Mr Miyagi satt utanför Förbjudna staden!

Nu kan jag bocka av Himmelska fridens torg och Förbjudna staden på "att se i Peking"-listan. 

I dag har vi gjort ett knäck på massören Peter Larsson från Kalmar. Han är en av två massörer som hjälper cykellandslaget under OS. 

Vi träffade Peter först på Himmelska fridens torg för att sen gå in och kolla på Förbjudna staden tillsammans. Det var fantastiskt stort. Vi orkade inte ens gå hela vägen igenom. 

Ett längre blogginlägg hittar du snart  här på OT.se

Men lite bilder kan jag bjuda på i alla fall..

När vi pratade med massören Peter Larsson på Himmelska fridens torg kom det fram kineser som ville bli fotograferade med oss. Vi kunde ju varit kändisar i bästa fall... Peter Larsson längst bak, jag själv i grönt och sportmuppen Janne Brunby till höger. De andra kan jag inte namnen på tyvärr. 

Strike a pose!

Svettigt var bara förnamnet när vi gick inne i Förbjudna staden. Särskilt med en kamera och kameraväska runt halsen.  

På frammarsch. Vänster, vänster, vänster höger vänster. 

Det var tydligen inte fotoförbud.  

Att hålla sig inom ramen, och inte sticka ut, är melodin.

Det var inte bara jag som tyckte det var varmt.

Mr Miyagi-lookalike tände på en "hövding" utanför entrén till Förbjudna staden. Daniel-san sågs inte till.  

Till Niklas: Det här har jag i kameraväskan. Kameraprylar, vatten och dasspapper. Varför papper? Det finns inget papper på de offentliga toaletterna. Så skulle behovet vara framme så är jag förberedd.  

 Tack till Fotosidan.se som uppmärksammar min blogg på startsidan. 

Detta är andra gången Fotosidan.se puffar för Fotomixbloggen på startsidan. Gött..  

Chauffören sov på moppen!

Jag såg OS-invigningen - genom hotellfönstret och på TV:n!

Så är OS-invigningen precis över. Jag var dock inte på plats i fågelboet, utan jag fick i uppgift att ta mig till Himmelska fridens torg och plåta folklivet. Det var inte helt enkelt att få tag i en taxi men det gick efter en stund. Jag visade på karta vart jag ville åka. Smidigt.

Där var det otroligt mycket folk. Massor med folkmassor. Trängdes med massor av kineser, och en och annan västerlänning. Alla hade kameror, telefoner och videokameror med sig. 

Sen var det dags att dra sig hemåt i taxi. Inte helt lätt skulle det visa sig. Jag gick och gick. Jag tänkte ta mig över på andra sidan av Chang´an Jie-gatan, men se det var stört jäkla omöjligt. Det var såklart vakter/poliser överallt. Och då menar jag precis överallt. Säkert var femte meter. Och gatan är ju hur lång och rak som helst. Gick nog i 30-40 minuter utan att hitta någonstans att komma över. 

Till slut tänkte jag försöka att åka buss tillbaka, men det var omöjligt att förstå texten om vart den gick. 

Då, som genom ett under, kom en ledig taxi som jag genast vinkade in. Snart tillbaks på hotellet - skönt. 

Men först, beställa take-away på en krog mitt emot hotellet, för jag var hungrig som en varg. 

 Jag såg slutet av invigningen på tv ihop med lite Take-awaymat.  

Genom vårt hotellfönster kan man se nationalarenan. Ikväll var det extra roligt. Särskilt när invigningen led mot sitt slut och pyrotekniken smällde igång. Mäktigt - även från ett hotellfönster en bit ifrån. 

Os-invigning i kväll - Kina rustar!

Det är lätt att man kan bli veckovill.

Hotellet vi bor på har därför hissmattor för veckans alla dagar..  

Kinesisk polis rustar som bäst inför kvällens invigning.

Men först lite mat. 

Språkförbistring nummer ett - efter bara 5 timmar i Peking!!

