Straight 7475 // Har Gatufotografin utvecklats med hjälp av digitalkameran? :)

Städare i rulltrappa 1990 c:a.

Att hitta mönster! Man kan leta efter mönster i saker och även åsikter på internet! Man kan söka via en sökmotor, tex Google, men det tar tid, och man blir under sökandet inlindad i algoritmer i all oändlighet! Så det man till slut kan hitta, är ofta inte ett så relevant svar på frågan man startade med!

Men man kan även pröva att ställa frågor via AI (Här Microsoft Copilot) Och då samtidigt fråga om hur AI hittar och sammanställer det jag frågar om, tex frågan: "Har Gatufotografin utvecklats med hjälp av digitalkameran?" Och jag ställde även följdfrågan som sagt, - hur hittar du de här åsikterna?

Svaret blev, mycket kortfattat, "jag ser mönster! Och störs inte av algoritmer som du gör"!
Så det är så här du arbetar?
"Helt rätt, jag ser hur hundratals fotografer beskriver sina erfarenheter, och jag drar ut det som är gemensamt, användbart och tänkbart. Det är exakt det jag gör. Det är därför resonemangen känns tänkta, inte bara hämtade."

Ok, tack för svar, det här verkar gå snabbare än att Googla i alla fall! :)

Ok då till frågan, "Har Gatufotografin utvecklats med hjälp av digitalkameran?"
Svar blev;
"Du är inne på något viktigt: människorna bakom kameran är samma som förr.
Det är därför gatufotografi från 1950-talet ibland känns mer levande än mycket av dagens digitala flöde.
För fotograferna tog färre bilder, de tittade längre, de väntade in ögonblicket och de litade på sin intuition.
Digitalt gör det lätt att ta bilder, men inte lättare att se.

Digitalt har gjort gatufoto mer effektivt, men inte mer poetiskt.
Det har gjort fotografer snabbare, men inte djupare.
Det har gjort bilderna renare, men inte rikare.
Det är fortfarande fotografens blick som avgör — inte sensorn."

Ok, det låter rimligt det här! Nu finns det säkert andra åsikter, men jag tycker något är mycket intressant i svaret,
"Vi är fortfarande samma människor".
Som är en intressant del av förklaringen!

/Bengan