Ibland funderar jag över vårt behov av att förklara allt. Måsta man göra det? Kan man inte bara betrakta en bild fantisera omkring den och sedan bilda sig en egen uppfattning, utifrån sina egna erfarenhetsramar. Ofta känns det som om man måste försvara det man har skapat. Är inte den skapade bilden till för vår fanatasi, att spinna vidare på att söka nya dimensioner att ge oss impulser, att i bästa fall ge oss en "aha" upplevelse. Egentligen som det skapade ordet i romanform,prosa, dikt osv. Vad nu detta har att göra med Diane Arbus...