Mina gamla kameror

Detta är en Wista M450 som jag köpte ny från Photax. Jag betalade närmare 9000 kronor för den och den är mycket vacker och fin. Jag lade ut denna som byte mot en Leica M6 TTL, eller en Panda men hörde ingen som ville byta. Det skulle följa med ett objektiv och bladfilmsmagasin och lite bladfilm i bytet också. Men det uteblev så jag tog ner annonsen. Även om jag inte kommer att använda den just nu så har jag ju andra kameror att använda mig av. Denna får helt enkelt ligga och vänta in sin tur. 

Det är synd att man inte har mycket pengar, jag som vet vad jag hade köpt då. Många vackra och trevliga kameror hade det blivit. Nu är det ju inte så, därav alla mina byten. Det är roligare att byta bort än att sälja bort. Säljer man så står man där med tomma händer. Byter man så ligger det alltid något i handen. En ny pryl, en ny idé och början till något nytt lärorikt. 

En ny storformatskamera för 4x5 är häftigt, hoppas bara att tiden står på min sida. Men det har mer och mer blivit bladaren för mig, mellanformat. Skaffade också en Mamiya C330 F som jag brottats lite med och den är häftig även om jag tycker att bladaren är mycket roligare, den låter lite mer och det är lite mer greppvänligt att hålla i bladaren. 

En ny mattskiva att titta i känns ju alltid bra, det har ju blivit en jäkla massa olika kameror nu, man förlorar lite i sig själv när man ständigt byter kamera, tillslut letar man efter något som man inte riktigt vet, en känsla kanske. 

Jag har haft åtskilliga Leica M av de olika analoga kulörerna, har dock inte ägt en M5 och det hade varit roligt. Det var ju den kamera som satte Leica i rejäl gungning och gjorde att det höll på att gå riktigt illa för Leica, men idag är M5 en samlarkamera. En fulsnygg kamera skulle jag nog säga. 

Ja, en sommar står för dagen, det gäller att trycka ner avtryckaren och att rikta in kameran rätt. Bilden ska ju leva tills nästa sommar då jag kan ta om den igen. Med vilken kamera, vete fasen. Vet inte ens vilken kamera jag har om två månader. Det är tyvärr lite synd. Det gäller att få tag på en Leica och att plana ut. Problemet är att man får stå, inte bara på en stege, man får också på stegen stå på tå för att försöka nå upp till de priserna som samlarna satt på dessa kameror. Kameror som inte är sköna att hålla i utan grepp, men som är  fantastiska att arbeta med och äga.