Juristen svarar: Får man filma på skolavslutningen?
Svenska Fotografers Förbunds juridiska rådgivare Astrid Nymansson svarar på en läsarfråga.
fråga:
När jag senast var på en skolavslutning så meddelade rektorn att det dels var förbjudet att filma i lokalen och dessutom så fick man endast filma sitt eget barn. Vad gäller egentligen?
svar:
Utgångspunkten är att det är tillåtet att fotografera och filma andra personer på allmän plats. Skolans egna lokaler är dock inte att räkna som allmän plats, så om skolavslutningen är inne på skolan så är det rektorn som fattar beslut om det.
Värt att påpeka i sammanhanget är att det kan finnas starka skäl för ett sådant förbud. Det skulle kunna vara så att det finns barn närvarande med skyddade personuppgifter. I det fallet är det rent av så att skolan bör överväga fotograferings-förbud för att inte riskera att uppgifterna sprids.
Det kan också tilläggas, som svar på frågan om att filma andras barn, att det som utgångspunkt är tillåtet, men att spridningen av filmen, exempelvis i sociala medier, kan vara otillåten enligt dataskyddsförordningen (GDPR).
Enligt lag ska en avvägning göras mellan intr-esset av att sprida bilderna och barnens intresse av att inte bli exponerande. I en sådan avvägning tas hänsyn till att bilder av barn ska anses vara särskilt skyddsvärda personuppgifter, varför man ska vara extra försiktig med att sprida filmer där barn syns.
En annan laglig grund, som typiskt sätt är den säkraste, är att inhämta samtycke, det vill säga fråga om lov, i det här fallet från barnets vårdnadshavare. Viktigt är att den som inhämtar samtycket också ansvarar för att det faktiskt ges av den person som har föräldraansvar för barnet.
Slutligen vill jag understryka att GDPR inte gäller när fotografier tas för privat bruk, det vill säga att du själv titta på filmen eller att dela den med familjen. Men frågan man bör ställa säga är dock hur säker man är på att en bild i telefonen inte råkar vandra vidare. Därför rekommenderar jag att stämma av med de andra föräldrarna innan man filmar deras barn.
Det är dessutom trevligt och respektfullt!
Läs mer
SFFs jurist Astrid Nymansson
© Stefan Tell
Fotosidan är gratis! Som inloggad får du smarta funktioner. Du kan ladda upp 10 bilder och få kritik på dem. Du får vårt nyhetsbrev. Du kan skapa köp&sälj annonser mm
45 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Men jag förstår också det som står i slutet av artikeln, det är inte själva fotograferingen som är problematisk utan att det är allt för lätt för bilder att "vandra vidare" idag, både medvetet och omedvetet.
Tråkigt men också förståeligt. Det är inte allt som blir bättre med tiden.
Man måste berömma från fall till fall. Jag känner föräldrar med barn som har skyddad id. Det är bara ett problem att avslöja hemadressen på bild.
Enklast är ju att föräldrar som verkligen vill har lite disciplin och ser till att bilderna får fötter.
Det handlar om fotografering, inte om publicering.
Solen sken, Vi på Saltkråkan och Alla vi barn i Bullerbyn och morgonbön varenda dag. Det fanns inte ens TV (kom 1956 ca). Man läste böcker. Bilder kunde inte skickas annat än med brev.
Idag lägger folk upp bilder på Instagram och Facebook och även jag har ett Instagramkonto jag bara skaffade för att komma i kontakt bättre med min släkt i USA.
Självklart har jag sedan länge vetet att både Facebook och Instagram använder samma typ av teknik när man bygger "sociogram" där en hel spindelväv av förslag med kontakter som jag "borde" vara intresserad av och där fanns mängder av mina släktingar - äldre med barn och barnbarn etc. Det enda som behövdes för att den exponeringen skulle ske var att jag kontaktade en enda människa där i USA. På liknande sätt skedde t på den svenska sidan. Släkt, gamla barndomsvänner m.m.
Så det är ju inte alls så enkelt som att dessa bilder man lägger upp skulle läggas upp i någon form av socialt vacuum. De är mycket lättare att hitta och koppla till andra människor än många verkar tro. Är man dessutom så korkad så man inte strippar positionsdata på bilder man lägger upp av människor (även sådana man inte känner) på Instagram och Facebook så kan man verkligen ställa till en massa problem utan att ens ha en aning om vad man ställt till med och det är väl kanske därför många har så svårt för att ta till sig detta.
