På Entoto för att samla ved

Salamno!

Håller fortfarande på med bilder från Etiopien. Idag blir det lite mer bilder från Addis Abeba. Gert tar mig runt i staden, nu skall vi åka upp på Entoto. Det är ett berg 3000 meter över havet. Det är en fin utsikt över Addis längst upp(inte på mina bilder dock).

Det är en rejäl stigning, bilen får jobba lite grann. Det bor folk även här upp och vägen fortsätter ut på landet. Det är lite skog här uppe som ni sett. 

Högt här uppe växer Eukalyptus träd, en inplanterad art som är snabbväxande och ger bra ved. Att den sedan kräver mycket vatten och att jorden eroderar är ett problem som nog borde tas på allvar.

På väg upp möter vi kvinnor som är på väg ner med stora bördor på ryggen, de släpar på grenar, kvistar ihopbuntade, vikten är mellan 50-60 kilo.

Hon ser ut att vara mellan 50-60 år gammal och får slita med sin börda.

Gert som bott i Addis i många år säger att många av kvinnorna väljer detta hårda arbete i stället för att prostituera sig. De går upp för berget medan det fortfarande är mörkt och nu på eftermiddagen är de klara och skall gå ner i flera timmar. 

På olika sidor på nätet har jag också läst om hur unga flickor tvingats till att göra detta, att de "sålts" av sina föräldrar på landet. Föräldrarna får 70-100 kr per år om flickan jobbar i stan, de lovar utbildning mm men det är få som fått detta. Som unga flickor utsätts de även för sexuellt våld, deras kroppar förstörs och de får svårt att få barn. Vet att det jobbats för att motverka detta och kan säga att alla vi mötte på väg ner för berget var vuxna kvinnor, såg ingen som var under 25 år. 

Kvinnorna vilar ofta och låter lasten hänga på "muren".

Tungt! Du som fjällvandrat vet hur typ 20 kg på ryggen känns, tänk dig det tre dubbla på ryggen.

Det är en bit kvar...

Nere i stan bär man också på något:)

Det var allt för i dag, ha en riktigt skön helg! 

Daniel

What is your name? Skolbesök hos Afarerna i Etiopien

Salamno!

Den här bilden avslutade min förra blogg, nu får även du följa med in i skolan.

 Afarerna i norra Etiopien är till största delen analfabeter. I ett försök att väcka intresse för skolan bedrivs ett projekt i byn Dupti. Barnen går några timmar om dagen och lär sig att läsa och skriva samt lite engelska.

Så här ser skolan ut på lite håll. Plåttak och en massa störar/käppar till väggar. Funkar bra, släpper in lite luft men inte så mycket solsken.

På väg in i klassen.

Kan jag ta med mig lillebror?

What is your name? Notera även datumet på tavlan, de har en annan tideräkning i Etiopien, vi har nu flyttat tillbaka till 2006.

Vältuggad penna.

Tätt på bänkarna.

Så härligt att se glädjen i deras ögon samt deras fokus trots att vi är inne och stör mitt i lektionen. Det är blandade åldrar i klassen, från 7-8 åringar till tonåringar.

Dessa vackra ögon.

Undervisningen är ganska enkel men bättre än ingen undervisning alls. Det finns inte många statliga skolor i området ännu. Regeringen vill att afarerna skall lämna sitt nomadiska liv och vara mer stationära. På flera håll bygger de därför hus, skolor mm för att förmå afarerna stanna kvar på en och samma plats.

Under en liten rast får vi se hur de bakar bröd utanför skolan.

I gropen läggs glödande träkol, ved, på plåten läggs degen som skall bli bröd.

En liten "rörig" klassbild.

Klockan ringer! Det är dags för en ny lektion för barnen...vi skall dock fortsätta längre in i området.

English summary: The photos above are from a Afar area in the northen part of Ethiopia close to Djibuti. We are visiting a schoolproject.

Ha de!

Daniel

Afar right to Education Project

Salamno!

Kan tyvärr inte hälsningsfrasen på Afar-språket. Vi är nu uppe i Afrikas Horn, i Etiopien nära Djibuti. På Afrikas Horn lever ett nomadfolk Afarerna. De är de som vi skall besöka idag.

Vi skall se hur ett utbildningprojekt bland Afarerna funkar. Vi börjar med att besöka kontoret i Dupti, ett litet samhälle nära Awash floden. Afarerna är boskapsskötare och flyttar oftast med sin boskap för att hitta föda åt djuren. Deras nomadliv är en orsak till att de flesta är analfabeter. 

Kontoret.

Lite genomgång av budget mm.

Innanför kontoret, ett kök av något slag. En kvinna står i röken och lagar mat. Såg grymt snyggt ut i verkligheten, fick inte riktigt till bilden tyvärr.

Jag går ut och sätter mig utanför kontoret, det är lite barn där.

En förkyld liten pojke.

Lite te och en brödbit är inte fel medan mammorna pratar.

Vi har nu lämnar Dupti för att se skolan och träffa de afarer som lever här ute på landet. Området är ett av Afrikas hetaste och torraste. Just där vi är rinner Awash floden. Floden används för att bevattna enorma fält med sockerrör mm.

Vilka enorma horn på korna. Männen har hand om boskapen och är ofta borta länge från sina familjer om inte hela familjen väljer att följa med. 

Väldigt enkla hyddor och inhägnader för djuren.

Fick titta in i en av hyddorna.

