Jag gissar att de just tänker detta som ett prisvärt makro för båda sensorformaten. Dessutom är normalobjektiv relativt enkla att konstruera så de kunde snabbt få fram objektivet utan att det stal så mycket utvecklingsresurser.

Jo, det är väl alltid intressant med lite fler makroobjektiv. Men jag tycker också det ändå är en lite märklig prioritering.

Även om jag kan se poängen att det även skall fungera för APS-C E-mount och sälja till NEX och A5000/A6000-användare, så har de ju faktiskt redan ett rätt bra alternativ där.

Säger inte att detta nya säkert kan ha sina fördelar, men själv så är jag extremt nöjd med deras största partner Zeiss, som redan täcker detta behovet hyfsat väl.

Har själv Zeiss redan utmärkta makro för APS-C i brännvidd..... Tada! Just det: 50 mm! Bländare: 2,8. Avbildningsskala 1:1.

http://www.zeiss.com/camera-lenses/en_de/camera_lenses/touit/touit2850m.html
(Är extremt nöjd med detta BTW - kör det på mina Fuji-hus - rekommenderas varmt.)

Eftersom Sony och Zeiss (enligt vad de iaf påstår officiellt) jobbar så tätt ihop, så tycker jag att de kunde lite bättre samköra Sonys (inklusive de brandade som Sony-Zeiss) optikutbud med de objektiv som Zeiss själva tar fram och säljer för E-mount.

Har man ett överflöd av optik, som tex för Canon och Nikon, så kan jag se en poäng i att det finns 3-4 versioner av originalobjektiv med brännvidd X mm och med bländare f/Y ifrån tillverkaren, och samtidigt att både Tamron, Sigma och Zeiss kan var och en leverera samma tredjepartsversioner av X mm/f Y (med med sin egna touch).

Däremot, gällande E-mount som jag tycker har lite fler luckor (och inte riktigt råd med detta), så borde Sony och Zeiss se till att de synkar lite bättre. Detta för att få till ett så brett och helhetligt utbud för slutkund/användare som möjligt.

Jag kan iofs förstå poängen att de är lätt och billigt att konstruera objektiv för 50-55 mm. Det kan helt säkert vara en viktig anledning och förklaringsmodell.

Sannolikt för att spara pengar. De flesta makrobilder tas betydligt mer nedbländat än så för skärpedjupets skull. Man vill dessutom ha ett plant skärpeplan med bra skärpa över hela bilden för att det ska fungera bra i repris situationer. Sådan optimering blir troligen dyrare och tyngre med högre ljusstyrka. Dessutom kan de med lite tur sälja både ljussvag makro och ljusstark normal.

I det här fallet gör antagligen ljusstyrkan objektivet lättare och billigare. Om man siktar på att A5100- och A6000-ägare ska handla så får det inte bli för dyrt. 90/2,8 kostar mer än deras kamerahus.

För 90-100 mm-segmentet så har Zeiss en 100 mm f/2 för den som vill kombinera makro och porträtt med kort skärpedjup.

Sony har säkert makro runt 200 mm på sin önskelista. Jag pratade i våras med en europachef på Sony om att göra en äkta makrotelezoom på 70-200 mm. Han var rädd att den skulle bli alltför dyr.

"Varför är det svårare att göra ett makro med f/1,8 ?!"

Tänk på att alla objektiv är kompromisser mellan olika saker man kan uppnå. Det man kan säga är att du aldrig, i alla fall inte till rimliga pengar, kan få ett objektiv som uppfyller alla olika krav samtidigt. Varför? Jo, för att många av sakerna man vill uppnå lägger hinder för varandra. Exempel: Vill du ha stor maxbländare, ja då får objektivet antingen bli större/tyngre/dyrare ... Eller så får vi ge upp lite hörnskärpa, acceptera lite distorsion och lära oss leva med lite mer kromatisk aberration. Man kan inte både ha kakan och äta den.

Att ha en bra närgräns (i det här fallet ned till 1:1) är ett mål, att ha en stor maxbländare ett annat mål, och att kombinera dem gör saken mer komplicerad. Dvs objektivet har en tendens att bli större/tyngre dyrare.

Plus att som Uno påpekar så så tas de flesta makrobilder ändå nedbländat för skärpedjupets skull. En bländare på f/1,8 och en förstoring på eller i närheten av 1:1 skulle ge ett ofta oanvändbart tunt skärpedjup. Så, stor maxbländare är helt enkelt ingen speciellt viktig parameter för makroobjektiv.