Nå´n sorts avslut, bilder från brandområdet!

För ett år sedan brann det inte alls långt hemifrån. Vi följde nyhetsrapporteringen hela tiden, minut för minut, sanningar och gissningar. Hela tiden var vi beredda på att åka hemifrån och hela tillvaron blev otrygg. Vi slapp evakuera, allt vårt är kvar. För andra gick det inte lika bra. En person fick sätta livet till. Och så dessa hjältar som arbetade med att släcka elden, från luften, på marken. Alla frivilliga som gav av sitt eget, tid och resurser. Tänk om det kunde vara något som vi alltid fick med oss efter branden, som livshållning... Jag åkte genom en del av brandområdet redan så snart man släppte fram trafiken, för att se och för att förstå. Och jag har åkt vägen Ängelsberg-Hästbäck flera gånger sedan dess. Men omfattningen av denna katastrof är så stor att det inte går att förstå. Inte för mig i alla fall. Tänk om... vad hade kunnat hänt om det blivit ännu värre... För ett tag sedan släppte man på restriktionerna att vistas i området, men jag har dragit mig lite för att stanna. Men idag har jag stannat och tagit några bilder, på det var, men kanske framför allt på livet som återvänder, ur askan, ur allt det svarta.

1.

Man har städat och röjt, tagit reda på ved och virke allt sedan branden, så det ser väldigt annorlunda ut mot vad det gjorde för ett år sedan när jag rätt skakad körde denna väg, första gången efter.

2.

3.

4.

5.

6.

 7.

(En nästan onaturligt stark och lysande grön färg som växer upp ur det svarta, eller hur?)

8.

9.

10.

Rallarrosen, en symbol för det starka och trotsiga i livet!

Här är mina bilder från förra året:

http://www.fotosidan.se/blogs/tommysbloggosfar/mina-bilder-av-branden-innan-det.htm

Järnvägars, det går som på räls...

Kanske ett urspårat inlägg. Ett litet tvåkvällarsprojekt vid bangården (heter det så?) i Kärrgruvan.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

Ja, jag tycker ju om detaljer och dem i kombination med färgerna, inte minst det rostiga tycker jag är jätteinspirerande, men det kan ju hända att de här bilderna återkommer i någon svartvit variant framöver! :)

Tre byggnader inte så långt hemifrån...

som jag tycker har något visst...! :)

1.

2.

3.

Vackra, dramatiska moln!

Tanken var dramatisk himmel i svartvitt.

Men det var ju så fantastiska färger i byn ikväll!

Speglade i ån...

och i kommunhusets fönster!

Det hade börjat skymma, en tidig augustikväll i Norberg!

Första vändan med nya kameran.

Ja, jag kunde helt enkelt inte motstå frestelsen att köpa en ny kamera när nu Cyberphoto dumpade priset på Pentax k3. 5990 för kamerahuset, det är mindre an vad jag betalade för k100d 2006. Sjukt mycket kamera för pengarna! Idag skulle jag ta ut den på en första test. Synd bara att det började regna och snålblåsa precis just när jag skulle ut! :( Jag stannade i alla fall till vid Mimerlaven och tog några bilder.

Det som slår mig när jag håller i kameran är tyngden. Den är märkbart tyngre än k5:an. Så det blir till att gymma tror jag! :) Men det som jag också upptäcker är den fantastiskt fina sökaren, ett riktigt lyft.

Skarpt och fint ser det ut, så all oskärpa på bilderna här skylles oavkortat på klanten bakom kameran,. :) Det är dock ingen konst att locka fram moiré i bilderna, så jag får nog slå på funktionen som ska förhindra det när jag ska fotografera dylika motiv.

Det är detaljrikt med 24 MPx, bilden till trots. Bildfilerna blev ändå inte så stora som jag hade trott.

Och jag tycker att den levererar väldigt fina färger. Pentax k3 är ju en väldigt avancerad kamera så det tar nog sin lilla tid innan jag har hittat alla inställningar och finesser.

Det här med fokusering t.ex. finns det en hel massa olika inställningsmöjligheter. Vi får se vad jag fastnar för.

När jag kommit hem går jag ut i vårt mörka skogsparti för att få en bild av hur kameran hanterar när det blir lite dunkelt. Det blåser och bladen vajar av och an, men det tycker jag att autofokusen hanterar bra. Men jag tycker inte minst att det är så snyggt brus i den här bilden, jämt och inte särskilt störande alls, och då är ändå bilden tagen med iso 6400. (Bilden är exponeringskompenserat-0,3 steg och efterbehandlad i PSE 10, (så även de andra!), därtill uppskärpt med  ett högpassfilter.) Den gamla kameran var inte alls dålig på något sätt, men nog tycker jag att det verkar som om den nya slår den på fingrarna i det mesta! Det ska bli spännande att testa mera!