Höst I Bokskogen

Bokskogen vid Torups slott med Zeiss Pancolar 50 mm på Nikon Z6.

Ny scan av samma negativ

I förra  bloggen har bilderna fått för stort korn.

Här nedan finns alltså en ny version av samma bilder som i förra blogginlägget.

Jag har justerat skannerns inställningar och gjort en varsam bearbetning i Lightroom. Jag har inte heller delförstorat någon bild.

Framkallningen i Rodinal (1+50) kan jag naturligtvis inte ändra, men den är det inget fel på, tycker jag.

Jag hade exponerat Ilford FP4plus avsiktligt med 100 ASA istället för filmens 125 ASA och framkallat under 12 minuter istället för 14 minuter samt agiterat under första minuten och sedan endast 5 sek per minut

Detta ska enligt uppgift ge mindre markant korn på negativet.

Här är alltså en ny version av bilderna.

Nytt försök med Rodinal

Jag åkte till Falsterbo idag och hade återigen min Nikon F3 och Nikkor 50 mm f/1,8 med. Jag använde gulfilter på alla bilder.

Filmen var denna gång Ilford FP4+ som jag framkallade i Rodinal 1+50 under 12 minuter.

Mindre korn kan jag nog inte få med Rodinal. En mörkrumskopia ger kanske mindre korn än en kopia från ett skannat negativ. Jag upplever nämligen inte att korn stör mig i mina gamla kopior som jag har gjort i mörkrummet.

Ett tempel i Pildammsparken

Jag bor i närheten och brukar fotografera templet i olika ljus under mina promenader genom parken. Nikon F3, Fomapan 400, Adox XT-3, 1+1 under en regnig dag för någon vecka sedan.

Andreexpeditionen

Jag har precis läst en fantastisk bok av Bea Uusma som heter "Vitön". Den handlar om Andrée expeditionen. Tanken var att vara först på Nordpolen med hjälp av en vätgasballong. Förutom ingenjör Andree följde även ingenjörerna Nils Strindberg och Knut Fraenkel med.

Detta är Bea Uusmas andra bok om expeditionen. Spännande, analytisk och välskriven. Hon utbildade sig som läkare och forskade under 30 års tid för att ta reda på, varför de dog på Vitön efter bara en vecka.

Ballongen startade den 11 juli 1897 och fick nödlanda på isen efter bara två dygn. Den var nedisad och inte tillräckligt tät.

De tre männen fick då vandra med 3 tunga slädar under mycket svåra förhållanden samtidigt som de drev på ett isflak i sydöstlig riktning. I början av oktober kom de fram på Vitön efter 3 månader. Ön består av en brant glacier och en liten strand. Nu hade de i alla fall fast mark under fötterna.

De hade gott om mat och varma kläder samt 3 gevär och ammunition. Även ett primuskök och fotogen.

De samlande drevved för att bygga ett skydd inför den kommande långa polarnatten.

Men efter bara 6 dagar på ön var de döda och hittades först 33 år senare.

Den sista resan gick till Tromsö för obduktion av kvarlevorna och sedan till Stockholm via samtliga större svenska hamnar. Intresset var mycket stort och många följde sorgetåget. Kvarlevorna kremerades och askan begravdes på Norra begravningsplatsen i Solna.

Bea Uusma försökte ta reda på dödsorsaken,  vilket resulterade i 2 böcker. Den första fick Augustpriset och den andra har precis kommit ut.

Jag har varit intresserat av Arktis sedan skoltiden och 2017 åkt jag med en mindre båt längs Svalbards västkust fram till den 80:e breddgraden norr oma Svalbard. Därifrån ligger Vitön endast 16 mil i östlig riktning. Så jag var ju ganska nära.

På min resa norrut gick båten bl a i Smeerenburgfjorden längs med Danskön, där ballongen hade startat den 11 juli 1897. Efter starten flög den över Smeerenburgfjordens utlopp i riktning mot Amsterdamön och försvann i ett moln,

 Jag fotograferat 6 bilder från båten längs med Danskön.

När jag efteråt tittade på bilderna i Lightroom,  såg jag att jag kunde faktiskt göra ett panorama av dem som således består av 6 bilder.

.