Dör bilderna med oss eller?...

Tanken fladdrade förbi när jag läste en artikel om lagring i senaste fototidningen.

Vem tar över efter oss? Det mesta i artikeln är rena grekiskan för mig och säkert

för många andra. Invecklade lösningar som kräver gott kunnande och ett stort

intresse för teknik. Moln, lösenord,raid, NAS o.s.v listan kan göras  lång med

uttryck som för gemene man kan vara helt obegriplig.

I en fotograferande familj är det kanske bara en som har fotografering som hobby

och har kunskap om sitt arkiv och lagrandet av sina bilder.

Vad händer med bilderna om vederbörande inte finns närvarande av någon anledning?

Ska man ha en studiecirkel för dom närmast sörjande

om hur allt fungerar innan det är försent?

Eller ska man inte bry sig?  Själv har jag ett väldigt enkelt lagringssystem

som även en normalt begåvad fjortis lätt skulle klara av att bemästra.

Ja det var dom funderingarna...och några skärvor från i söndags blir det som avslutning

lagrade under A i arkivet.

HaD/Gunte..

Inlagt 2018-02-07 11:38 | Läst 1941 ggr. | Permalink

"Utsökta bilder! Jag gör några fotoböcker då och då för barnbarnsfamiljerna, en liten släktbok och så där. Men jag har för längesen insett att allt jag inte gett en speciell form försvinner. Precis som hela min tankevärld, all oro och ängslan, alla drömmar och förhoppningar - hela jag. Det barnen minns, minns dom, bra och mindre bra. Och barnbarnen, dom har en mycket ofullständig uppsättning minnen men alltid något. Sen är det helt borta, precis som det ska. Jag menar, vad minns eller vet du om farfarsfar, mormorsmor eller dom andra? Men som sagt, utsökta bilder!/ Björn T"


(visas ej)

Nämn en färg i den svenska flaggan?
Jag har tänkt precis som du. Frågorna är många, svaren är få. Och de svar som ges är för det mesta obegripliga för en lekman och hobbyfotograf.

Det är väl nog så att allt i slutändan är förgänglighet och tomhet.

Men det är kul så länge det varar. 😀

Bild 3 gillas!
Svar från gunte 2018-02-08 11:07
Tack för dina tankar Ragnar, håller med om detta :)
Mv/G
Oj, här var det riktigt fina is och vattenbilder! Det här är du bra på! Själv så bryr jag mig inte alls om bilderna efter 'slutet'.. det blir som det blir med mina bilder, dom går nog till 'tippen' ändå.. Därför slänger jag numera väldigt mycket av mina RAW-filer, sparar mest dom redigerade bilderna som jag gjort JPG-versioner av, och de som jag gör JPG-versioner av är bara de som jag tycker 'varit värt' det, resten slängs.. En massa hårddiskar blir också dyrt i längden..
Hälsn!
Svar från gunte 2018-02-08 11:09
Tack Jan för din redogörelse och trevligt att ta del av dina tanker..Tack för bildkritiken :)
Mv/G
Mja, det är ju inte om utan när en hårddisk pajar.

Jag har överlevt med PC och extern HD. Tills @#¤ inte "hittade bootable unit", så den kunde inte räddas.
Med extern HD måste man ju koppla in den, kopiera över från PC:n. Ibland tog jag en totalbackup - tog 3 timmar...
Ny kör jag Microsoft's onedrive, så det jag har på min nya PC synkas, kräver mindre arbetsmoment. Alternativ finns, t ex Dropbox eller köpa en NAS.

