Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Läs mer

Artiklar > Reportage om våld i hemmet vann Sony World Photo Awards

Reportage om våld i hemmet vann Sony World Photo Awards

Sara Naomi Lewkowicz på utställningen Sony World Photo Awards 2014 på Somerset House i London.

Utställning

Den 30-åriga fotostudenten Sara Naomi Lewkowicz har vunnit ett fotovärldens finaste pris - Sony World Photo Awards - för ett gripande bildreportage om hustrumisshandel.

Sara Naomi Lewkowicz kan nu kalla sig vinnare av 2014 L’Iris d’Or och Sony World Photography Awards Photographer of the Year. Fotosidan träffade henne i samband med prisutdelningen.

Sara håller på att ta en masterexamen i visuell kommunikation på Ohio University in Athens. En uppgift i fotoundervisningen var att göra ett längre elevarbete.

– Jag såg Shane på stan och noterade att han var tatuerad i ansiktet. Jag frågade om jag fick hänga med honom lite då och då när jag inte har lektioner.

Det finns ett uttryck som säger att en dokumentärfotograf ska vara diskret "som en fluga på väggen". Utställningens kurator menar att Sara Naomi Lewkowicz är ett exempel på att det är bättre att inte försöka vara osynlig utan istället bli helt accepterad genom att vara närvarande under längre tid.

– Till slut fotograferade jag allt som hände utan att de brydde sig om kameran, berättar Sara.

Reportaget kallas "Shane and Maggie" och visar hur vardagen ter sig för alltför många, och hur skador uppstår som bortförklaras med att någon "trillat i trappan."

Här kan du se det inskickade reportaget.

Här kan de se en längre version med 35 bilder.

Fram till den 18 maj visas ett stort urval av de närmare 140.000 bilder som skickats in till tävlingen på Somerset House i London.

Av Magnus Fröderberg

Publicerad 2014-05-05.

7 Kommentarer

Logga in för att kommentera

Erik Madsen 2014-05-05 15:35

Hjärtskärande och obegripligt - det måste ha varit mycket svårt att skjuta under dessa förhållanden. Vad synd för dessa barn. Mannen måste ochså ha de väldigt dåligt och bör få hjälp.

Agneta Viklund 2014-05-06 05:48

Oj, det var hemskt att se. De stackars barnen som växer upp i detta var allra svårast, jag hoppas att fotografen anmälde till de sociala myndigheterna och inte bara följde med och fotograferade. Nu har jag bara sett bilderna och inte läst någon text. Känner mig riktigt förbannad när jag ser bilderna. Människan är en mycket konstig varelse. Inte ens andra djur bär sig åt så med sin avkomma. Är det nån som ska ha hjälp på är det barnen och mamman.

PMD 2014-05-10 19:17

Inte riktigt sant. Det finns exempel på andra djur än människor som dödar sin egen avkomma.

Num Vistbacka 2014-05-06 09:12

Jag kan bara inte riktigt godkänna dylika dokumentär reportage. De känns för cliché och "staged" (kommer inte på det svenska ordet).

För det första, så varför skulle denna man fortsätta med sin misshandel när han vet om att nån fotograferar alltihopa; det är ju bildbevis i mängder och massor.

För det andra, hur kan man som fotograf bara stillsamt stå och plåta bilder på en man/kvinna som misshandlar sin familj?

Detta betyder inte att jag inte gillar budskapet. Budskapet är ytterst viktigt och det förmedlas väldigt profsigt i en serie otroligt gripande bilder. Det är bara metoden för att skapa såna bilder jag kritiserar.

Svar från froderberg 2014-05-06 10:05

Att man kan misshandla sin fru framför kameran är samma mekanism som gör att långa fängelsestraff inte fungerar avskräckande. Bristande impulskontroll, påverkan av droger med mera gör att man handlar utan att tänka.

Herkulez 2014-05-06 12:55

Här kan ni läsa fotografens svar om kritiken hon fått

http://petapixel.com/2013/03/02/domestic-violence-photo-essay-leads-to-backlash-against-photographer/

Agneta Viklund 2014-05-06 19:11

Tack för den länken, Johan. Den var intressant att läsa.
Med vänlig hälsning,
Agneta.