Det svarta är plast som täcker kanaler och vattendammar i området, funkar perfekt till en inhägnad för djuren.

Dags att hämta vatten. Trots att det finns gott om vatten tack vare floden är situationen inte bra för de som bor i små byar eller enskilt på landsbygden. I stan är det bättre. Det är inte rent och inga brunnar har borrats. Detta gör att många ffa barn har magproblem, diarreér och mask i magen.

Hon behövde inte gå långt i alla fall...

I nästa blogg skall även ni få titta in i skolan:)

God natt!

Daniel

Nu skall ni få följa med på ett pingstmöte!

Hej!

Det är pingstdagen idag, en dag som oftast förknippas med våren/försomarens grönska och bröllop. Jobbar man helg som jag alltid har gjort får man storhelgs tillägg på lönen, vilket inte är fel. Det är inte så många i vårt land som förknippar den med tron på Jesus.

Enligt Bibeln fick de första kristna ta emot den helige anden just på det vi kallar pingsten, ett antal dagar efter Jesu himmelsfärd. Bl.a pingstvänner tror på den helige anden...nu skall jag försöka komma till mötet, ett pingstmöte i Sydsudan från i höstas. Fotade på ett möte idag när Pingstkyrkan i Jönköping fyllde 90 år men de kommer en annan gång.

Det är ofta mycket sång och musik på mötena, gärna färgglada kläder. Nu befinner vi oss i Yei i södra Sydsudan.

Kyrkan är fullsatt och mötet börjar med att alla barnen tågar in.

Killarna var inte lika "rörliga" i sina moves som tjejerna. Tyvärr blev de bästa bilderna på tjejerna kassa.

Efter några sånger fick barnen gå till söndagsskolan.

Nyfiken på oss vitingar?

Modern utrustning att föreviga mötet och deltagarna från Sverige.

När mötet är slut blir man snabbt omgärdad av barn som vill hälsa på en och som vill att man skall ta ett kort på dem, sedan skrattar de hjärtligt åt sig själva när de får se bilden.

Alla gillade inte att bli fotade som lillebror här på bilden.

Han var minst sagt skeptisk.

Den här bilden gillar jag! Det är inte mycket till bild men för mig väcker den goda minnen till livs. Kolla in leendena på männen.

Det är något jag förknippar med Sydsudan, detta att det alltid finns något att le åt, att skratta eller skämta åt. Hur eländigt det än är/var så kom detta leende. Att få leva med dessa män och kvinnor under några veckor var en förmån.

Tack!

Daniel

På vandring i Embakasi Nairobi nu i färg del 2

Hej igen!

Vi fortsätter vår vandring.

Gert, en man med 40 års erfarenhet av mission,katastrofarbete och återuppbyggnadsarbeten ser allt lite fundersam ut där han går.

En snedvriden bild men så är också världen. Här ser ni det, på vänster sida de fattiga och på höger sida de med mer pengar.

Vaktkur, höga murar och taggtråd.

Bakom den vänstra muren......finns lite getter, barn och en kyrka till...och en radio/telemast för täckningen måste ju vara bra?!

Hello mister! Take a photo of us! Kan jag väl göra i tron att det pappan med sina killar men de var det ju inte. Han ville ha kontakt med mig och följde mig sedan en bra bit. Syftet var att jag skulle göra något för honom, ge han ett jobb, pengar nu blev det inte så men vi hade i alla fall ett bra samtal och jag introduserade han till mina nya kenyanska vänner från kyrkan.

Mycket glad och trevlig kvinna. Visst jag får gärna ta en bild på håret.

Spontana soptippar fanns lite överallt.

Hallå! Valet är över för länge sedan! Tack o lov ett val som var fredligare än förra gången.

Ytterligare en skola. Plåttak, murar, blött och sunkigt...tycker kanske vi.

Nya hus på g.

Blött och kladdigt på de sk vägarna men ser ni kvinnorna. Fina, rena kläder ändå! Fattar inte hur de lyckas med det konststycket.

Lekplats?

Tror jag avslutar med lite barnbilder, några av barnen ni kanske känner igen.

Den här gluggen ni kanske känner igen?

Vad säger man om dessa underbara ungar?? Visst finns det hopp för dem?

Innanför grinden fanns den här tonåringen, han och tre andra killar hade fått jobb av kyrkan som vakter. De var föräldralösa, fick bostad, skola, mat och ett jobb. Grabben var mycket stolt, har tyvärr glömt hans namn.

Ytterligare glada ögon i luckan.

Skönta att få sitta och vila benen en stund eller hur Anita?

Anita är en sådan där härlig person med stort hjärta.

Han ville att jag skulle ta en bild till, han hade hämtat sin uniformsskjorta för bilden skull, inte nekar jag till det. Lovade han och hans kompisar att de skall få se bilderna med hjälp av pastorn(har hans email).

Här har vi fyra stolta grabbar!!

En lite rörig bild får avsluta bilderna. En kyrka på rätt plats, i rätt tid med ett hjärta för sina grannar!

Besöket i Embakasi är slut. Jag har minnen/intryck som jag alltid kommer att bära med mig från denna dagen. Det var en förmån att få möta alla dessa människorna i dess olika situationer.

Om ni orkar finns det en risk att jag återkommer med lite bilder från konferensen som vi var på. Nu har jag precis kommit fram till föräldrarna på Hasslö så det blir inget på ett par dagar.

Ha de!

Daniel