Straight Photography!
The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!
Straight 1533 / Med kameran som en anteckningsbok, som till slut blir en tidsmaskin....
Bilder som man tar kan efter några år bli intressanta, inte för alla kanske, men i alla fall för fotografen. Bilder väcker ofta minnen till liv. Men vissa bilder kan även bli intressanta för andra genom sitt motiv. Nu tänker jag mest på bilder tagna på människor eller på saker som har förändras, tex hus miljöer osv. Kameran blir som en tidsmaskin.
Det är kanske det här vi eftersträvar då vi tex fotograferar familjen och vänner, för att stanna tiden, notera ögonblicket som aldrig återkommer, för att senare visa upp bilderna och berätta om dom. Och så kan vi även med en bra beskrivning få andra att bli intresserade av mina familjebilder eller av vad det är som jag fotograferat.
Fast bilder på familjen och vännerna kanske inte blir så intressanta i det långa loppet? Av förklarliga skäl alltså. För det här är ju ofta bilder som man har ett personligt förhållande till, och då kan man väl fortsätta att fundera på vilka bilder man skall ta som fortsätter att vara intressanta? Bilder som överlever liksom!
Om det nu skulle vara intressant att ta sådana bilder alltså!
Och om man nu vill fundera på det! :)
Eller om man bara vill ha kameran som tidsfördriv, eller till tröst, som någon sagt tidigare! ;)
Hur som helst, ha en fin helg!
/Bengan
Dela:
Arkiv
- Maj 2013
- April 2013
- Mars 2013
- Februari 2013
- Januari 2013
- December 2012
- November 2012
- Oktober 2012
- September 2012
- Augusti 2012
- Juli 2012
- Juni 2012
- Maj 2012
- April 2012
- Mars 2012
- Februari 2012
- Januari 2012
- December 2011
- November 2011
- Oktober 2011
- September 2011
- Augusti 2011
- Juli 2011
- Juni 2011
- Maj 2011
- April 2011
- Mars 2011
- Februari 2011
- Januari 2011
- December 2010
- November 2010
- Oktober 2010
- September 2010
- Augusti 2010
- Juli 2010
- Juni 2010
- Maj 2010
- April 2010
- Mars 2010
- Februari 2010
- Januari 2010
- December 2009
- November 2009
- Oktober 2009
- September 2009
- Augusti 2009
- Juli 2009
- Juni 2009
- Maj 2009
- April 2009
- Mars 2009
- Februari 2009
- Januari 2009
- December 2008
- November 2008
- Oktober 2008
- September 2008
- Augusti 2008
- Juli 2008
- Juni 2008
- Maj 2008
- April 2008
- Mars 2008
- Februari 2008
- Januari 2008
- December 2007
- November 2007
- Oktober 2007
- September 2007
- Augusti 2007
- Juli 2007
- Juni 2007
- Maj 2007
- April 2007
- Mars 2007
- Februari 2007
Din andra bild är tagen 2012-04-08 15:57:08, men har ingen position, men du kan om 20 år i alla fall diskutera bilden med flickan i fråga och ni kan minnas när det var. Bild nummer 1 och 3 är skannade bilder utan sådan information.
Nummer 3 ligger i albumet "1970-talet och framåt" och du kanske inte kommer ihåg var bilden är tagen (heller).
Bilder har naturligtvis konstnärliga värden utan tid och plats - men det var kanske inte dagen predikan?
Ps. Har du skaffat Photoshop 7? Ds.
Ha de'
Johan
Än så länge så kommer jag ihåg saker ganska bra, har fotografisk minne på nå't sätt! Inget skoj!
Men det vet man inte hur länge det minnet räcker! ;)
/Bengan
Ps. Det är samma flicka på de två första bilderna.
Kan själv relatera till både mitt digitala fotoalbum som sträcker sig från början av 1998 och fram till i dag och äldre fotoalbum.
Utan detta skulle mitt liv troligen bli ganska svårt att komma ihåg och det vore riktigt synd.
För man glömmer en del, både roligt och sorgligt.
En bra illustration är de fotoalbum med negativ och hela klabbet som försvann under en separation.
Bilder från mer än ett decennium.
Svartvit dokumentär av vardagen runtomkring.
Där är minnen som bleknat betydligt jämfört med åren innan och efter.
Ibland tycker jag mig se faran med utveckling, att man blir mindre benägen att bara skjuta helvilt omkring sig.
Ser dock att det går i perioder.
Oftast är ändock kameran med, oftast fångar man ändock något av det liv som pågår.
2009 var jag över till Skottland (semester) och till Wales (jobb) i varsina omgångar.
Utan kamera annat än i mobilen som var en helt oanvändbar kamera.
Det gör jag aldrig om.
Inte för att jag missade vyerna, platserna utan för att jag missade småsakerna som gör minnena av resan levande. Som gör att båda resorna stannar kvar.
Fadäsen blev klar för mig året efter när jag skulle rekonstruera var vi varit och gick bet.
Så min filosofi är numera "kameran ska med".
Inte främst för De Stora Ögonblicken utan för den del som blir ens liv över tid.
Fast jag kan nog ändå aldrig riktigt svara på frågan som kommer då och då, "Varför fotograferar du?"
Men det kanske alltid varit så att människan noterat personliga upplevelser, om det funnits möjlighet till det,
på grottornas väggar, på stenar, på papper och nu via en kamera.
Och se'n minns man händelserna bättre med hjälp av de här bilderna....
På gott och ont.....
Och man kan även berätta för andra om sina spännande upplevelser med hjälp av bilder.
Och kanske nå'n av bilderna blir tidlös, mänskligt tidlös,
så den tål att betraktas under många, många år efteråt också! :)
Vem vet?
/B
Jag visade bilderna för en kollega och vi funderade över motivvalen. Den bästa förklaring som vi tyckte att vi kom fram till var att bilderna föreställde sådant som var viktigt för henne. Saker som var relevanta i hennes liv och att bilderna var en del i arbetet att organisera och förstå världen. Hade tänkt arbeta vidare med att undersökathypotesen mer vetenskaplig, men annat kom i vägen.
Hursom, kanske är det så att den typ av fotograferande som du beskriver här handlar om att organisera och förstå världen. En del skriver dagbok varje dag som ett led i att bearbeta upplevelser och intryck - andra kanske fotograferar i samma syfte. Om man funderar lite över processen när man tar en bild är det en massa beslut som man tar; vad ska finnas inom utanför sökaren? var ska skärpan ligga? stå upp nar bilden tas eller knäböja? Kort och gott handlar det om att välja och välja bort. Att organisera.
När vi senare betraktar bilden blir den en utgångspunkt för den rekonstruktion av tidpunkten, platsen, människorna, … vid tillfället när bilden togs. Att minnas något är att rekonstruera en helhet ur de fragment som finns sparade i hjärnan och där kan bilden vara ett stöd i processen.
Ungefär så tänker jag :)
//Tom