Rggus Reflections är en fotoblogg om stadsmiljön och allt det innebär. Jag är en gatufotograf som gillar att vara aktiv och dokumentera de urbana gatorna med allt som det innebär i stadsmiljön och omgivning.

Nöden är uppfinningarnas moder

Mat i kris. Att krig och oroliga tider påverkar matpriserna och matvanorna har de flesta av oss märkt det senaste halvåret. Men hur pass mycket påverkar det oss nu det vi går igenom just nu. Vad vi stoppar i oss i ett längre perspektiv? Rent historiskt kan man konstatera, mycket mer än vad man tror. Vår svenska matkultur är nästan helt formad av kris, krig och katastrofer. Faktum är att det kan vara svårt att hitta något på ett traditionellt julbord som inte är resultatet av något gråt eller misär.

Under 1700-talet hade vi nödår ungefär vart femte år och under 1800-talet var vi ett av världens fattigaste länder. Det skulle dröja till 1900-talet innan vi regelbundet började äta färsk mat. I stället var vi en nation som torkade, syrade, saltade och rökte. Fångade man en fisk lärde man sig snart den hårda vägen att inte avnjuta den grillad  som någon livsnjutare. Nej, eftersom något djävulskap säkert stod inför dörren, var man tvungen att spara det till senare. Så det röktes, torkades eller saltades.

Bröd bakades förstås, men inget mjukt bröd, utan hårt bröd, "därav namnet knäckebröd" Det kunde hänga på en pinne i flera år innan det blev oätligt. Under andra världskriget förändrades vårt sätt att äta ännu mer. På grund av brist och ransonering, skapades en ny matkultur, om hur man skulle dryga ut maten. Konserver blev populärt. Och efter när kriget var slut, började en hel värld vänja sig med snabbmat och färdigfrysta middagar och halvfabrikat. Och vips så var halvfabrikatets tidsålder där.

Våra matvanor ändras ständigt. Så hur våra matvanor kommer att bli nu framöver eller i framtiden, det återstår att se / Robert G

Bröd bakades förstås, men inget mjukt bröd "som övriga världen" utan hårt bröd "därav namnet knäcke" eftersom man kunde knäcka det. Det kunde hänga på en pinne i flera år innan det blev oätligt.
Nej, eftersom något djävulskap med största sannolikhet stod inför dörren var vi tvungna att spara den till senare. Så den röktes eller torkades till lutfisk, saltade eller lade in. Ibland lät vi den ruttna och kallade den för surströmming.
 
Bröd bakades förstås, men inget mjukt bröd "som övriga världen" utan hårt bröd "därav namnet knäcke" eftersom man kunde knäcka det. Det kunde hänga på en pinne i flera år innan det blev oätligt.
Nej, eftersom något djävulskap med största sannolikhet stod inför dörren var vi tvungna att spara den till senare. Så den röktes eller torkades till lutfisk, saltade eller lade in. Ibland lät vi den ruttna och kallade den för surströmming.
 
Bröd bakades förstås, men inget mjukt bröd "som övriga världen" utan hårt bröd "därav namnet knäcke" eftersom man kunde knäcka det. Det kunde hänga på en pinne i flera år innan det blev oätligt.
Mat i kris. Att krig och oroliga tider påverkar matpriserna har de flesta av oss märkt det senaste halvåret. Men hur pass mycket påverkar det oss nu det vi går igenom just nu. Vad vi stoppar i oss i ett längre perspektiv?
 
Rent historiskt kan man konstatera, mycket mer än vad man tror. Vår svenska matkultur är nästan helt formad av kris, krig och katastrofer. Faktum är att det kan vara svårt att hitta något på ett traditionellt julbord som inte är resultatet av något gråt eller tandagnisslan.
 
Under 1700-talet hade vi nödår ungefär vart femte år och under 1800-talet var vi ett av världens fattigaste länder. Det skulle dröja till 1900-talet innan vi regelbundet började äta färsk mat. I stället var vi en nation som torkade, syrade, saltade och rökte. Fångade man en fisk lärde man sig snart den hårda vägen att inte avnjuta den grillad  som någon livsnjutare.
 
Nej, eftersom något djävulskap med största sannolikhet stod inför dörren var vi tvungna att spara den till senare. Så den röktes eller torkades till lutfisk, saltade eller lade in. Ibland lät vi den ruttna och kallade den för surströmming.
 
Bröd bakades förstås, men inget mjukt bröd "som övriga världen" utan hårt bröd "därav namnet knäcke" eftersom man kunde knäcka det. Det kunde hänga på en pinne i flera år innan det blev oätligt.
 
Under andra världskriget skulle vårt sätt att äta förändras ännu mer. Brist och ransoneringar skapade en ny kultur där hemmafruar började byta recept och tips om hur man skulle dryga ut maten.
 
Konserver blev populärt men det mesta som producerades gick till soldater i fält, så på hemmafronten slog färdigfryst mat igenom stort. sedan när kriget var slut, var det en värld som vant sig vid snabbmat, färdigfrysta middagar och halvfabrikat. Och vips så var halvfabrikatets tidsålder här
 
Och våra matvanor ändras ständigt, så hur våra matvanor i framtiden blir, det återstår att se ///// Robert G/Street Scene

Inlagt 2022-10-09 10:54 | Läst 1400 ggr. | Permalink
Bra och kul ämnesgenomgång.
Någon har sagt att maten knappast har blivit för dyr, eftersom det fortfarande slängs oerhörda mängder mat. Snarare är det väl så att mat under många årtionden har varit superbillig - mest på grund av ren rovdrift av naturens resurser.
Vi får börja anpassa oss igen. Under tiden rekommenderas läsning av H.C. Andersens: "Flickan som trampade på brödet".
Under kriget fanns mat både hemma i Stockholmsförorten vi bodde och hos de släktingar jag evakuerades till.

Inte som på din bild utan potatis, fisk (oransonerad men ofta inte bra), konsthonung m fl surrogat. Dom som drack kaffe gjorde det ibland på rostade cikoriarötter. Mycket grynmat ( rågmjölsgröt, havregrynsgröt) och mjölk som på den tiden surnade på två dar.

1944 bodde jag hos en farbror till mig. På sommaren kom vi till ett pensionat vid Lyckorna i Bohuslän. Där serverades jordgubbar med vispgrädde vid ett högtidligt tillfälle. Farbror förklarade olagligheten med att det här med ransonering inte riktigt slagit igenom överallt.

Folkhälsan blev bättre än någonsin. Alla fick mat, färre fick för mycket mat, mindre röka och kröka. Barnen skulle få (och jag fick) fiskleverolja som vitamintillskott.