Ibland kommer jag på mig själv att tänka: Vad håller du på med? Det händer när jag går runt med min Leica M6 från 1988 och ett nästan lika gammalt objektiv! En kamera som lika gärna kunde ha hängt runt halsen på en fotograf på 80‑talet! Rollspel? Analog cosplay? :)
Det märkliga är att det inte känns som någon nostalgi eller att jag försöker återvända till något som varit! Snarare känns det som att jag hittat tillbaka till mitt eget tempo i fotograferingen, ett tempo jag aldrig riktigt fann i det digitala flödet! Och numera ingen skärm att dubbelkolla, inga snabba bekräftelser, bara jag och en kamera! Och när jag inte kan se bilden direkt efter tagningen tvingas jag lita på mig själv igen! :)

Och så hinner jag tänka efter, på vad jag vill fotografera, istället för att komma hem och undra vad har jag egentligen fotograferat?

Så det är inte nostalgi, utan det är bara en kamera som jag arbetar bra med! Och eftersom jag fotograferar "konstnärligt" behöver jag inte extrem skärpa, perfekt exponering eller hundratals bilder! Jag behöver bara ett fotografiskt verktyg som talar samma språk som jag gör!

Och tydligen tycker Leica något åt det hållet, att verktyget fungerar även på 2000-talet, eftersom de nytillverkar nära släktingar till min M6, för film, såklart!

Men visst har jag en iPhone för akutsituationer! ;)

/Bengan

Ps. Vad gäller bilden, och W. H. Auden så finns svaret här!