Det finns dagar då jag tycker tankarna får röra sig friare än vanligt! Som i går, när vi gick vid Skottvångs Grufva! Vårsolen värmde, vi gick mest på en gammal banvall, då det va blött inne i skogen och vi vandrade i flera timmar, utan att möta en enda människa! Även det kändes ganska märkligt, för var är alla människor?

.

Men kanske var just ensamheten en del av upplevelsen! Bara fåglar, vind och det där stilla samtalet som kan uppstå när inget stör! Och någonstans längs vägen slog tanken till, varför känns det här ändå så ovanligt? Kanske för att naturen påminner oss om något vi håller på att glömma! Att närvaro inte behöver mätas! Att en promenad inte blir bättre för att vi vet exakt hur långt vi gått, hur fort eller hur många kalorier som bränts!
Det räcker med att gå! Det räcker med att bara vara!

.

Men mätsamhället följer oss som en skugga, även in i vår vardag och såklart även i vår amatörfotografi! Där vi förr tog med kameran för att kanske fotografera något vackert och komponera en bild, handlar det numera ofta om att ta många bilder, jämföra skärpa, läsa kurvor för att sedan lägga upp allt på internet med kommentarer om det! Och det är lättare att skriva om ”extrem hörnskärpa” än att säga: ”den här vandringen gav mig en speciell känsla.”
Så amatörfotografer börjar tänka mer som testingenjörer än som bildskapare! ;) Kanske fanns det här redan förr, men nu, med internet, och datorn, så kan alla göra det, och alla påverkas av samma marknadslogik via internet!

.

Just därför kan en vandring bli värdefull! Den kan ge oss tid att fundera över allt och även detta mätande! :) För när du går där utan att tänka på resultat, utan att planera för att senare visa upp något, då ser du sannolikt mer! Upplever mer! Då du tar dig tid! Och inte blir störd! (Av mobiltelefon tex.) Fotograferingen blir ofta även långsammare, det blir mer din egen fotografi!
Därför är det bra att promenera! Ostört! :)

/Bengan