Fiskaren eller jägaren?

I slutet av September kan det vara helt fantastiskt ljus när när man går genom staden. 
Jag har aldrig ägnat mig så mycket åt gatufotografering. Jag känner mig aldeles för blyg för att gå så nära som krävs för att ta bilder på människor jag inte känner. 
Men, jag känner mig bekväm med att fotografera lite på håll sådär. 

Jag har läst på flera ställen om två olika huvudstrategier när man fotograferar.

• Jägaren, som konstant är i rörelse och chansartat hittar motiv (sådan är jag allra oftast).
• Fiskaren, som är stilla och väntar in sina tillfällen vid en på förväg utvald plats (Jag känner mig oftast för rastlös för det).

Idag utmanade jag mig själv, åtminstonde litegrann, och stannade några minuter på de platser jag tyckte var fina. 
Det resulterade  i nästan inga bilder alls på människor. Jag måste ha mer tålamod. 
Men, det var också ganska skönt det där med att inte hela tiden vara i rörelse.

Kameran som terapi igen

De senaste två veckorna har absolut varit icke önskvärt intensiva. Mitt arbete innebär ibland en del resande. Ibland med tåg, ibland med flyg, och ibland med bil eller motorcykel. När jag åker tåg och flyg brukar jag försöka arbeta och beta av saker under restid, och kompa ut motsvarande timmar någon dag senare då jag blir trött av att resa. Så har det absolut inte varit nu. Fulla dagar, och restid utanför arbetstid. 

Men kameran är nästan alltid med. Och det är skönt att koppla bort ibland och bara tänka bilder. 

Här nedan några sådana bilder tagna lite flyktigt.

Embrace your shadows

Den här veckan har jag haft lite dåligt med inspiration, trots helt ok ljus. 
Tog tag i att göra rent all utrustning ordentligt, men det hjälpte inte heller med inspirationen. 

I sådana lägen kan jag tycka det är kul att göra någon liten övning. 
Kom att tänka på en video jag såg för länge sedan om att "omfamna skuggorna", och exponera efter ljusa partier. Att inte vara rädd för att underexponera. 

Sagt och gjort. Blev lite sådana övningar i veckan. 

Länk - Embrace your Shadows