Fotoprofessorn, fotografen och konstnären Tuija Lindström har gått bort vid 67 års ålder.
Dödsfallet bekräftas för TT av Lindströms vän Niclas Östlind, kurator och filosofie doktor i fotografi.
Östlind kurerade Lindströms stora utställning "Look at us" på Liljevalchs i Stockholm 2004 och beskriver fotografen som en person som bröt ned barriärer.
- Om vi tittar på den scen vi har i dag, där de kvinnliga konstnärerna som arbetar med fotografi hör till de mest inflytelserika, det är i väldigt hög grad Tuija Lindströms gärning, säger han till TT.
Tuija Lindström föddes 1950 i Finland och studerade vid Konstfack i Stockholm på 1980-talet.
1992 tillträdde Tuija Lindström som professor på högskolan för fotografi och film vid Göteborgs universitet, och hon blev därmed Sveriges första kvinnliga professor i fotografi. Under Lindströms ledning ändrades utbildningen från att ha varit en mer yrkesinriktad utbildning till att omfatta ett mer kritiskt förhållningssätt till fotografi. Tuija Lindström var skolans professor fram till 2002.
I sin blogg på Fotosidan har Göran Tonström har publicerat en länge intervju med Tuija Lindström. Läs intervjun här!
34 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Inflytelserik var hon helt klart. Jag kunde dock aldrig lära mig att uppskatta hennes bildstil så värst mycket.
Björn Dawidsson?
Ja vem annars det är hans artisnamn
Förklara vad maoistfotografin var för något i Sverige vore intressant att höra ,Stalinistfotografi behöver ni inte ta upp te dä veta vi va i helskotta det äro.
Pass på nu. Dags för fortsättning i en egen tråd här.
Svensk fotografi dominerades sedan 68 och fram till början av 80-talet av en syn att konsten skulle tjäna folket och den grupp av vänstersekter som lyckades bäst med att infiltrera Svensk offentlighet var SKP det Maoistska partiet. När sedan Tjuija och David kom så betraktades det som småborgerligt navelskåderi, ex Micke Berg tyckte att sina propaganda bilder från mulvaden var viktigare än Davids så han rev mer eller mindre ner Davids utställning på Fotograficentrum efter att polisen hade stormat Mulvaden, sådan var stämningar då.
Oj. Jag har läst en hel del av 70-talets FC tidningar men missat maoistfotografi som ett eget uttryck. Det verkar inte varit lätt på den tiden att tycka rätt, men det kanske är så även idag. Den fanns en insändare som anklagade FC att svika klasskampen.
Hur som helst Tuija genomförde det som Strömholm et al önskade av en framtida fotohögskola. Läste en en intervju med dessa herrar i en FC tidning. Likväl var det hon som gjorde det, på sitt sätt.
Hennes strykjärn minns jag ännu och Vilken förargelse de skapade.
Och Ann Christin Ek påstod en del att hon blivit mentalsjuk när hon svek saken och flyttade till Oslo och började fotografera landskap, vilket hon gjorde med bravur. Jodå jag läste Bildtiningen och satt i Fotografi centrums Stockholms styrelsen ett tag vid skiftet 70- 80-tal, så lite skyldig känner jag mig.
@Crhister jag tror inte att hon gick i Strömholms ledband utan reformerade Valands utbilding på egen hand. På tiden att delar av fotosverige inser att fotografin klara sig bra utan Strömholms aforismer
Detta är en dödsruna över Tuija Lindström och du gör genast om det till en vendetta mot dina hatobjekt som vanligt. De berörda fotograferna har och hade kommit över detta för många år sedan, men du som inte ens var inblandad mal på. Fan vad du är tragisk ibland alf jagnell!
@Alf. Du missförstod mig kanske. De förberedande diskussioner då Fotohögskolan skulle bildas framförde Strömholm plus några andra fram åsikter att kursinnehållet inte skulle enbart baseras på ett teknikkunnande. Den fanns refererad i en av FC's tidiga tidningar. Långt senare blev Tuija Lindström förordnad som professor och förde in utbildningen i postmodernismen. Detta skedde alltså oberoende av varandra i såväl tid som rum, men likväl i en riktning där fotografiet var bärare av ett innehåll.
Nu var det väl inte riktigt så. Jag frågade David och Håkan om de inte skulle ta ner sina bilder på Fotograficentrum och jag sätta upp mina bilder från ockupationen eftersom det just då behövdes skapa publicitet kring Mullvaden. De ville inte det och så blev det. Jag satt upp mina Mullvadenbilder senare, efter deras utställning var klar. Tuija gick inte i någons ledband, vi älskade hennes bilder och henne och hon och Chr had ett mycket fint kollegialt förhållande. Tuija har gjort ett fantastiskt arbete och hon var en underbar människa, en god vån. Låt oss hedra hennes minne och beundra hennes arbete.
Oj oj vilken annorlunda tid.. Även om jag tycker det var bättre förr så låter det ändå lite konstigt när man läser att folk blev upprörda över fotografi.. Idag känns det som fotografi bara är konst, inte alls lika politiskt, men jag kanske inte är tillräckligt påläst iofs.
Nja, nu för tiden skall konst "undersöka" samtiden och gärna bryta mot konstnärliga konventioner (vilka de nu är) så jag vet inte om det är så mycket bättre idag. Ve den som bara vill göra konst för dess egen skull.
Tja bråka det är din tolkning Alf Johanson, min inledan text rad var en hyllning till Tuija som vågad revoltera mot en ingrodd syn på fotografins uppdrag, resten var svar på inlägg och ett samtal med olika åsikter och infallsvinklar. Önskar mera av sånt men det kanske är för svårt för en konformist.
@ Micke Berg intressant så lätt det inte tidigare i din blogg, men och andra sida så förändrade dina bilder inget ting medans Dawid öppnade upp ögona för ett nytt sätt att fotografer och höjde fotografin till en konstnärlig nivå
Ja du alf jagnell, jag tror att dina inlägg talar bäst för sig själva.
@Alf Johansson fram tills du dök upp så fan det inte en enda tillstymmelse till personangrep, märkligt
http://artedition.linkimage.com/photographers/tuija-lindstrom/
Dock bättrade hon sig med tiden...
De där strykjärnen är fortfarande starka. Bra skit håller.
https://www.barnebys.se/blogg/artikel/68173/frukost-med-tuija-lindstrom/
Tack för tipset! Flamingos-bilden som finns med i intervjun är en av mina favoriter. Den skulle man gärna vilja ha i 50cm x 50cm på väggen.
Erik varför är det oväntat att en aktör i branschen tar sitt kall på alvar, finns många privat aktörer som gör oerhört mycket för att sprida kunskap om konst och dess utövare.
Jo, men då handlar det kanske snarare om privata gallerier, konstsamlare, konsthallar etc. Auktionsfirmors prio är att kränga konst, inte problematisera kring den.
För övrigt i mitt tycke ett av de allra bästa porträtten på CHR i den här länken.
Och för att kränga konst krävs det ett stort kunskaps kapital :-)
För att kränga konst krävs det inte nödvändigtvis en kärlek till eller ett genuint intresse för konsten i fråga, däremot bra näsa för marknadsvärdet. Men visst, ofta går det hand i hand. Barnebys är en sökmotor för auktionssajter och känns rätt opersonlig i sitt bevakande av konstvärlden, därför blev jag glatt överraskad av Tuija-intervjun.
Jo kärlek och bildning, det underlättar, tänker bara på vad Åmells kan åstadkomma deras små kammarutställningar spöar skiten ur Fotografisk, rent ut sagt i kvalité