Jag har inte tröttnat på körsbärsblommorna

Några av er kanske läste i mitt senaste bloggande hur jag "stolt" berättade att jag först i kvarteret hade blommande körsbärsträd vid balkongen.

Nu har dessa träd blommat färdigt och det gick rätt fort, antagligen för att det blev varmt så tidigt och hastigt. Jag har hört att en kallare vår ger längre blomning för körsbärsträden. Sånt  skulle väl jag kunna  eftersom farfar var trädgårdsmästare med egen handelsträdgård och en hel skog med bl. a. plommonträd, äpplen och körsbär. Ja egentligen var det nog inte någon skog utan mer en backe på tomten i Pershagen men jag var liten och tyckte det var jättestort.

Men nu är det alltså så fint att några träd här på gården blommar senare och ett står precis vid min balkong så eftermiddagskaffet blir njutbart på flera sätt. Vilken dag förresten. Först soligt och nästan stilla sen regn och så sol igen, och blåst.  Det fattades bara lite snöfall så hade det varit riktigt aprilväder i maj.

För mig får det blomma länge.

Jag vann!

Först i kvarteret med ett blommande körsbärsträd utanför balkongen :-) 

 Frånsett "vinsten" så blev jag glad för de fina blommorna.

Och man blir inte lottlös senare för det. De fiffiga trädplanterarna verka ha gett oss träd som inte blommar samtidigt. Till vänster utanför bild men lika nära min balkong står ett träd som blommade längst av alla förra året.

Retromusiktips (förlåt rubriktravesteringen Thomas M)

Egentligen hade jag tänkt skriva om Apple, IPhone , ITunes och Baby Shaker men jag orkar inte. Allt är nog redan sagt. Sök och läs.

Det blir, lite grand på grund av  Anna Ulmestrands musiktips i ett blogginlägg idag, några bilder på analoga musikprylar.

Min gitarr har jag haft sedan december 1975.   En Ibanez Concord. Helt klart en Gibsonkopia men bra ändå på egen hand så att säga. Sina första år bodde gitarren med mig på personalhotellet i Storlien. Fullständigt obegripligt att gitarren överlevde. På bilden sitter ett capo på 2:a bandet. Praktiskt om man skall spela med i den låt Anna U. länkade till. Det går förstås ändå men ibland orkar inte vänsterhanden riktig en hel låt med bara barréackord. Tavlan vi ser högst upp är förresten lite musikalisk den med. En serigrafi som jag tror kallas Fåglalåt. Konstnär Pierre Olofsson.

I stämmaren, som jag tycker är bra för att snabbt stämma rätt, är det förstås lite elektronik men det är i alla fall en analog visare i min. Här kan vi "se" tonen G som vid fototillfället visslades av fotografen. Tog ett tag att pricka rätt och ren ton genom att vissla.

En metronom jag tycker är charmig och har som prydnad. Flera tycker nog att jag skulle använda den oftare mot taktlöshet :-)

Så här fint sällskap har metronomen. En canvasutskrift jag fått av en snäll och trevlig kund som har bra känsla för färg och form. Frostat glas bakom en bar och fint motljus skapade motivet som inte alls behandlats efteråt i dator. Passar jättefint på canvas.

Det var allt. Jag har lite tråkigt så därför kom detta blogginlägg till. Lite mat kanske piggar upp.

Trevlig kväll tillönskas 

Jag har sadlat om.

( det blir underhållning i slutet av detta inlägg)

I mitt blogginlägg på påskafton berättade jag stolt om min nya cykel.  Idag har jag bytt till en bekvämare sadel. Här är bilder på  den.

Nej detta är inte sant. Den här sadeln har jag bara som prydnadsföremål. Den är inköpt som souvenir i Indien 1977. Så här ser min sadel ut.

Den är bättre för mig rent anatomiskt än smala hårda rejsiga sadlar. Vi hoppar över en utförligare medicinsk förklaring men farbror doktorn har i alla fall fixat till en grej avseende en daglig nödvändig funktion  och det  vill  jag inte förstöra med för hård sits helt enkelt.

Min cykel får bo på balkongen tills godkänt lås monterats. Då får det bli cykelrummet.

Cykeln en fantastiskt bra uppfinning. Jag vet inte hur klimatsmart tillverkningen är men själva användandet är ju i högsta grad klimatsmart. För mig, som aldrig verkar bli riktigt stor, är det också en skön frihetskänsla att cykla. Man har så stor räckvidd. Det spelar liksom ingen roll med en extra omväg på några kilometrar. Jämfört med att gå alltså. Fjädringen fram på min cykel blir jag mer och mer nöjd med. Det är både bekvämare. även i stan, och säkrare eftersom man behåller greppet bättre. Det finns grusvägar i närheten av Solna  också.

Och så lite underhållning. Jag är lättrörd så jag lipade lite som vanligt. Fattar inte riktigt varför.

Öppet brev till FN

Kära FN

Med anledning av eder underavdelning  UN Human Rights Council och dess  resolution om hädelse.

Vem bestämmer vad som är hädelse?  Ska det stiftas nya lagar i alla länder?   I svensk lag har hädelse inte betraktats som brott sedan 1970-talet.

 Om jag kritiserar Protestantism, Katolicism, Judendom eller Islam så är det  de människor som befinner sig i ledningen för dessa rörelser som bör ta åt sig. 

Jag hädar hur mycket jag vill.