Att ett vidvinkel har större skärpedjup än ett tele är en villfarelse. Det får vi höra stund efter annan när någon har nyupptäckt denna sanning, och skall ut på korståg. Samma skärpedjup vid samma avbildningsskala (av huvudmotivet) får vi höra, och det är helt riktigt - men fan så ointressant ur fotografisk synpunkt.
Det man nämligen måste blanda in i riktiga bilder, är perspektiv och avstånd. Ett vidvinkel med sin breda återgivningsförmåga kan ta med bildelement "från fötterna" till oändligt. Det kan inte ett tele, hur man än kränger sig. Vidvinklet ger alltså helt andra perspektiviska möjligheter, och en annan perspektivisk verklighet - och det är även därför som det ur denna praktiska fotografiska aspekt är dagens sanning att vidvinkel har ett stort skärpedjup, och tele ett litet. Det är något man lugnt kan hålla sig till.

Om man nu tar den erhållna vidvinkelbilden och klipper ut en liten ruta som motsvarar 135:ans bildvinkel, förstorar upp den, då ser det ut precis som 135:an - precis som Bob påpekar. Vad nu det har med praktisk fotografi att göra?

Så gott folk vi har hört detta sedan hedenhös - låt er därför inte luras av formaliserade kalenderbitare. Vidvinkel har ett stort skärpedjup och tele har ett litet skärpedjup.

Helt riktigt! I alla fall under de omständigheter du visar. :-) Skärpedjup är extremt lurigt, för prova till exempel att ta _samma_ bild och visa en beskuren variant bredvid en icke beskuren. Plötsligt kommer den beskurna att se ut att ha _kortare_ skärpedjup, för att man förstorar den mer för att fylla samma yta. Det skulle alltså motsvara att sätta samma glugg på en kamera med mindre sensor (men fortfarande vid samma avstånd och bländare) och få kortare skärpedjup. Inte direkt vad man kanske tänker sig.