Det behövs kanske en lag som förbjuder publicering av en bild där någon går att identifiera.
Personligen tycker jag att det där med skyddad identitet tillmätes alltför stor vikt gentemot andra intressen. Om nån utgör ett hot mot ett barn, förmodligen pga historiska våldsamheter etc., så varför sitter inte vederbörande i fängelse?
@Fredrik E: Vet du om GDPR eller motsvarande gäller i UK?
/F
Hade jag haft ett barn som behövde skydda sin identitet, så hade jag inte tagit med detta till skolavslutningar och liknande. Tråkigt, men det är ännu tråkigare med situationen i sig. Och tråkigt förstås för alla som inte kan fotografera/filma sina barn för att någon möjligen inte bör bli fångad på foto/film.
@Jan: det förstår jag. Andemeningen mitt svar är väl att jag menar att straffen ska vara hårdare och att ni ska ha fler fängelseceller i Sverige. Straffen måste få en ordentligt avskräckande effekt. Tror att en sån saknas idag med existerande lagar och straff.
@Magnus: men det står ju i ovanstående artikel att ”men att spridningen av filmen, exempelvis i sociala medier, kan vara otillåten enligt dataskyddsförordningen (GDPR)”. Det kan väl inte stämma nån gång för konst om vi bortser från olaglig fotografi som kränkande sådan eller av skyddsobjekt?
Hårda straff har oftast inte så stor avskräckande effekt. Den bedömda risken för att åka fast har däremot en avskräckande effekt.
Hårda straff (lång inlåsningstid) kan vara lämpligt för att skydda allmänheten (eller individer) men vi kan ju inte låsa in folk i preventivt syfte.
Jag har aldrig påstått att man ska låsa in människor i preventivt syfte.
En effektivare polis kan kanske ge en större avskräckande effekt, om buset fattar att risken för att åka fast ökar, men det är inte något jag skulle kalla för hårdare straff.
Nej, tyvärr kan vi inte låsa in folk i preventivt syfte. En intressant roman på det temat är "The Minority Report" av Philip K. Dick. Det gjordes också en film med boken som förlaga.
Du själv håller nog med mig om att hårdare straff leder till färre brott: Ponera att vi sänker alla straff för brott till en vecka i fängelse som högsta straff. Med så låga straff så finns ingen avskräckande effekt. Börjar man i detta skede sedan höja straffen till 6 månader så finns det nog de som passar sig noga innan de begår de brott som tidigare bara gav en vecka. Färre brott som resultat. Detta tankeexperiment håller du nog med om vad gäller sambandet mellan högre straff och färre brott. Men, du menar förstås utifrån dagens straff. Jag menar om man inför straff som är på gränsen till omänskliga för vissa särskilt djävliga brott och börjar se kriminella som individer som ska straffas och erfara samhällets hämnd så lär det nog hända ett och annat positivt för de som inte begår brott. Kriminella ska i första hand straffas, i andra hand vårdas. Finns det forskare som skulle forska utifrån de premisserna? Tveksamt.
Att hårdare straff leder till avskräckning från brott finns det dock ingen vetenskaplig evidens för. Oavsett hur hårt straffet är för ett brott så avskräcker det inte om den potentielle brottslingen är övertygad om att han inte kommer att åka fast.
Själva filmningen som så är inte brottslig.
Det serveras allt möjligt från korv till popkorn och bakverk i massor för att alla ska orka med allt och det tar timmar.
Så det är nödvändigt inte alltid så att obehöriga avvisas från skolgårdar - det beror på i vilket sammanhang och varför man faktiskt är där.
Det är ju som Per skriver att det är publisering som är problemet och inte att någon "tar bilder till familjens fotoalbum". Tyvärr är det ju helt omöjligt för en del att avstå från att lägga ut allt kring sina liv på Facebook m.fl.
De som tar bilder i sådana här sammanhang kunde väl åtminstone slå av GPS:en i telefonerna så att inte koordinaterna skrivs in i EXIF. Om koordinaterna finns i bilder av barn med skyddad identitet kan det bli helt förödande konsekvenser för de som måste ha skyddad identitet om dessa bilder görs tillgängliga online utan övriga begränsningar.
Rektorns uttalande är också makalöst komiskt, om det inte vore så tragiskt: det är förbjudet att filma i lokalen och dessutom så får man bara filma sitt eget barn. Hm.
