Nyheter Den senaste tiden har en våg av nya böcker, artiklar och krönikor om det bortglömda rummet sköljt över oss, och man kan nästan ana en trend. De lite skitiga, slitna och undangömda rummen lyfts fram istället för den perfekta, polerade ikea-möblerade värld som vi annars är vana vid att se.
Foto: Hampus Hedelius

Hampus Hedelius, som nyligen gett ut boken "Öde -det bortglömda Sverige", tror att det bortglömda har blivit så populärt just för att det är en sådan kontrast till den stylade Martin Timell-världen.
– Jag tror det har mycket att göra med att vi börjar inse att vi är väldigt bortskämda. Vi kan bara lämna hus, städer och fabriker och inte ta hand om dem, vilket är ett fruktansvärt i-landsproblem.

Rester från urbanisering

Gamla sjukhus, skolor och bostäder kan stå helt tomma, i väntan på bättre tider. Behoven ändras, folk flyttar och pengar försvinner. På landsbygden kan man ibland hitta hela byar som blivit helt öde till följd av urbaniseringen.
– Jag var i ett nedlagt sjukhus, och man undrar hur det kan stå tomt när vi har ont om det i resten av Sverige, säger Hampus.
– Mycket av det här är ju gamla bruksorter och fabriker -det som byggde Sverige. Och tacken blev att vi sket i dem.

Trenden med det övergivna kan också ha att göra med vår tids ytlighet och stress. De glömda rummen blir en motpol som berättar historier ur vårt förflutna. Men ibland kanske det förflutna blir lite för närvarande. När Hampus och några vänner var och plåtade i ett övergivet sanatorium i Dalarna hörde de plötsligt pianospel från högsta våningen. Alla tittade på varandra för att bekräfta att de hade hört samma sak.
– Alla hörde det lika tydligt som när vi pratar med varandra just nu, säger Hampus.
Det var den mörkaste våningen utan elektricitet och ljus. Fototeamet tog med sig ficklampa och gick upp. Men de hittade aldrig något piano.
– Det var riktigt läskigt. Man blev nästan lite illamående. Det var då vi kände att det var dags att packa ihop och åka hem, säger Hampus.

Resa i tiden

Hampus tror att energin från människor på något vis stannar kvar i väggarna på dessa övergivna hus.
– De här husen har ju verkligen sett mycket, säger han.
Själv gillar han det övergivna för att det är spännande, lite som att gå på skattjakt. Han gillar när man kan se konkreta spår som människor lämnat kvar. Flagnade tapeter eller ett gammalt oboy-paket från 70-talet.
– Det är som att resa i tiden, säger han.

Men intresset för det övergivna är inte exklusivt för fotografer. Det finns ett fenomen som kallas Urban exploration, som går ut på att utforska urbana miljöer som till exempel avspärrade delar av byggnader, byggnadskomplex och underjordiska system. Detta är i vissa fall olagligt, eftersom utövarna kan göra sig skyldiga till olaga intrång eller skadegörelse. Men det finns vissa hederskodex inom rörelsen att man till exempel inte får bryta upp dörrar så att man gör sönder något.


Läs mer om Hampus Hedelius bok på hans egen hemsida.
Läs mer om Urban Exploration på Wikipedia.
Länk till krönika i Sydsvenskan om fascinationen för det glömda.
Kika också gärna in på Fotosidans grupp, Det glömda rummet.