Sony FE 100 mm f/2,8 Macro GM OSS – upp till 2,8 gångers förstoring
Sony lanserar sitt första makroobjektiv i G Master-serien: Sony FE 100 mm f/2,8 Macro GM OSS. Det har flera fördelar jämfört med befintliga Sony FE 90 mm f/2,8 Macro G OSS som har 10 år på nacken.
Fördelarna med nya Sony FE 100 mm f/2,8 Macro GM OSS jämfört med det G-klassade 90 mm f/2,8 är:
– Skarpare i bildens kanter
– Högre förstoringsgrad, 1,4x mot 1,0x
– Kan användas mer telekonvertrar och ge 2,8x förstoring
– Effektivare bildstabilisering
– Autofokus som fungerar bättre för närbilder
Vid närgränsen 0,26 meter ger Sony FE 100 mm f/2,8 Macro GM OSS avbildningsskala 1,4:1. Förstoringen ökar ytterligare med 1,4x eller 2x telekonverter.
Konstruktionen är naturligtvis vädertätad och frontlinsen är fluorbehandlad för att ge vara avstötande för väta, damm och fett.
Fokusringen kan skjutas fram och tillbaka för att snabbt växla mellan autofokus och manuell fokusering.
Den optiska konstruktionen är "flytande" och består av 17 linser varav 2 är i ED-glas och 2 är asfäriskt formade. Antireflexbehandlingen är något mer avancerad än i föregångaren. Fyra linjära XD-motor sköter autofokusen.
Bländaren har 11 blad och filterdiametern är 67 mm. Vikten är 646 gram.
Sony FE 100 mm f/2,8 Macro GM OSS säljs med medföljande motljusskydd (ALC-SH173). Det rekommenderade priset är 19 000 kronor inklusive moms. Det finns inget stativfäste som tillbehör.
Bilder tagna med Sony FE 100 mm f/2,8 Macro GM OSS
Fotosidan produktdatabas
Omdömen från medlemmar, testbilder och produktinformation
Läs mer
32 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Och för makro, så är f2.8 ändå för smalt skärpedjup utan stacking
Det enda med autofokus jag kan komma på är Tamrons gamla 60mm f/2 för aps-c.
Just för makro vill man oftast blända ner en hel del, så det blir kanske lite bortkastat och väldigt stora objektiv med den bildkvalitet man förväntar sig idag.
Jag antar de två till Olympus är MFT objektiv?
(Fantastiskt objektiv I övrigt, ska tilläggas)
Det viktiga är skärpa och bokeh på riktigt korta avstånd.
Korta skärpedjup får jag mer än jag önskar, pga avbildningsskalan. Jag fotar i princip aldrig på så stor bländaröppning som 2,8, inte ens 5,6.
Ursäkta mig, men jag förstår inte vad en brölloppsfotograf ska med ett makrobjektiv till.
Skulle väl vara själva ringen då. Men, den kan väl lika gärna/bättre forograferas vid annat tillfälle, med fin ljussättning så briljanterna glimmar.
Vill man ha både ring och kyrka skarpt på samma bild, utan photoshop, så är det väl snarare ett objektiv med "möjlighet till lutande skärpeplan" som behövs.
Okey, en extrem närbild på när ringen träs på brudens finger. Där hade det funnits möjlighet till ett riktigt annorlunda brölloppsfoto ..... om det funnits en till brölloppsfotograf.
Arbetsavståndet, avståndet mellan objektivets framkant och det man fotograferar, är vid makrofotografering ofta i storleksordningen runt 10-15 cm (grovt räknat, kortare vid vidinkelmakro). Att ha en makrofotograf kravlande framför brudparet, på det avståndet, framför altaret, vore onekligen ett minnesvärt foto i sig.
I den situationen, för det, skulle nog ett långt tele för t.ex. fågelfotografering vara lämpligare. Men, säg till fågelfotograferna att deras objektiv också har anpassats för bröllopp, så blir de nog lite fundersamma.