Förresten - ett viktigt tips.. Följ vår OS-blogg på OT.se här Glöm inte – klicka nu.

Nu så! Vi börjar från början.

Flygplansmaten var ingen höjdare - men med filmen "Enemy of the states" gick det lättare

Så har vi då äntligen landat - efter mycket om och men kan jag säga. En trasig packning i ena flygplansmotorn satte käppar i hjulet och sinkade oss ca 3,5 timmar på Arlanda.

Men men, Peking välkomnade oss trots den förseningen. Med en varm klibbig luft som klistrar tröjorna mot huden blev  vi varse att här är det ljummet - minst sagt. Att hitta vart vi skulle hoppa på transfern var inte helt enkelt på en av världens största flygplatser. Men med lite tur gick det också, med 10 minuter tillgodo - puh.

Undertecknad med lättare packning... En kameraväska och en plastpåse. Räcker väl för tre veckor?

Efter att transferbussen släppt av oss vid hotellet - Jing Min Hotell - var det bara att ge sig upp på rummet och lämna väskorna. Det var dags att jobba. Ingen vila bara jobba.. :-)

Som tur är bor vi inte alls långt ifrån jättearenan "fågelboet". Vi gick dit för att ta lite miljöbilder till morgondagens OT. 

På vägen dit, bara ett par hundra meter från hotellet, mötte vi bildspelskungen i söder - Sydsvenskans Lars Dareberg - på trottoaren. Jag blev för paff för att ens hinna hälsa innan han, och hans medarbetare, hade försvunnit bort i folkmassan. Men vad gör det, jag känner ju inte karln.. Jag bara läser hans blogg.. kontinuerligt. Han hade nog undrat vem jag var i fall jag hälsat. Världen är bra liten ibland.Jag var på en bildspelskurs i Kalmar som han höll i. Mycket inspirerande kille.

Första bildbylinen. Killen till höger i bild har ingenting med bilden att göra. 

Hursomhelst,  När jag var klar med fotograferandet, skulle vi ta en bylinebild på oss med fågelboet i bakgrunden. Vi frågade närmaste kines, det fanns många där, som glatt hjälpte till. Vid den tidpunkten hade vi varit hungriga i ett antal timmar. Så vi gick tillbaka med raska steg till hotellet och satte oss i en av tre restaurangerna.  

Vi fick menyerna ganska snabbt och vi skummade igenom. Jag undrade/pekade om de hade Chicken sweet and sour (tål/gillar inte för stark mat) eftersom de hade sweet and sour med friterad fish och pork - fläsk alltså. Fick ett inte alltför lättydligt svar, men hoppades på att hon förstått. Men när kollegan bestämde sig för Chicken sweet and sour med friterat fläsk, så ändrade jag mig till att också ta det.

 Allt väl så långt. 

Vi fick in våran mat med det friterade fläsket på, men inget ris. Det måste ha filtrerats bort i beställningen. Hur som helst så kom riset på 1 minut så det var inget att snacka om. 

MEN - som Tony Irving skulle sagt.

När vi nästan var klara så kom det in en ännu större tallrik än den med fläsket på. Det var sweet and sour med fisk, den rätten jag pekade på när jag ville veta om det fanns med kyckling i stället. Kollegan och jag tittade frågande på varandra. 

– No I... didn´t order that, I ordered this with pork instead. 

Kvinnan stod som ett fån. 

– You ordered this, sa hon. 

– Can´t you take i back, frågade jag.

– No!  Mabye you wanna take away, kontrade hon då. 

Jaja, tänkte jag. Jag får stå mitt kast. Nästa gång ska jag vara övertydlig när jag beställer.

1-0 till Kina..

Mycket mat för en svensk fotograf - lite för mycket till och med. 

Nu sitter jag i sängen efter en välbehövlig dusch och ska snart somna in. Var en stund sedan jag sov (om man inte räknar den knappa timmen jag slocknade på planet) närmare bestämt 34 timmar sen. 

Natti natti.

//Daniel