Månstorps gavlar

Dagens fotografering på Månstorps gavlar vid Östra Grevie öster om väg 101 (den gamla Landsvägen).
Wikipedia informerar att Månstorps gavlar byggdes 1540–1547 med all den tidens lyx. Från danska kronan övergick det som bornholmskt vederlagsgods till den svenska kronan.
Under skånska kriget (1675–1679) hade slottet först dansk besättning. Efter slaget vid Lund fick det svensk besättning och förstördes sedan av danskarna 1678.
Det blev sedan aldrig återuppbyggt, utan förföll alltmer och nu återstår endast en ruin.
Ruinen frilades och konserverades 1928–1936.

Publicerad 2026-05-14 19:18 | Läst 83 ggr


(visas ej)

Nämn en färg i den svenska flaggan?
syntax 2026-05-14 20:14
Väldigt vackra vårbilder från ett intressant slott. I sammanhanget en perfekt himmel med lagom mycket moln.
Lite kuriöst är det ju att anläggningen har varit ruin så länge, och genom renovering blivit stadfäst som sådan - att det numera skall kallas "Månstorps gavlar" i stället för slottets egentliga namn, som är Månstorp.
Svar från Wolfgang Gerlach 2026-05-14 21:38

Tack så mycket för beröm, Peter! Ljuset var så vackert, när jag kom dit. Man ska ha tur! Ja, konstigt att det heter Månstorps "gavlar", men det är väl ett namn som sitter fast "i den skånska myllan". :-) Mvh Wolfgang
Måns H 2026-05-14 21:25
Väldigt fina bilder - jag kollade på bilder av ruinen för länge, länge sen de här är nåt helt annat! Jag har också träffat en av dem som fortsatt med underhållet av ruinen. En då nybliven antikvarie. Hon var ny på kalkbruk och det var svårt att hitta det där rätta påslaget men det gick, hon gav sig inte.
Svar från Wolfgang Gerlach 2026-05-14 21:42

Tack så Du ha, Måns, för att berömma mina bilder! Bra ljus är allt! Man underhåller väggarna fortfarande. Det syns, och det är ju viktigt! För många år sedan fick man inte gå in på grund av rasrisk. Jag har faktiskt haft ett uppdrag att fotografera ett brudpar där på den analoga tiden. Mvh Wolfgang
Turbo56 2026-05-14 23:18
Fina bilder, väggarna står där som kvarvarande andetag från en tid då makt mättes i murar och arbete i liv.
Varje spricka är ett minne, varje skrovlig yta ett avtryck av människor som aldrig skrev sina namn men vars kraft fortfarande känns i väggarnas lutning.

Det är som om ruinen bär både stolthet och sår, rester av ett rike som ville sträcka sig långt och av de händer som höll det uppe.
Vinden som sveper genom öppningarna är en påminnelse om hårt arbete, om slitna händer, om en värld där styrka och överlevnad var sammanflätade.

Hälsningar
Stefan