På vandring i Nepal. Del 3 av 3
Nerför går vandringen snabbt och vi kommer snart till Chomrong, en av de större byarna i området. Här är det stor festival på gång. Nepaleserna älskar festligheter och missar inte en möjlighet att fira stort. Jag fick aldrig hela bilden riktigt klar för mig men festivalen hängde ihop med gurungs kommande nyårsfirande, Tamu Losar (gurung har dock en helt annan tidräkning än vi och för dem blev det inte år 2012 utan 2595).
Folk från alla närliggande byar var samlade och just den här dagen var det tävlingar i basket och volleyboll, två av de största sporterna i Nepal. Själv var jag mer intresserad av publiken.
Festligheterna erbjöd också dansuppvisning och försäljning av mat och dryck, och varade en bra bit in på natten. Trots sömnunderskott gick vi nästa dag med pigga ben till Ghandrung, den äldsta och största byn i området norr om Pokhara-dalen.
Här liksom i övriga byar är gurungs traditioner väl bevarade och många människor lever i stort sett som de har gjort i generationer. Men moderniseringen rusar ikapp och man håller på att bygga en bilväg till Ghandrung. Den dagen de första bilarna rullar in kommer ett nytt kapitel i byns historia att skrivas.
Även i Ghandrung förbereder man sig för Tamu Losar. På öppen gata styckas och bereds slaktdjur. Och det på ett sätt som får Per Morberg att framstå som en fransk kock med plasthandskar.
Man träffar många människor på en sån här resa. Med rätt attityd är det inga problem att få kontakt och med barnen krävs knappt ens det.
Flickan på bilden nedan var en riktig linslus. Två och ett halvt år gammal. Skojade och gjorde grimaser, men för ett ögonblick tittade hon bort och verkade försjunka i egna tankar. Ofta är det de porträtten som blir bäst, när personen glömmer fotografen och kameran framför sig.
Vyerna dröjer kvar nästan ända ner till Birethanti. Därifrån blir vi hämtade i bil för en slingrig och skumpig färd till Pokhara. Det lilla vita objektet i bildens nedre del är en chorten, en pagod, och berget bakom är Annapurna South som vi sett flera gånger i denna reseberättelse.
I Pokhara skriver jag 31/12 i dagboken. Nyårsfirandet här kunde vara ämne för ett eget blogginlägg, men istället vill jag avsluta denna blogg i tre delar med några bilder från Nepals huvudstad Kathmandu.
”Same same but different”. Kathmandu är fortfarande kaotiskt, galet, charmigt. Men också skitigare, mer motorfordon, mer västerländskt än när jag var där senast.
Bodnath, den buddhistiska jättestupan, lär dock bestå. Vädret var gråtungt och trist denna nyårsdag, men besöket ändå intressant då det pågick en årlig högtid som lockat mängder av troende buddhister. Munkar sitter i långa rader och skanderar böner, andra rör sig runt stupan varv efter varv, alltid medurs.
De riktigt hängivna genomför ett rörelsemönster: hälsning stående med händerna ihop, ner på alla fyra och sen hasa sig ner på mage med utsträckta armar och sen upp igen. Rörelsen uppresas om och om igen, likt ett kroppsligt mantra.
Jag besöker verkstaden där thankamålarna håller till. I svagt ljus med penslar fina ner till ett enskilt strå uppnår dessa konstnärer fantastiska resultat. Det finns en mängd motivkretsar, alla med buddhistiska teman, och varenda detalj har symbolisk innebörd. Kvinnan arbetar på en mandala, ett slags kosmogram.
Från Buddha till Shiva. Pashupatinath, den hinduiska guden Shivas tempel, blir en tankeväckande upplevelse. Det är mitt första besök här och jag har aldrig sett kremering i det fria tidigare. Men det känns inte så konstigt eller obehagligt som jag trott, och det borde det ju heller inte göra. En ovan syn ja, men med perspektivbyte inte märkligare än att gräva ner de döda i jorden.
Pashupatinath är förresten ett enormt tempelområde och är liksom Bodnath med på UNESCO:s lista över världsarv.
Likbränning och väder som en fuktig filt. Okej, det blev inte direkt nån munter avslutning på den här reseberättelsen. Men scrolla uppåt, eller gå tillbaka till del 1 och 2, så förstår ni att det inte är dessa saker som gör att jag redan längtar tillbaka till Nepal och Himalaya.