Att spara allt är på sätt och vis enklare med digitalt. , min salig far kastade allt han tagit som proffs i 25 år, det var inte kul.
-J!
-J!
Svar från gunte 2018-02-08 11:11
Mycket att tänka på.. tack Jörgen.
Mv/G
Konstnärligt vackra bilder.
Har haft samma tanke många gånger, skrivs bilderna inte ut så försvinner de nog en hel del då bildskaparen är borta.
Bläddra bland foton i pappersformat klarar vem som helst och orkar även vem som helst men att gå igenom hårddiskar eller andra lagringssystem är det inte så många som ids; är det dessutom lagrat i molnet eller annat med lösenord då kan det vara lika svårt som att komma åt ett Schweiziskt nummerkonto.
Svar från gunte 2018-02-08 11:12
Tack Margareta. ja du har nog många rätt i det du skriver..
Mv/G
Bilderna som sådana dör inte med oss, de återuppstår i andra tekniska system genom efterkommande generationer. Nu tror jag ett litet fåtal bilder som vi fotograferat sparas, förgängligheten lägger sitt mjuka täcke över. Med återuppstår menar jag att andra om 50 år fortsätter ta bilder (eller avbilda snarare) på sitt sätt, på sina motiv på grund av de motiv som driver dem. Visst kommer de att fascinerat se på ett fåtal av våra bilder en och annan gång, troligen då vardagsbilder mest, men hur de bedömer innehållet kan vi inte gissa.
Vad det gäller lagring använder vi nog samma liknande föga komplicerade system.
Svar från gunte 2018-02-08 11:14
Aha, du tänker så..intressant att läsa det du skriver..det blir som det blir..tack för kommentaren..
Mv/G
Verkligen fina bilder tycker jag! Vi närmar oss slutet med full fart på alla områden, så jag bekymrar mig inte faktiskt, må fint, LO
Svar från gunte 2018-02-08 11:15
Du har nog rätt LO, inte bry sig för mycket,tar bara energi i onödan, tack LO
Mv/G
Jag började plåta på 1960-talet, och då valde jag Kodachrome för mina färgbilder. Dels var det den skarpaste filmen, dels var det den filmen som hade den bästa hållbarhetsprognosen.
Det visade sig stämma. I dag kan jag skanna mina skarpa kodachromedia - kornfria och med fina färger, och göra utskrifter på min Epsonskrivare som kan hålla i 300 år (enligt Epson).

Rådet till dagens fotografer blir väl:
Digitalt material är alltid en knapptryckning från förintelsen! Skriv därför ut - så att du har analoga bilder i verkligheten. Lägg dem i en låda. De närmast sörjande, eller deras barn kanske hittar dem om lämplig tid: "Oj... titta här!"
Svar från gunte 2018-02-08 11:18
Kodachrome var ju förstavalet för många..
Och rådet till dagens är ju det bästa om det bara följs alltså..
Tack Peter..
Mv/G
Fascinerande is och vattenbilder. I synnerhet ettan och trean. Mycket snyggt. Jag har inte ens tänkt tanken måste jag erkänna. Ska man dödstäda datorn kanske?
Hälsningar Lena
Svar från gunte 2018-02-08 11:19
Tack för dina vackra ord Lena...nej du behöver inte "städa" det överlåter vi till någon annan :)
Mv/G
Utsökta bilder! Jag gör några fotoböcker då och då för barnbarnsfamiljerna, en liten släktbok och så där. Men jag har för längesen insett att allt jag inte gett en speciell form försvinner. Precis som hela min tankevärld, all oro och ängslan, alla drömmar och förhoppningar - hela jag. Det barnen minns, minns dom, bra och mindre bra. Och barnbarnen, dom har en mycket ofullständig uppsättning minnen men alltid något. Sen är det helt borta, precis som det ska. Jag menar, vad minns eller vet du om farfarsfar, mormorsmor eller dom andra? Men som sagt, utsökta bilder!/ Björn T
Svar från gunte 2018-02-08 11:24
Tror du har rätt inställning, det känns så faktiskt. Genomgående verkar det som att man ska inte bry sig för mycket, livet rullar på ändå. Några böcker är gjorda här också och det ska väl hinnas med fler kan jag tro.
Och tack för dina ord om bilderna..
Mv/G