Vad skulle man mer kunna använda makrofotografering till?
Ett konstnärligt foto taget underifrån, på "skogen" i brudens näsborre? Skulle hon bli glad för ett sådant foto?
Vad jag vill säga med alla dessa ord, är att ett makroobjektiv för brölloppsfotografering är "overkill". Ett porträtt-tele, eller ett ljustarkt zoomobjektiv, med lite kortare närgräns, nog är fullt tillräckligt.
Makro vid bröllop är väl inte konstigt? Det är rätt vanligt att man vill ta närbilder av ringen. Naturligtvis sker det inte vid själva vigselakten.
Och överhuvudtaget är det bra att kunna komma närmare än med ett normalt porträttele. Det behöver bara vara lite närmare än man annars kan.
Makro är minst skala 1:1.
Detta objektiv har avbildningsskala 1,4:1. Det klarar således av att avbilda ännu mindre föremål än 24x36 mm.
Jag har fortfarande svårt att förstå vad man har för nytta av det vid ett bröllopp. Det finns objektiv som har lite kortare närgräns, utan att för den skull vara makroobjektiv.
Mina erfarenheter av riktigt skarpa makroobjektiv är att de inte är lika skarpa på längre avstånd. Då väljer jag hellre andra objektiv, som är mer anpasade till det.
Men, vi är ju olika.
Brudparet och gruppbilder, det kan vara bra att kunna göra stora uppförstoringar av.
Manchetttknappar och detaljer i brudklänningen kanske man kan "kroppa" lite, utan att det stör så mycket.
Men, som sagt, jag fotograferar inte bröllopp, och givetvis ska du göra som du tycker är bäst. Att ha en egen stil/prioritering har ju också ett stort värde.
Det nyligen släppta Laowa 180 mm makro fick kritik för att inte vara skarpt på längre håll, så i viss mån verkar den problematiken finnas kvar.
Förr, när jag var ung, var makro skala 1:1 eller uppförstoring.
Sedan tycks begreppet ha devalverats, av t.ex. Canon som du nämner.
En del tillverkare anger t.ex. "Makro 1:2" på objektivet, eller bara avbildningsskalan "1:2". Jag har sådana objektiv från Tamron. Hur Canon gör vet jag inte.
Jag har lärt mig att det finns någon exakt definition av vad makro är. Sigma har exempelvis kallat en hel objektivserie med avbildningskala 1:3 för makro.
Eftersom denna diskussion utgår från ett Sonyobjektiv, passar det ju bra att återge vad de skriver:
"Den klassiska definitionen av ett makroobjektiv är att det har ett maximalt förstoringsförhållande på minst 1:1, eller ”1x” i objektivspecifikationen."
Jag är således så mycket äldre än dig Magnus, att jag minns den tid när ord hade fasta betydelser.
I dagens värld, med "fakta som blir allt mer alternativa", kan tydligen avbildningsskala 1:3 beskrivas som makro. I samklang med den utvedcklingen är väl snart avbildningsskala 1:5 också makro.
Jag vill dock poängtera att jag inte betraktar mig som "gammalmodig", utan bara "bakåtkompatiblel", och nu också "klassisk".
Jag är rätt övertygad om att kan säga att skala 1.1 är "de facto"-standard idag för makroobjektiv och att det är det som måmga syftar på. Men att det inte finns någon egentlig tydligt definierad standard. Som sagt har skala 1:2 tidigare varit vanligt för äkta makroobjektiv från många tillverkare.
Det är enklare att göra ett teleobjektiv skala 1:1 än ett normalobjektiv. Nikon tvingades ändra sit 55 mm Micro-Nikkor från skala 1:1 till 1:2 för göra automatisk nedbländning möjlig.
Bländare 2,8 använder jag aldrig, jag vill ha betydligt mer skärpedjup än så.
