Segerbilder under luppen - ”Töntigt”
Från ett reportage i Fotosidan Magasin om bildbyrån Scanpix. Foto: Magnus Fröderberg
Foto: Magnus FröderbergFotografer och idrottare reagerar över segerbilder.
Kvinnliga idrottare hoppar framför kameran, kramas och biter i medaljer, medan manliga idrottare ska vara kontrollerade och oberörda.
Hur sportfotografer gör segerbilder på prispallen efter en match eller ett lopp har börjat diskuteras, framför allt efter Kristoffer Bergströms krönika i Aftonbladet (betalvägg) om fenomenet.
Det är inte bara bland fotografer och reportrar det diskuteras, utan även idrottarna själva.
Längdskidåkaren Linn Svahn ville inte göra det klassiska hoppet på pallen efter en seger för någon vecka sedan.
”Det ska inte vara så att kvinnorna ska hoppa och tjoa och tjimma medan grabbarna får stå iskalla kvar på marken utan att lyfta glasögonen”, säger hon till Aftonbladet.
Flera andra idrottare stämmer in.
”Det är lite töntigt att tjejerna ska hoppa”, säger längdskidåkaren Maja Dahlqvist, också till Aftonbladet.
Längdskidåkaren Ebba Andersson kan inte minnas när hon senast såg manliga idrottare segerhoppa.
”Jag vet inte. Det kanske är ett bra svar på frågan.”
Från ett reportage i Fotosidan Magasin om bildbyrån Scanpix. Foto: Magnus Fröderberg
Jonas Lindkvist är bildjournalist på Dagens Nyheter och har stor erfarenhet av att bevaka idrottsarrangemang. Han tycker det är bra att saken tas upp och att det blir en debatt om det.
Vid större mästerskap som VM eller OS kan det vara hundratals fotografer vid samma målgång och ofta är det därför svårt att ta en ”egen” bild som sticker ut. Tävlingen i sig kan också vara svår att fotografera och vid många skidlopp kan det vara flera kilometer från bästa fotoposition ute i spåret och målgången, berättar han för Fotosidan.
Hur tänker du kring den typen av bilder som diskuteras?
"Den diskussion som Aftonbladet tog upp handlar om att kvinnliga skidåkare blir ombedda att hoppa efter målgången och att inte det samma sker med manliga åkare. Där tycker jag att det som fotograf är fel att be idrottarna att göra saker oavsett kön. Jag tycker till och med att de scener som utspelas framför oss är tillräckliga för oss och att mitt uppdrag som bildjournalist inte är att gå in och skapa scener."
Vilka exempel finns det på sportbilder som bara tas på kvinnor respektive män? Vad kan de bli ombedda att göra?
"Vanligast är givetvis att åkare ombeds att hoppa, bita i medalj eller krama om någon. Men det ska poängteras att det inte behöver vara en fotograf som säger till åkarna utan ofta är tävlingsarrangören framme och säger till åkarna.
Sen har vissa tidningar som tradition att fotografera män i bar guldsprejad överkropp med cigarr och champagneglas. Detta är ett lågvattensmärke enligt mig."
Jonas Lindkvist. Foto: Magnus Fröderberg
Varför skiljer det i vissa tillfällen på hur man, inom det här fallet sportfoto, fotograferar kvinnor och män?
"Min uppfattning är att kvinnliga idrottare ofta är trevligare än manliga och därför kanske går med på dessa mer eller mindre roliga bildidéer."
Hur ska man komma förbi detta?
"Först och främst gäller det att vi som bildjournalister och fotografer visar respekt mot personerna, kollegorna och själva händelsen. Sen anser jag att proffsiga fotomanagers gör stor skillnad. Här i Sverige har vi flera bra fotomanagers som hjälper oss att få bra bilder som Tommy Holl, Ulf Palm, Nisse Schmidt vilka fortfarande också jobbar som fotografer."
Är detta något fotograferna och redaktionerna diskuterar?
"Denna fråga diskuteras med jämna mellanrum men oftast i anslutning till mästerskap eller större jobb."
Ser du skillnader bland yngre pressfotografer?
"Nej, egentligen inte."
Märker du av bland idrottarna att de reagerar på vissa typer av bilder?
"Eftersom jag inte är på idrottarna och frågar om dessa bilder så vet jag inte riktigt. Personligen försöker jag att bygga upp ett förtroende hos idrottarna så att de vet vad jag står för. Helst vill jag träffa dem i olika situationer även vid sidan om tävlingsarenorna för att kunna berätta en större historia än bara när de går över mållinjen."
Jonas Lindkvist längst till vänster. Foto: Magnus Fröderberg
Läs mer
26 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Tänk om idrottaren inte är så glad som hoppet eller den efterfrågade glädjeyttringen visar?
Är det då så att fotografen har redigerat bilden innan den är tagen?
Det skall ju inte plockas bort eller läggas till något i bilden av fotografen.
( är också sportfotograf som älskar jubelbilder)
En urgammal plåtslagare
Fotografen trycker på knappen.
Händer titt som tätt att man får beställningar på riktigt förlegade kvinnosyn. Men har man lite jobb och dåligt med pengar förstår jag att fotografer ändå tackar ja.
Det är ännu vanligare i öststaterna med dessa typer av bildspråk.
Efter en del stora mästerskap, i synnerhet OS (med sitt enorma smörgåsbord av bildmöjligheter) brukar det dyka upp bildspel som fotografer själva fått sätta ihop. Där får man ofta se mycket mer bildmässigt intressanta och spännande sportbilder än i nyhetsflödet.
Och avslutningsvis - visst finns det glädjebilder som verkligen känns i magen och faktiskt förmedlar en stark känsla från ett ögonblick. Men överanvändningen av jubelbilder gör att man lätt missar dem.
Bilden på en prispall med ettan, tvåan och trean är sjukt ointressant, det är som en resultatlista för analfabeter. Det ska till ett OS eller något annat mycket speciellt för att det ska ge något bildvärde utöver att fylla spaltmeter.