Tommys hörn av bloggosfären

Bilden i främsta rummet!

Att en konsert kan betyda så mycket!

Varning för att inlägget kan uppfattas som både personligt och privat! :)

Ibland ska man förverkliga något man har drömt om länge. Igår gjorde jag just det. Jag var på konsert i Stjärnsund med Lisa Nilsson. Den konserten gjorde hela min sommar! Lisa bjöd både på sig själv och hela sin låtskatt, kändes det som, i varje fall saknade jag ingenting… bara det att hon inledde konserten med ”Var är du min vän” så hade hon överträffat allt. Den har gått på repeat hos mig i ett par års tid nu! 😊

Lisa Nilssons musik har följt med mig i hela mitt vuxna liv, ja ända från gymnasietiden, faktiskt. Hon har fått stå för tolkningen i många skeenden av mitt liv. Lisa Nilsson är verkligen bäst på just detta med att tolka musik och texter. Vare sig det är hennes egen musik och texter hon framför, eller om det är någon annan som har skrivit dem… Och så har hon fått står för soundtracket till mitt liv många gånger…

…Längtan efter kärleken som upptog så mycket tid, tanke och känsla som ung och singel i studentstaden:

”Alltid nån som blir över, säg mig varför blir det alltid så?” (Himlen runt hörnet, 1992). Ja för himlen var alltid runt hörnet…

…När man hade mött någon någonstans som hade väckt den där känslan och intresset, förälskelsen:

”Varje gång du ser mig är det som om allting stannar till, och jag vet inte varför.” ”Samma sak varje gång du ler”. (Himlen runt hörnet, 1992)

…Och när man var tvungen att plocka upp bitarna av sitt hjärta när kärleken inte var besvarad lika:

”Allt jag behöver nu är tid. Tid att komma över dig. Tid att samla ihop det som finns kvar av mig…”

”Allt jag behöver” (Himlen runt hörnet; 1992)

…Att acceptera de förutsättningar jag fått i livet med handikapp och rörelsehinder:

”Långsamt leder också någonstans.” (Viva, 2000)

…När Kärleken väl kom in i mitt liv:

”Jag tänker på mysteriet dej och under över alla under, att du älskar mej”

(Från Björn Eidsvågs album ”Tålt”, 2002) Just den sjöng inte Lisa igår, men den kanske är Björn Eidsvågs låt, ändå!) 😊

…Att bli förälder: ”Handens fem fingrar”, (Till Morelia, 1995, f.ö. skriven av Peter LeMarc, en annan stor idol och livstolkare i mitt liv.) Och tänk vad många dop jag har lett där den sången har varit ett så viktigt inslag, även en och annan vigsel också för den delen, till och med nån begravning!

…Att vara pappa, se sina barn växa upp och inse hur fort tiden går:

”Om jag blundar kan jag se det, Våra döttrar håller handen. En är liten Vad är tiden?" (100, 2020)

Det här är några exempel på tankar i mitt liv med Lisa Nilsson,. Jag skulle kunna hålla på hur länge som helst, men så intressant är ju inte jag och mina tolkningar av mitt liv. Jag vill bara säga att Lisa Nilsson har betytt mycket för mig i mitt liv. (Jag fastnade för hennes sång långt före ”himlen runt hörnet”, vill jag minnas.) Igår var jag på konsert med Lisa Nilsson och hennes gitarrist Mattias Torell i smedjan i Stjärnsund:

****

Varning för att det kan uppfattas som många bilder på en och samma person! :) Varning för mycket brus i flera bilder! (Jag bryr mig inte om det, men det finns det ju de som gör!)

****

Tillsammans med Fredrik Swahn.

****

Tillsammans med Gitarristen Mattias Torell.

****

10.

****

11.

****

12.

****

13.

****

14.

****

15.

****

16.

****

17.

****

18.

****

19.

****

20.

****

21.

****

22.

****

Tack Lisa!

****

Publicerad 2021-07-09 19:15 | Läst 2734 ggr 3 Kommentera

Hoj på dej! :)

****

Ett sommartecken! Eller är det hjul igen? Snart är det hjuli igen iallafall!

****

~Erik Larsgården, Brovallen, Avesta~

****

Publicerad 2021-06-24 22:12 | Läst 1986 ggr 2 Kommentera

Dramatiskt väder...

...i landskapet kring Hedemora!

****

Publicerad 2020-09-12 22:24 | Läst 1547 ggr 1 Kommentera

Jag vill också fota stora, episka landskap...!

Ni vet såna där som man ser på Youtube och liknande. Men nu är det så att jag bor i gränslandet mellan Västmanland och Dalarna. Inte har jag möjlighet att åka så långa sträckor, (oftast), så jag får gräva där jag står, så att säga. Igår försökte jag mig på fotograferande av landskapet mellan Västmanland och Dalarna i middagssolens sken...

****

Ett större problem när jag är ute och plåtar, är att hitta nånstans att ställa bilen. Så jag hamnade i Möklinta innan jag gjorde mitt första stopp.

****

Det där med att hitta en intressant förgrund och bakgrund och nånting däremellan är inte alltid så självklart. Kanske några snygga moln som det var igår kan räcka...?

****

Och så är det det där med att hitta något att fokusera på, nåt i blickfånget, så att säga. Ett gult hus, t.ex. men då är det väl inte landskapsfoto länge, eller?

****

Speglingar är ju ett effektivt bildelement, men då är det nånting annat som stör kompositionen eller delar av bilden...

(Byn i de två ovanstående bilderna heter Näckenbäck.)

****

Kanske räcker det med att rikta kameran mot en lada, det är ju ett motiv i landskapet som håller på att bli allt mer ovanligt.

****

Kanske är det det som är värdet med de här bilderna. Inte att de är så storslagna. Utan att de visar det landskap där jag lever, och har levt stora delar av mitt liv! :)

****

(Du har färdats med mig från Möklinta (Sala kommun), Bild 1, via Näckenbäck, Bild 3 o 4, Hede, Bild 2, och Dicka, Bild 5 o 6. (Avesta kommun))

****

Publicerad 2020-08-02 20:24 | Läst 3423 ggr 4 Kommentera

Åter vid döda fallen i Avesta.

Det verkar vara återbesökens sommar i år. Kan ju ha att göra med den här semesterns karaktär av "hemester" med mestadels utflykter i närområdet. Jag har varit till Döda fallen i Avesta för att fotografera en gång tidigare när jag jobbade i Krylbo. Det var här man kunde lyssna till Avestaforsens brus, sådär en sjutusen år innan Kalle Jularbo, innan älven och forsen behagade flytta på sig och fick den sträckning den har nu. Vore det inte för att riksväg 68 och riksväg 70 låg så nära och med det ett påtagligt trafikbrus förutom stadens övriga ljud, så vore det här en riktigt trollsk plats. Men annars är det ett fint natur och friluftsområde, med mycket att titta på och uppleva. Riktigt välordnat och lättillgängligt är det också, med grusade stigar, trappor, stänger och spänger som gör att man kan ta sig fram även om man har lite svårt att gå. En stor parkering i anslutning finns det också. Föredömligt Avesta kommun! (Det finns flera sådana i den kommunen, det borde flera titta på t.ex. Norberg, just sayin´!) :)

Nog tjatat, här är bilder från döda fallen i Avesta! :)

****

Det var en nästan hopplöst fin sommardag (omöjligt att få till några vettiga bilder, iallafall mitt på dagen när jag var där.) Sommaren är på väg att övergå i sensommar, tycker jag att det känns som. Rv. 68 i bakgrunden, bron över Dalälven f.ö.

****