Prylnytt Detta är uppföljaren till Canons populära 500n-modell. Om man använt Eos 500n så känner man igen sig med än gång. Som vanligt när det gäller Canon så är det väldigt lätt att lära sig kamerans alla funktioner. EOS 300an är inget undantag.

Den har samma ljusmätare som storebror EOS 30/33. Dvs. 35-zons evaluerande mätning, vilket ger en riktig exponering även i svåra ljusförhållanden. Kameran har också utsnittsmätning, vilket innebär att kameran mäter ljuset i mitten av sökaren.

LÄNKAR Recensionsbanken: Recensioner EOS 300 Mer info: Canonöversikt

Tyvärr saknar mattskivan i EOS 300 den cirkel som finns hos EOS 30, som visar var ungefär som utsnittsmätningen finns, istället finns en mycket mindre cirkel som inte alls motsvarar utsnittsmätningen, vilket är lite märkligt. Det tredje sättet att mäta ljuset på är genom centrumvägd genomsnittsmätning, vilket innebär att kameran mäter ljuset i hela sökaren men med tonvikt på det ljus som befinner sig i mitten av sökaren. EOS 300an har sju fokuseringspunkter jämfört med 500n som har tre. Man har lagt till två vertikala och två horisontella punkter. Dessa väljs precis som på EOS 500n med hjälp av en knapptryckning och sen vrida på inmatningsratten. 300:an har, precis som 500n omvänd filmtransport, vilket innebär att när du sätter i filmen så spolar den ut hela filen ur kassetten för att sedan dra in den i kassetten för varje exponering. Bra om man skulle råka öppna bakstycket.


Filmtransporten är något förbättrad emot 500n 1.5 bps mot 500n som har 1 bps. Men de som vill ta snabba bildserier köper knappast en EOS 300. Här slutar skillnaderna mellan EOS 300 och EOS 500n. Så om man är ägare till en 500n och funderar på att byta upp sig så är det ovanstående funktioner som tillkommit. Alla knappar sitter likadant på 300:an som på 500n. Som vanligt så hittar vi på programratten alla nybörjarlägena samt P (med programförskjutning), Tv (bländarautomatik), Av (tidsautomatik), M (Manuell) och A-DEP (skärpedjupsautomatik). Programförskjutningen används på det sätt att man trycker ner avtryckaren halvvägs så att kameran mäter. Sen kan man då justera tiden (och därmed bländaren) för att antingen frysa rörelsen, med en kortare slutartid, eller få större skärpedjup med hjälp av en mindre bländare (längre slutartid). Ex. kameran mäter 1/125 bländare 8, då kan du genom att vrida på inmatningsratten välja 1/500 bländare 4 för att frysa rörelsen. Eller 1/60 bländare 11 för större skärpedjup. Kameran har knapp för kontroll av skärpedjup.

Begränsningar för den lite mer avancerade amatören kan vara:
- Avsaknaden av spotmätning
- Långsam filmtransport
- Ingen spegeluppfällning
- Något olämplig för oöm behandling

EOS 300 har precis som sin föregångare 500n en bajonett i plastmaterial. Detta kan vara ett problem om man använder sig av lite tyngre objektiv, då det kan uppstå glapp eller t.o.m gå sönder. Men detta är nog inget större problem då kameran riktar sig till det segment som förmodligen kommer att köra med lite lättare och billigare objektiv. De lite mer avancerade modellerna EOS 30/33 och uppåt har metallbajonett.

Det är som om Canon stöpt EOS 300an ur samma form som 500n. Det är samma känsla att hålla i kameran, något plastig kanske men en helt ok känsla. Det lär inte vara några pressfotografer som köper 300an, så för amatören och den lite mera avancerade amatören så räcker kvalitén långt. Det positiva är vikten, 335g (utan batterier) vilket är förvånansvärt lite för en så pass stor kamera. Silverlacken på huset blir ganska lätt bortsliten med tiden, men detta är ju knappast något som stör, förutom då den nitiske pedanten.

Faktum är att kameran dels ger ett intryck att den är anpassad till den lite mer avancerade amatören och samtidigt till de som egentligen bara hade behövt en kompaktkamera men hört att systemkameror ger bättre bilder. Det är delvis därför som Canon har satt den lite mera avancerade 35-zons ljusmätningen, för att just dessa personer ska kunna ta familjebilder utan att behöva lära sig en massa om ljusets inverkan på bilden.

Så för att sammanfatta det hela så är detta en bra kamera som räcker långt, för många kanske hela vägen. Tittar man på ljusmätningen så är det väldigt svårt att misslyckas med sina bilder om man låter kameran sköta mätningen. Begränsningarna som jag talat om är det enda som egentligen talar mot kameran. Inte ens EOS 30/33 har spotmätning men har de övriga funktionerna som EOS 300 saknar. Så för fotografen som just påbörjat sin resa eller för den vane fotografen som byter upp sig så är Canon EOS 300 ett bra val.