vattnet utanför. Tyvärr fick jag ingen bra bild på det men jag njöt av att se och höra honom njuta. Något som också var rätt vanligt förekommande var att ta ett morgondopp innan vi turister kom ner till stranden.

Någon som kan förklara varför klipporna såg ut som på bilden?

Huruvida denna mannen redan haft sin promenad eller sitter kvar från gårdagen är oklart.

Nu skall jag och frugan ta oss en promenad i höstmörkret, det är faktiskt var 18:e bröllopsdag idag! Lite mer Kreta framöver.

Daniel

Kreta del 3: Mina fördomar om greker

Hej!

Grekland är verkligen på tapeten nu och så även i somras när vår resa till Kreta gick av stapeln. Dagligen har man blivit matad hur illa ställt det är i Grekland, via media eller i snacket på jobbet. De är lata, betalar ingen skatt, kör som galningar, röker överallt mm mm. Ni har säkert hört en del själva.

Hade/har jag några fördomar? Jo, de har jag nog allt. Har nog köpt det här om latheten, hur de kör och hur de betalar skatt. Nu skulle det bli kul att själv se hur de är.

En kyrka i Agia Apostoli där vi bodde. Skall med några bilder ta mig igenom några fördomar. De kör som galningar!!

Lite var stans såg vi små "kyrkor" längs vägarna. De kunde ibland vara där för att någon dött i en olycka men lika ofta för att någon hade klarat sig mirakulöst och då ville man ha en "kyrka" att gå till och tacka Gud/helgonet Maria för att man klarat sig. Personligen tyckte jag inte biltrafiken var så farlig.

Motorcyklar, scootrar och mopeder körs utan hjälm och skyddskläder. Jag hade nog också lämnat skinnkläderna men hjälm, ja tack. En del var lite veliga som på den undre bilden, hade hjälmen på armen, precis som om de skulle hinna sätta på den om de föll.

Lat?? Hoppas han hade koll i alla fall.

En myt/fördom. Grekerna bygger inte klart för då behöver de inte betala fastighetsskatt, därför alla dessa ofärdiga hus. Stämmer ej!

Röker överallt och alltid. Ja den stämde, tyckte jag. Tyckte alla rökte, unga, gamla, tjejer, killar, i alla situationer så nog hade de en cigarett i munnen.

Nog med negativt snack. Mina intryck är dock mest mycket positiva från Kreta/Grekland. Tyckte de flesta slet o jobbade hårt, var otroligt trevliga. Ville hjälpa till på alla sätt. Otroligt barnkära, ni skulle ha sett personalen på hotellet, hur de tog hand om, gullade med de små barnen.

Jag åker gärna tillbaka dit. Nästa blogg blir nog om grekiska morgonrutiner.

Go kväll!

Daniel

Blåljuskörning kräver träning!

Hej!

Jag jobbar vid ambulansen i Jönköping och i tisdags var det  dags för en dag vid Hagshults flygfält för lite körutbildning. Vi "gamle" har en dags utbildning var tredje år.

Richard är vår utbildare idag.

Här hans adepter för idag. Vi började med ett teoripass med ett avslutande prov med frågor om lagar och förordningar som rör oss, det gick sådär....

Här berätter Richard lite från en körutbildning han fick vara med om inbjuden av polisen. Det verkar som om polisen har en del att lära av oss när det gäller hur man kör, vad jag kunde förstå av Richard. Poliserna har tydligen kostnader på ca 100 miljoner/år pga olyckor i samband med utryckningskörning, kan förstå det när jag hör citat som "Våga satsa mörkt!"

Det var skönt att komma ut i solskenet och få börja åka lite.

En del njöt mer än andra....

Dagens körutbildning innehåller flera olika moment, bl.a manövergården med flera olika trixiga banor att klara sig igenom. Bra träning för att lära sig att ha koll på bilen inom små ytor. Mycket av våra skador på ambulanserna är just små "krockar" mot stolpar, stenar och grindar mm.

Det gäller att använda sina bakspeglar.

Backa över "Plankan" hatade jag när jag gick grundutbildningen 1997. Numera funkar det bra. Hos oss tar det upp till 2 år innan någon får börja köra "blått", efter ett par utbildningsveckor.

Smalt och fullt av pinnar som inte får träffas.

Ajaj! På gamle dar hade vi tidtagning och då hade en sådan här träff gett 10 extra sekunder.

Hur skall vi köra här då?

Vad är det som kommer här då?

En ambulans med stödhjul??! Nae, det är en slags rigg som monteras under ambulansen, en sk halkrigg.

Med riggen kan du förändra förutsättningarna för föraren. Ena stunden har du framhjulsdrift, ibland bakhjulsdrift, ibland blir det väldigt halt genom att man höjer i riggen och du får sämre fäste. Vi testar omkörningar, undanmanövrar mm så att vi skall vara bättre rustade i vinter.

