Getinghonung 618/Barnbarns veckan är över

Nu är barnbarns veckan för den här sommaren över. Vi hann med en hel del, trots maginfluensa och lite halvdåligt väder.

Det som uppskattades mest var nog att fiska. Fiskelyckan var total när en hyfsat stor abborre hamnade på kroken och i slutändan på grillen.

Nu får farmor ladda för nästa barnbarns vecka när det blir höstlov.

Getinghonung 617/Tidskapsel

Min bror håller på och renoverar ett gammalt hus. Det ena lagret efter det andra kom fram. Jag tog ett foto och googlade och fick då en datering.

Översta lagret (det aprikosa): Ca 1910–1925.

Mellanlagret (mörkbrun tapet med guld/beige ornament): Detta lager syns precis ovanför det aprikosa fragmentet. Stilen är kraftigare och mer textural (ofta kallad gobelängtapet eller nyrenässans), vilket placerar den i sent 1800-tal (ca 1880–1890-tal).

Tidningspappret (makulatur): Om du försiktigt studerar texten på tidningsfragmentet högst upp kan du ofta hitta tryckår, aktuella händelser eller datum. Tidningen klistrades upp precis innan den bruna 1800-talstapeten sattes iordning.

Här är ytterligare ett fragment som blir en tidskapsel.

Om man bara har en kamera och googel kan det bli hur spännande som helst.

Getinghonung 616/Bladlusens sista stund

Även söta nyckelpigor behöver äta. Naturen är grym.

Getinghonung 615/Nu är det fjärilarnas tid

När värmen slog till passade jag på att en dag ägna mig åt fjärilsfotografering. Jättevarmt men massor av fjärilar. Det satt inte bara en fjäril på varje blomma ofta både tre och fyra. En lyckad dag hade jättegärna fotat nån mer dag, men värmen var för tryckande.

Vitt nässelmott

Ängssmygare

Pärlemorfjäril

Sotmätare

Hagtornfjäril

Getinghonung 614/Meteorit

Mitt barnbarn och jag strosade längs stranden. Vi letade platta stenar för att kasta macka.

Sen började han samla vackra stenar. Han fastnade för vita stenar och hittade ett gäng. Sen ser han den där speciella stenen. Den är mörkare, tyngre, kanske en rymdsten. Fantasin rusar.

Vi tar hem vårt fynd. Bara mitt barnbarn och jag övertygade om att vi har hittat en meteorit. De andra ler lite åt oss. Men så börjar tvivlet gnaga. Men den är faktisk magnetisk när jag kollar med en kylskåpsmagnet. Kollar med naturhistoriska riksmuseet.  Svar kommer från jourhavande geolog:

”Nej, det där är en gabbro eller amfibolit. Sannolikt ifrån det lokalområdet, någon kortare sträcka istransporterad.”

Men vi sparar den ändå. För även om den inte föll från stjärnorna, så var vi överens om att vi gjort ett fynd. Och vem vet, nästa gång kanske.....