Med nya skidor

Har funderat i många år att skaffa längdskidor. När jag var yngre (för att på ett snyggt sätt säga att det var en evighet sedan) så växte jag upp i norrland där det alltid var gott om snö och skidorna alltid kom fram under vinter. Skidturer i härliga landskap och ryggsäck med varm mjökchoklad och renskinn att sitta på i någon solig sluttning. Är minnen som dyker upp.
När man blir "lite" äldre så vill man gärna återuppleva det härliga minnena. Det blev att skaffa ett par längdskidor med tillbehör.

Glad i sinnet började man att titta på det här med vallan. I affären tipsade dom om en valla som såg ut som en tejprulle och att det håller länge. Jaha! Det såg ju lätt ut.
Hem och väntade in nästa dag som var en lördag. Ivrig att att komma iväg och välklädd för -15 grader kyla drog jag på en rämsa av denna tejpvalla på den frammätta yta som fästvallan skulle sitta. Jag struntade i glidvalla för jag räknade med att ytan som fanns skulle fungera.

Nu var jag klar! Pjäxor, stavar och skidor på och här bär det av.. Jag kom ungefär 100 meter innan jag hade tappat all fäste och snön var så sträv att något glid hade jag ej. Oo va kul! Insåg att några arm muskler hade jag inte och fästet under skidorna totalt borta. Efter ca 500 meter var det ett par som var ute och gick intill en bit av spåret och dom gick om mej. Då kände jag att jag inte var någon Gunde Svan direkt. Jag åkte ca 1,5 km och var genom svett med värkandearmuskler i min alldeles för tjocka klädsel. Det jag tröstar mej med var att det var bra motion och man måste se på sig sjäv med lite humor. Men jag ger inte upp. Med rätt valla så då..... Så ser ni någon som kämpar men ändå står nästa still i ett längdspår så kanske det är jag som tar en runda

/Mvh Danne