Gatufoto - Folk förstår inte…

I dag är det den stora dagen då hugade gatufotografer har chansen att mötas lins mot lins, nylle mot nylle på NamKang. Och jag är en av dem.

Soligt och varmt är det, så dagen måste ju utnyttjas maximalt innebärande en fototripp på stan. Har kollat in ännu en skaplig trappa, den från Kungsgatan upp till Regeringsgatan. Ställer mig därför där och väntar på att det ska komma någon nerför densamma. Det stinker piss nå´t så in i… En ung man kommer till sist ner och jag tar säkert sju-åtta bilder innan han hinner för nära.

– Nu förstörde jag bilden för dig, säger han. – Nej, tvärtom! Jag har väntat länge på dig, säger jag.   – Oj, tack, tack!  

Jag går längs Regeringsgatan och stannar vid trappan som kallas Snickarbacken. Här tog jag för ett bra tag sen en bild jag fortfarande är mycket nöjd med, "Var tog ungdomen vägen". Ni får se den igen här:

Här är det heldött, inte en människa i närheten av att vilja gå vare sig upp eller ner i trappan. De jag ser nere på gatan ska alla in i Finlandiahuset. Så jag går ner själv och ut mot Birger Jarlsgatan. Eftersom det är gatufototräff håller jag utkik efter möjliga deltagare och faktiskt skymtar jag en, hundra meter bort. När jag senare kommer ifatt står han och passar vid en färggrann port. Nilserik Larsson, I presume, kunde jag ha sagt, för jag känner på mig att det är han, Eskilstunas Fan Ho. Strax kom nerför tvärgatan en kvinna i perfekt röttochsvart till Nilseriks komposition och jag lämnar Nilserik att ta sin bild.

Kommer fram till Kungsgatan igen och ser en liten tjej i lila, urless på morsans eviga mobilsnackande.

Ser p-huset Parkaden och tänker att jag ska ta mig en titt, för som icke bilägare är jag inte ofta i den miljön. Tar en bild i trappan och tycker det ser ut som om att personerna på bilden inte är överens om var de ställt kärran. "Den står högre upp!", "Nej, kommer du inte ihåg att vi ställde den på plan 1?" Mannen går ifrån för att ringa efter hjälp.

Får tillfälle att ta en knasbild. Gillar dem! "Se mannen", döper jag den till. Går runt parkeringsdäcket på plan 2, men tycker inte att det blir så bra. Riktigt knepigt ljus.

Bokskotten lockar med rea och jag kollar så klart fotoböcker. Men de är inte billiga, nära fyra hundra för de jag skulle kunna tänka mig att köpa. Kommer därifrån med en bok om surrealism för 59:- i stället. Några av bilderna i den ska jag vid tillfälle visa mina sexåriga elever så de förstår att det de målar och ritar inte måste vara föreställande och att det blir bäst när man har kul.

Hittar en tjusig vägg och ställer mig och väntar på att någon ska gå förbi mellan mig och väggen. Spanar in en ung man och höjer kameran till ögat, väntar, väntar. Var är han? Då har den rackar´n smitit bakom mig och för att inte komma i vägen. Folk förstår inte. Dags att gå mot NamKang. Där utanför träffar jag Eva Silver-Granhall och Annelie Worgard och några ytterligare släntrar in medan vi står kvar i solskenet. En massa bra bilder väntar på oss och vi hinner nosa på frågor om bland annat etik. Ett par bilder till hinner jag ta innan dagen är slut. Ärligt talat vet jag inte om jag tog dem innan eller efter.

Ibland slinker det med ett och annat gatuporträtt. Det här gillar jag för minen, den man får när man inte får sin halsduk att göra som man vill. Tar ett tunnelbanefoto också och tycker det blev rätt bra med blicken hos den kapade killen och koncentrationen hos mobilspelaren.

Sent blev det, men ännu en blogg är skriven. Tack för att du läste och tittade på bilderna. Tusen tack till om du dessutom vill kommentera text och/eller bild. 

Hälsningar /Matti