Vi kan kalla Nikkor Z 50 mm f/1,2 S för lill-Noct. Likt sin storebror är detta en imponerande skapelse som visar vad Nikons optikingenjörer kan prestera.
Få obegränsad och direkt tillgång till denna och alla Plus-artiklar för bara
20 kr
för en månad
Redan Plus? Logga in så kan du läsa denna artikel.
Direkt efter genomförd beställning så kan du läsa denna artikel.
Dessutom får du som Plus-medlem:
* Beställningen gäller ett löpande medlemskap om en månad och som sedan automatiskt förlängs med tre månader i taget för 159 kr. Ingen uppsägningstid men betald avgift betalas inte tillbaka. Du säger upp enkelt online.
7 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Det tycks finnas en marknad för objektiv som är nästan optiskt perfekta och som får kosta mellan 20-30 lök. Canon, Nikon, Sony och Panasonic siktar alla på dem. Men Nikon backar upp med en f/1,8-serie som är härligt lätta och kompakta, och samtidigt väldigt skarpa. Nikon 50/1,8 är utmärkt och 85/1,8 är suverän.
Säreget eller inte, men 50/1,2:an väcker ett kanske inte helt rationellt habegär. Och det är nog hela idén. Sedan kanske man inte vill ha en hel påse objektiv av samma typ, men gillar man en viss brännvidd mer än andra så kan man sätta in "stöten" där.
Visst väger den en hel del, men det är inte värre än 24-70/2,8E VR till F-fattningen. Låt vara att det väl är det fläskigaste 24-70 på marknaden, men det är ju sånt som en hel del är beredda att släpa runt på. Som sagt så finns det ju även alternativ som inte är så väl tilltagna.
58/0,95 är ju ett "statement" kring vad de optiska ingenjörerna kan hitta på och även en sorts uppföljare till legenden 58/1,2 Noct. Nikon inbillar sig knappast att var och varannan kund ska köpa en lite längre normal som är rejält stor och tung, utan AF, och som kostar runt 100 000 kr.
Idén att visa vad man kan hitta på är inte direkt ny. Se Canons 50/1,0 till EF som väger ungefär som Nikon 50/1,2 till Z, eller Sigmas 200-500/2,8. Ingen kan gärna anklaga det senare objektivet för att vara praktiskt heller... Det väger nästan 16 kg, vilket är sisådär 10+ kg mer än vad de största fasta supertelena brukar väga.
Jag undrar om det är lika kul att fotografera med ett nästan tre gånger så tungt objektiv med samma specifikationer (modulo AF).
Det är både roligare och tråkigare – det beror på ens läggning. Det gamla objektivet har ju en massa optiska problem som ger det karaktär. Det nya har en en perfektion som kan göra det tråkigt i vissa ögon, och underbart i andra.
Tror Herr Fröderberg är på rätt spår. Jag har nämligen både den gamla 50 1.2ais och den nya z1.2an. Den gamla blir riktigt bra på min z7 men jag tror att kvalitén måste svaja mellan gluggarna. Min är sjukt skarp men lite stökhärlig i släppet. Den nya kan jag plåta helkroppsporträtt som varken de ”gamla” 85 eller 105 1.4or klarar av. Så gamla gluggen, mysig och liten. Stora är magisk. Varje gång den känns stor så kollar jag bara på bilderna.
Det finns faktiskt rätt många amatörer som köper den här typen av premiumobjektiv.