en slags självporträtt kan det ju bli av ens egna bilder, skeppsskrov från Kina i Skagen

jag upptäcke det genom en kommentar  jag fick idag

jag fotograferade skeppsskrov från hela världen på kajerna i Skagen under många år

precis som några focuserar på bara en sak, det blir ju också ett självporträtt

intressant tänker jag och funderar vidare, jag gestaltar mig själv genom mina bilder och så gör andra

- oavsett vad, bara det har, fotograferandet alltså,  en röd tråd

-

en slags sökande om jag tänker introspektivt, det innebär  förmåga till djup reflektion över det egna medvetandet och upplevelser .......

det vet ju dom flesta förstås om redan

om jag tänker på Anders Petersen tex, vars personliga bilder av människor berör mig djupt

- kallas av några för socialporr

vilka är dom och vem är jag

-

jag återgår till mina skeppsskrov som av några kallas för skitbilder, inte fotografi mm

för mig är mina bilder förbundna med att inte kunna röra mig fritt, jag kan helt enkelt inte gå och har numer full automatik vilket naturligtvis kan ses som en svaghet

en svaghet finns

och

då kan mitt uttryck aldrig bli något med kvalitet

-

ett slags icketillstånd

-

men, jag finns och fortsätter skapa bilder som jag har förmågan att göra

dessa röda bilder är ett skepp som färdats från Hong Kong till Skagen i Danmark

dets lack är av yttersta kvalitet i flera lager, lagren gör att märken av friktion syns från djupet, linor, kättingar, landgångar lämnar alla märken efter sig,

en historia av slitage från resor till många länder

en berättelse blir synlig om man ser - "blunda och se sa Christer Strömholm"

-

så när jag fick kommentaren på min bild av Brita Wester förstod jag något om den tiden när detta röda skepp blev fotograferat av mig

- jag behövde under den tiden något att hålla mig kvar i

jag levde i ett psykiskt misshandelsförhållande och var tvungen att söka ett focus för att behålla mitt förstånd

jag skapade osynliga självporträtt

nu förstod jag varför och innebörden - osynliga självporträtt för att behålla mig själv

så Brita Wester, tack för att du hjälpte mig  med insikten

-

så viktigt är det att blunda och se

tecken på mänsklig aktivitet kallade jag några utställningar för, det var då, nu förstår jag

-

äktenskapet  varade i trettio år

charmigt, romantiskt som långsamt gled över i total kontroll utan att jag märkte det

min familj, vänner mm kapades bort

tills några nya bekanta började märka något och gjorde mig uppmärksam, jag började långsamt ana att något var fel 

- då blev det farligt

jag utsattes för värmeljus vid gardiner eller torra saker som jag inte kunde nå, oj då blev reaktionen

jag var livrädd, som tur var hade jag nu personlig assistans och en hjälpte mig att komma hemifrån utan att något märktes,

jag sökte hjälp och placerades på ett skyddat boende tre månader

gick i psykoterapi, skilde mig

börjar nu, åtta år efter att hitta tillbaka till resterna av den jag var

men skadan är djup

-

detta är inte något offerkofte sökande

låt mig slippa det

-

detta är något som kom spontant utifrån bilderna jag hittade från många år sedan

och

kommentaren

-

tack för att du läste

/inger