En punka åtgärdas innan det är dags att dra ut på banan igen.

Fort ska det gå på övningarna. Här behöver en inte tänka på sk "patientvänlig körning", det är bara att testa gränserna idag, härligt.

Hoppas vi inte möts i tjänsten.....men gärna här på FS!

Daniel

Sitta bekvämt och ta det lungt

Hej!

Är ni som jag, när ni läser tidningen på morgonen? Jag läser snabbt igenom tidningen och fastnar en stund på sportsidorna och avslutar med serierna.

Så är det, sedan händer det ibland vid förmiddagsfiket att inte har något att läsa...då blir det oftast tidningen en gång till...men då läser jag det som jag inte brytt mig om innan. Så idag har jag läst krönikan i Jönköpingsposten för första gången tror jag. Den är skriven av Mats Ottosson som är ansvarig utgivare.

Handlar lite om det viktiga i livet, kryddad av en historia som Mats frisör berättade, om en man i Libanon. Läs och tänk till! Den är bra!

"Det var en man i Libanon som var väldigt bra på att fiska. Varje morgon lämnade han sitt hus och gick ner till havet. Kastade i sin rev och några minuter hade han fångat en fin fisk. Han gick hem, tillredde den och åt sedan frukost med sina kära.

När solen stod mitt på himlen återvände mannen till havet, slängde i sin rev och fick snabbt en ny fångst som strax åts tillsammans med hungriga i närheten. Samma procedur upprepades vid solnedgången.

En besökare kom till byn och förstod efter några dagar vilken utomordentlig fiskare mannen var. Han sökte upp honom och sa:

-Du som är en så duktigt fiskare, varför skaffar du inte bättre redskap och fångar mer fisk?

Varför skulle jag det?undrade mannen.

-Då kan du sälja fisk på marknaden och tjäna en massa pengar.

-Varför skulle jag göra det?frågade mannen.

-Då kan du köpa en båt och fler redskap och fånga ännu mer fisk som du kan sälja.

 -Varför skulle jag göra det?

-Då tjänar du ännu mer pengar och kan köpa ännu större båt, anställa folk, starta en fiskfabrik och bygga ett lyxigt hus.

-Varför skulle jag göra det?

-Jo, då tjänar du ännu mer pengar och kan sitta här bekvämt och tar det lungt.

-Men det är ju det jag gör nu, sa mannen. Sitter bekvämt och tar det lungt.

Är ingen fiskare men hittade till slut en bild där vi fick upp en gädda vid Hornsjön, Öland.

Hela krönikan finns i Jönköpingsposten från 1 okt 2011, av Mats Ottosson.

Go natt och sitt bekvämt vad du än gör i morgon!

Daniel

Till minne av Stefan Liv

Hej!

I lördags var det minnesstund för Stefan i Kinnarps Arena, det har väl knappast undgått någon. Jag var där som sjukvårdare, jobbar lite extra som det på matcher, både för A-laget och juniorlagen. Brukar inte ha kameran med när jag jobbar men kände att jag ville ha möjlighet att ta några bilder ifall allt var lungt och stilla.

Här kommer mina "minnesbilder" från dagen, inte så många skrivna ord utan mer bilder.

Från säsongen 2009/10.

Johan Davidsson, en timme innan minnestunden, i träningshallen ensam på isen.

Stefan med sin älskade hund.

I bakgrunden.

Bästa vännerna!

Familjen.

Efter att familjen, laget, anställda och vännerna hade lämnat fick de som ville ta ett sista farväl av Stefan, lägga ner en blomma, en nalle, sin halsduk. Kinnarp var välfylld, totalt var det nog 7-8000 som ville hylla/minnas Stefan.

Ensam med Stefan.

I entrén fanns kondoleansböcker ifall man ville skriva en hälsning, precis som den här unga grabben gjorde.

Var skall jag lägga min blomma?

I tusenden har Jönköpingsborna(o andra med) tagit sig upp till Kinnarp för att tända ett ljus eller lägga ner en blomma till Stefan.

Ensam och ledsen.

Stefan är död men han lever vidare i mångas hjärtan. Mina tankar och böner går till familjen och vännerna som nu sörjer en make, pappa eller god vän.

LIVET GÅR VIDARE brukar man säga. Min sista bild illustrerar det på ett kanske lite konstigt sätt. När de flesta gått hem, gick jag i korridoren för att också ta mig hem när jag ser vaktmästaren. Han står vid tavlan som visar vem som skall vara i vilket omklädningsrum i samband med träning eller matcher, han förbereder morgondagen.

I morgon den 11/9 skall LHC och några ungdomslag träna/spela i Kinnarp.

 I morgon är en NY DAG! Lev livet i morgon och alla dagar som du/jag får!

Daniel