* * *
Del 1: http://www.fotosidan.se/blogs/billingsblogg/pa-vandring-i-nepal-del-1.htm
Del 2: http://www.fotosidan.se/blogs/billingsblogg/pa-vandring-i-nepal-del-2.htm















Vad roligt att du ville följa med på detta sätt. Tack för din varma kommentar!
/Sonja
Tack för att du följde med. Hoppas du kommer iväg på din drömresa!
//Bee
Tack Bee! Jag följer förresten din berättelse från Afrika med stort intresse =)
Antar att du hade med dig hur mycket bilder som helst från din resa. Hur bär du dig åt att "krympa ihop" en sådan resa till tre inlägg...?! Ser framemot bilder från nyårsfirandet!
Porträttet på den lilla flickan är väldigt fin!
Visst är det så: buddhism och hinduism korsas, samverkar och blandas på många sätt i olika delar av Nepal. I just den region jag nu vistades dominerade hinduismen. Buddhismen är starkare där passagerna till Tibet finns. Kopplingen till yoga har jag inte tänkt på men du har säkert en poäng där.
Att få ihop en sammanhållen och nerbantad berättelse i tre delar är inte helt lätt, vilket du som skrivande person är medveten om. Men det är samtidigt en rolig utmaning. Tack för att du ville läsa och titta!
//Ewa
Ja visst är hon nästan oförskämt söt? Kul att ha dig med på den virtuella resan Ewa!
Intressant att ta del av dina resor, och jag undrar om man i dessa länder inte ofta, trots den materiella fattigdomen, har ett rikare liv än det vi lever. Det finns ofta en mening och kontinuitet i verkligheten på ett helt annat sätt för dessa människor tror jag. Jag tror att de ofta är mer tillfreds med livet än vi är här. Jag kan ha fel givetvis, men som icke utövande Buddhist ( vilket egentligen är en självmotsägelse) handlar ju mycket om att försöka leva i förnöjsamhet. Vilket är väldigt svårt i vårt samhälle där det mesta tycks gå ut på den raka motsatsen att vi aldrig skall vara nöjda utan söka ny av reklamen garanterad tillfällig lycka genom vår ständiga konsumtion.
-affe
Det är bland annat perspektivbrytningen som gör att jag finner det så berikande att resa till dessa länder och kulturer. Man ser sin egen tillvaro i nytt ljus, ser det vi sällan eller aldrig reflekterar över utan bara tar för givet. Och jag hoppas att moderniseringen i t.ex. Nepal inte medför att människorna förlorar de icke-materiella värden de är så rika på.
Tack Per! Om du har möjlighet - res! Glöm inte ta med många minneskort ;-)
Så du är också en flitig Nepal-besökare, där ser man. Förut märkte man förändringen i de större städerna men med internet och mobiltelefoni påverkas även landsbygden. Men vad jag inte trodde skulle visa sig så tydligt var den globala uppvärmningen, det var en mörk erfarenhet. Tack Thomas för att du ville läsa och för din kommentar!
Mvh Heléne
Ja hon är allt en riktig hjärtekrossare den flickan. Tack Heléne för att du har följt med och kommenterat!
Tack Mikael, kul att du ville läsa!
MVH Anita
Tack så mycket Anita!
Kul att du ville läsa! Nu siktar jag mot nya resmål...
Det är precis sådana tankar man får när man reser i dessa länder, och det är en nyttig tankeställare. Tack för kommentaren Mikael!
Skillnaderna är stora, man får verkligen perspektiv på den egna tillvaron och vår västerländska livsstil. Nepaleserna är vänliga, gästfria och hjälpsamma, och sätter värde på social gemenskap och familj på ett sätt som inte är självklart för oss som gärna har karriär och materiell status som målsättning. En generalisering såklart men ändå något jag upplevt. Kul att du läste, tack för din kommentar!
Ja det är intressant, länderna tänker olika och jag tror det beror på att Sverige har inte upplevt riktigt krig som de andra länder har fått uppleva. Så det innebär att de förstår att social, familjen, vänner, etc.. är jätteviktiga..Jag tror att om vi upplever krig på riktigt så tror jag att Sverige blir som de andra länder som sätter gemenskap, social högt värde. Dessa människor jag mött från andra länder är vänligt varmt hjärtat. Det beror förstås på vilka länder då alla länder är inte så..