Oturen förföljer mig just nu
Som jag skrev tidigare i veckan så gick en hårddisk sönder och massor med arbete försvann.
I torsdag så började min lastbil att brinna på avfarten vid avfarten Bro från E18 i Stockholm, det var en broms eller att hjullager som var dåligt och det genererade friktion med mycket hög värme. Jag lyckades koppla isär ekipaget så att godset och trailerna inte skulle ta eld. Om elden hade spridit sig till trailern hade garanterat allt brunnit upp, nu lyckade jag begränsa elden till högersidan på bakaxeln. Jag fick mindre brännskador på händerna och lyckades ramla när jag hoppade ner från lastbilen och slog mig ganska så rejält i händerna när jag tog emot mig.
Det tråkigaste med denna händelse var nog att ingen stannade för att hjälpa mig, fast det brann med höga lågor och jag viftade med armarna för att få hjälp, cauffören som uppmärksamade mig om att det brann i bilen åkte vidare, lastbilen som kom bakom mig satt kvar i sin bil och tittade. När jag till slut nästan hade släckt kom en bra chauför med en släckare för att hjälpa till, men en av säkert tio fordon som hann passera under tiden det brann är inget bra betyg för medmänsklighet i Stockholm. Jag är ledsen alla Stockholmare men så här hade det inte varit någon annanstans utanför erat län.
Nästa dag och 40 tusen kronor senare var allt reparerat och jag var i trafik igen. Sen upptäcker jag på fredag eftermiddagen att minnet till min telefon har lagt av, nu är det ingen stor sak för det är bara bilderna som jag tagit med telefonen, som är borta och de var inga bilder jag sörjer över.
Men nu börjar jag undra är det slut nu, eller kommer det att komma mer?!
Sista tagna bilderna som låg i telefonminnet, dessa är kopior från FB
/Torbjörn
Idag är det inte så farligt med skadorna.
Jo det blev lite pådrag, bandkåren, ambulans, bärgare och polisen kom till platsen. När de kom till platsen var allt redan släkt. Det var inte jag som larmade, det var bärgaren för han stog bakom Willys och fikade när han såg att det brann, men det tog rätt lång tid innan han kom till platsen, för han var tvungen att åka runt allt.
En olycka kommer aldrig ensam heter det... *Hmm*
Trist att ingen stannar och hjälper till, dessvärre är jag inte speciellt förvånad!
Hjärtat i kroppen har förflyttat sig ordentligt med tiden...
Idag är det alltför mycket stress och ego i samhället, och ju större städer, ju större ego! *Suck*
- Hoppas du klarar dig från olyckor nu!
Trevlig lördag /Lasse
Tack Lasse!
Du har tyvärr rätt, jag kör mest norr över, Dalarna och lite uppåt, där har jag aldrig haft problem, när det strulat. Där stannar ofta någon och bara för att fråga om man behöver hjälp.