Mitt råd är att inte fråga och att även om ett förbud har meddelats så filmar man och fotograferar ändå. Det är stor chans att det inte är någon som ifrågasätter det om man använder en mobiltelefon, men undvik för allt i världen att använda en stor systemkamera.
Om rektorn ingriper och stoppar fotograferandet så slutar man förstås eftersom man kan bli avvisad från lokalen om man fortsätter.
Så fota, fota fota. Bryt mot alla regler. Att däremot publicera bilder blir en annan diskussion. Föräldrar borde vara restriktiva med bilder även på sina barn på nätet kan jag tycka.
Jag tycker inte att det är självklart att offentliggöra privata bilder. Jag brukar skicka bilder till släkt och vänner som jag tror är intresserade istället för att publicera bilderna.
Precis som jag gjorde innan internet fanns, men nu är det enklare och går snabbare.
Jag förklarade att man har rätt att fotografera barn och vuxna på allmän plats.Nej! sa hon enligt lag får du inte Du tar bort bilden annars ringer jag Polisen!. Vill vi ha ett sånt samhälle. Jag anser det helt galet.Hur ska man ta hänsyn till något barn när de tar en rast på trettio barn på exempelvis konserthustrappan där vissa är skyddade,eller någon är skyddad, om man som fotograf vill dokumentera Stockholm eller andra städer., och hur kan vi lita på förskoleläraren,som med sin mobil gladligen fotograferar barnen. /Bengt.
"Ja gör du det, så får jag prata med en lugn och sansad person."
Om ni var på allmän plats så har du full rätt att fotografera ank-
raden och den omgivande miljön - men om du, efter behandling
i rätt rättsinstans, blir ålagd att inte publicera bilden så är det bara
att foga sig i just _det_ utfallet. Men inte förrän frågan slutligt av-
gjorts. Att publicera _före_ ett juridiskt beslut skulle säkert rätten
anse vara 'försvårande omständighet'...
Problemet är social media. Inte att folk fotar. Så länge fotona stannade i familjealbumet - vilket är det enda rimliga då mitt barns skolavslutning knappast har något intresse för allmänheten - men det har uppenbart ändrats. Egot och folks vansinnigt grandiosa självbilder har eskalerat med sociala media och idag anses varenda normalt privat detalj kring "världens bästa smartaste son/dotter" vara av högsta allmänintresse. Även barnens skolavslutningar, sjukdomshistoria osv. Helt sinnesjukt om någon frågar. Men nu är vi där och jag förstår att skolorna fått nog.
Problemet är alltså inte att begreppet "skyddad identitet" används i tid och otid utan folks numera TOTALA BRIST PÅ RESPEKT för andras privatliv. Att fläka ut sitt barns liv på facebook/tiktok/insta är illa - att fläka ut grannens barn i samma media är EXTREMT ILLA.
Jag tycker det sorgliga i hela den här diskussionen är att ett gäng medelålders män sitter hemma sina kammare och tycker att ”jag minsann har rätt att stå ute och fotografera andra människor eller andra okända barn” även om jag blir tillsagd av en förskolelärare, och förskoleläraren har inte rätt att säga ifrån, eller att det är ”tragiskt eller fel att rektorn informerar att man inte får fotografera andras barn än sina egna”.
Det är 2024 med digitala verktyg och kameror och bilder sprids som en löpeld både genom sociala medier och andra kanaler och kan lätt hamna i orätta händer. Vi lever inte i 70, 80, 90 eller ens 00-talet.
Bara för att man har rätt enligt svensk lag är det kanske inte alla gånger lämpligt att fotografera.
Jag kan tycka att när man blir informerad av skolpersonalen eller till och med tillrättavisad av en förskolelärare så raderar man bilden, ber om ursäkt och stoppar tillbaka kameran i kameraväskan.
Men inte här minsann, här ska man ta bilden, bättre att inte fråga om lov helst eftersom man redan vet svaret.
Mitt hobby och mina intressen före andras åsikter, känslor och intressen, jag har rätt och andra får anpassa sig.
Skilj på fotografering och publicering, även om andra inte alltid klarar av det.
Det är publiceringen som kan vara ett problem. Inte fotograferingen.
Men att inte respektera andra människor eller barn som inte vill bli fotograferade där i detta fallet en lärare för delas talan är också under all kritik.