Fotografins David Bowie
Vi pratar om en av de viktigaste fotograferna i modern tid och svarar på om man lita på känslan att ens bild är bra. Lite tekniknytt bjuder vi också på.
Nyheter: Vi tar bland annat upp några nya kameror och objektiv, det ut som om Sony på sikt vill bli ett alternativ för proffsfotografer.
I Sverige hör man inte talas om honom så ofta, men internationellt är han en av de viktigaste och mest inflytelserika fotograferna i modern tid. Stephen Shore var en av de första konstfotograferna som arbetade med färgbilder, han uppfann sin egen version av instagramflöde långt innan det fanns digitala kameror och var en av krafterna bakom rörelsen New Topographics som förnyade landskapsfotografin. Nu är Shore aktuell med en stor utställning i Berlin. Vår korrespondent Hannah Goldstein har varit där.
Foto: Robin de Blanche
Vi tar itu med ännu en läsarbild. Fotosidan-medlemmen Robin de Blanche undrar om han kan lita på sin känsla att hans bild är bra, eller är det de positiva minnena från fotograferingen som spelar honom ett spratt. Vi gör vårt bästa för att reda ut begreppen.
Med Göran Segeholm och Alexandra von Kern
Direktlänk till avsnitt 49 för nedladdning.
Läs mer
13 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Att göra en serie av detta koncept har alltid varit i tanke, nu får jag väl ta och se till att det skapas. Däremot, denna bild är en del av en mindre serie, tillsammans med Simon. Hela serien hittar du här, http://rockpen.com/portfolio/flour-metal/.
Tack för grym podd som vanligt!
Tack själv. Mycket fina bilder på din podd, och inte minst grafik.
Tack för kompletteringen. Jag håller med dig om att Japan förmodligen vinner i effektivitet, men jaktfalkar får ju många stilpoäng i min bok.
Vad skulle svenska polisen göra om de ville få bort en misshaglig drönare?
En örn har ett inbyggt, autonomt, system som låser på målet. Det krävs ingen operatör på marken för att styra örnen.
I min bok vinner örnen i effektivitet över den japanska metoden.
Du har en poäng där, Per. Men jag tänker också på att nät-drönare borde kunna finnas i varje större polisdistrikt, medan det kanske blir ekonomiskt ohållbart att ha polis-falkenerare över hela landet.
Men jag är ju helt för tanken att nästa gång en turist skickar upp sin drönare i Stockholms innerstad så kommer en stor rovfågel och bara tar den. Det blir något att skriva hem om, en turistattraktion i sig.
En from förhoppning, Stephan. Jag har visserligen haft tur med mina sonykameror än så länge (använder Sony/Nikon 50/50 på jobb), men när allt går fel är det en stor trygghet att ha en rejäl serviceorganisation i ryggen.
Att någon i längden skulle klara sig utan reparationsservice är som Göran säger en from förhoppning :-)
Sedan är väl frågan varför en alldeles övervägande majoritet av heltidsarbetande yrkesfotografer väljer att köra Canon och Nikon lite mer komplex fråga än enbart just service :-)
Min misstanke är att kärnan i det hela är att man helst köper något som verkar rimligt säkert att det fungerar och får jobbet uträttat. Fungerande och snabb service är förstås en viktig del i det, liksom att kunna få låneprylar om en reparation drar ut på tiden. Men det handlar nog också om fördelen att kunna låna ett objektiv eller en blixt av kollegor, få hjälp av kollegor ("Hur ställer jag in X?"). Och framför allt handlar det nog mycket om att köpa grejer man vet redan är utprovade av tusentals andra yrkesfotografer - när man har tajta marginaler och måste leverera blir man ju snabbt lite av en trygghetsjunkie :-)
Visst är servicedelen bara en liten del, men en oundgänglig sådan.
I övrigt förstår jag vad du menar, Martin. Det beror dock mycket på vad man fotograferar. Jag tror att de som huvudsakligen försörjer sig genom att fotografera nyheter och sport är måhända är mer konservativa än de som lever på porträtt. Knut Koivisto, för att ta ett exempel, har använt Fujifilm professionellt i många år nu.
Min erfarenhet är dock inte att Nikon, mitt DSLR-märke, ger större upplevd trygghet än exempelvis Sony eller Fujifilm. Snarare tvärtom. Har haft min beskärda del av spökerier med nikonkameror, inte minst vad gäller autofokus.
Jag kan lägga till att med trygghet menar jag inte enbart i brist på spökerier: Utan också trygghet som i att det finns det objektiv jag vill ha (stort utbud med gott om alternativ), trygghet att blixtsystemet är funkar och är utprovat, att prylar går att hitta begagnade (inte oviktigt för frilansare på en budget), att när jag vill köra tethered så funkar det med Adobes programvaror, att Profotos nya blixtstyrning funkar, att det går att fjärrstyra kamerorna med Pocket Wizards ... Att köpa Canon eller Nikon har ju länge varit ens lags informell garanti att en massa saker funkar och helt enkelt går att hitta på ett enkelt sätt.
Sedan tror jag det här är på väg att luckras upp mer och mer i takt med att fler märken skaffar sig mer kompletta utbud av grejer och att tredjepartstillverkare ger bredare stöd än bara till C/N.
Bra poäng Martin, tänker till exempel på Profotos TTL-mätning som bara finns för N/C. Profotofolket tittade trött på mig när jag frågade om det kommer moduler till Sony och Fujifilm också.