Vårens hittills bästa dag

På nytt var det frost men vilken fantastiskt morgon. Vårens hittills bästa dag och timmarna vid ån gick fort till ljudet av skönsång från inte minst flera svarthättor. Ett flertal gärdsmygar håller också till längs ån och det är otroligt vilken stämma den lille rackaren har. 

Forsärlan var på plats men dök inte upp där jag parkerat mig och stativet. Underhållningen uteblev dock inte och jag blev lite paff när plötsligt en svarthätta dök upp vid åkanten för att dricka. Längs ån växer lite vitsippor och trots att jag har hårddisken full sedan tidigare år kunde jag bara inte låta blit att gå ned på knä och ta några bilder. Några stod precis intill åkanten vilket skapade en harmonisk bakgrund.

Husvagnen står packad och klar. I morgon bitti drar vi ett par dagar till Kristianstad vattenrike och därefter till Öland. Ska bli spännande att se vad det kan ge på minneskorten.

Soluppgång.

Törstig svarthätta.

Svarvit flugsnappare, hona.

Gärdsmyg.

Vitsippor.

Ugglan är tillbaka igen

För några år sedan var Sonja och Bo Kanje från Varberg hemma hos grannen och ringmärkte tre uggleungar. Nu kan det vara dags att förvarna om en ny tur till Tvååker. Den holk som jag med Folke Malborgs hjälp satte upp i Bosgårdens vildvuxna park hyser på nytt en uggla. Jag såg ugglan tidigt en morgon för ett par dagar sedan men idag upptäckte hustrun att den satt helt stilla halvvägs ute ur hålet. Jag tog kameran och gick det men hade ingen förhoppning om att den skulle sitta kvar. Men det gjorde den men när jag blev för närgången drog den sig sakta tillbaka. Honan av det paret som häckade senast var född i Järnmölle strax utanför Tvååker och ringmärkt av just Sonja och Bo Kanke tre år tidigare. Ska bli spännande att se vad det här är för en. Hoppas att de hinner med en sväng om Tvååker, våren är en hektisk tid för de båda ringmärkarna som har koll på det mesta i rovfågelsväg i hela Varbergs kommun.

Lite väl ljust för ugglan..?

Nu räcker det.

Trädpiplärkan sjöng för full hals i arla morgonstund.

Rågeten får avbryta sin frukost.

Rödhaken är en liten favorit och dess kvittrande sång ljuvlig att lyssna till. Ett par håller till i närheten och hannen uppvaktar flitigt honan med mat i hopp om att hon ska välja just honom. Det såg väldigt kärleksfullt ut när han i full fart levererade kvällsmålet till honan som satt i det fina kvällsljuset och väntade.

Det är för tyst i skogen, alldeles för tyst.

Bra dagar varvas med sämrde dagar, sådant är livet. Bra, det vill säga lyckade, fotodagar är sällsynta medan de sämre är långt fler. Så är det för min del och sannolikt är jag inte ensam. Hittills idag har det varit en bra dag men sämre fotodag. Den började tidigt och jag hämtade fotokompisen Lars Jönsson klockan fem i morse. Nu skulle vi till storskogen i inlandet i hopp om lite skogsmesar som svart- och tofsmes och kanske, kanske nån tjäder i bästa fall. Som bonus såg jag redan framför mig en vacker älgtjur stå i tallplanteringen och mumsa tallbar med den ståtliga hornkronan svajande...

Det blev inte riktigt så. Vädret växlade mellan hagel,lite regn, lite sol och så hagel igen. Dessutom susade det i trädkronorna av en bitande kall västan. Men det var trevligt ändå där sällskapet var bäst och så fort det utlovas något lite bättre är vi på plats igen. De finns där, det vet vi. Ytterligare en timma tidigare ska göra skillnad.

Jag har skrivit det tidigare och det gör lite ont att upprepa; min upplevelse är att det är tystare i skogen numera. Det gör mig lite ledsen och samtidigt oroad. Om de som har något att säga till om angående miljö- och naturvård fått liknande signaler från annat håll borde de reagera.

Nåväl, några bilder blev det där samtliga är tagna med 300 mm plus 1,4 konverter. 

Morgonpigg. 

Svårt att bestämma sig. Hitåt eller ditåt?

Knipor och kanadagäss.

Naturfotograf Lars Jönsson.

Backsipporna är på gång.

Istället för sovmorgon

Väderprognosen var inte så lovande, det förvarnades om lågtryck med starka vindar. Nog blåste det alltid men regnet uteblev under förmiddagen. Faktiskt så titta solen fram emellanåt och gjorde måndagsmorgonen riktigt fin. En bra start på veckan.

Trädpiplärka.

Gulsparv.

Korp.

Grönsångare.

Svartvit flugsnappare.

Nu har kräldjuren vaknat

Tanken var ett besök vid Hornborgasjön men det blev istället en vandring långs ån Tidan. Och det var en lite småtrevlig tur i fint vårväder som också bjöd på några oväntade möten. Kräldjuren gillar värme och tar chansen att värma sig i solen så fort tillfälle ges. Snoken såg bra yrvaken ut men nästan värre var den lilla ödlan som troligen alldeles i dagarna vaknat ur sin vinterdvala. Den hade inget emot att krypa upp i min varma handflatan och få ytterligare värme. Kräldjuren minskar som så många andra arter i naturen så den sattes med varsam hand ned i mossan igen. Det kändes stort att haft en sådan raritet i handen.

Talltitan samlar bomaterial.

Ingen vår utan att sädesärlan är på plats. Tack för det.