Ett makroobjektiv på 4,0 skulle inte bara bli lättare, utan kanske också mindre, vilket skulle kunna ge större arbetsavstånd till småkrypen. Och aningen billigare.
Jag har dock sett exempel på makrofotografer som älskar oskärpa så mycket, att allt är oskarpt, frånsett toppen på en pistill. En massa färgsplasch med bara en enda liten fast punkt i.
Hur de som använder makro för att avbilda småsaker/produkter tänker, vet jag inte.
De där Sigma APO-makro-objektiven som jag hyllar så mycket, är rejäla pjäser, stora och tunga. APO (apokromatiskt) lär också ge extra vikt.
För skärpans skull är lite extra vikt ingen tung börda för mig.
Tänk på ambitiösa fågelfotografer. De får bära fler kilon oftast längre, och kan bara trösta sig med att deras plånböcker är lättare.
Vid skala 10:1 gick en gräns. Därifrån och vid större förstoring blev det mikrofotografering.
Samma 10-potens-avgränsning som vid t.ex. mil och km, och vid så mycket annat.
Sedan tycks vissa kameratillverkare kalla vissa objektiv för makro, fast de inte når upp till avbildningsskalan för det. Tyvärr verkar det ha blivit accepterat av allt för många. Enligt Magnus säger t.ex. en tillverkare att deras objektiv på 1:3 är makro, och det är en stor skillnad från 1:1.
För mig är det som om biltillverkare skulle omdefiniera längden på en mil, för att få ner förbrukningen bränsle per mil.
Definitionen jag återgav tidigare, om att den "klassiska" definitionen för makro är skala 1:1, kom från Sonys hemsida, inte från Google i största allmänhet.
Så här står det på Wikipedia:
"Fotografering med avbildningsskalor mellan naturlig storlek (1:1) och 10x förstoring (10:1) brukar kallas makrofotografi, och med större skalor kallas det mikrofotografi (till exempel 20:1, 30:1)"
Det är precis det jag lärt mig, och jag framhärdar i värdet av tydliga definitioner.
Ja, som jag noterade i mitt ursprungliga inlägg så är det sällan makrofotografer behöver mycket större bländare än f/4, eller t.o.m. f5.6
Åtanken med mitt inlägg var ju att iom att de redan ger oss f2.8 som då börjar ge oss möjlighet att använda dessa objektiv för porträtt också, så vore det roligt att de en ännu större bländare för att få ett allt i allo, för oss som finner nyttan med det. Tror ingen sigma 135 f1.8 porträtt-tele-ägare skulle klaga om det även fungerade som makro-objektiv och vise-versa.
Möjligen saknar de tidiga mellanringarna koppling (vet inte/har inte kollat), men större delen av de producerade manuella Micro-Nikkor 55 och 105 är avsedda att användas med för objektivet anpassad mellanring om man vill nå 1:1. Dessa har både bländar- och mätningskoppling och finns även för "kaninöron"/non-AI. Fokusskalan har en separat del för detta. I fallet 55/2,8 så gjorde Nikon även en med AF under några år i slutet på 80-talet innan de släppte 60/2,8.
Därför tippar jag snarare på att huvudproblemet är att det blir väldigt lång fokusgänga om man vill ha både 1:1 och vettig precision för manuell fokus på alla avstånd. Något som också illustreras av att de som går till 1:2 redan har runt 300 grader. Den 55:a som går till 1:1 utan mellanring har 660 grader... AF-objektiven lider ju av att de är rätt trånga i fokusgängan, särskilt på längre avstånd. AF 60/2,8 har bara 150 grader, med AF 55/2,8 däremellan med 225.
Källa: https://imaging.nikon.com/imaging/information/story/0025/
Men ja, då förlorar man OIS.
Mångårig säljare på Scandinavian Photo säger samma sak, främst framhåller han 150 mm objektivet (jag ser ingen större skillnad).
Men, tekniken går ju framåt vad gäller objektiv, så någon gång lär det väl komma skarpare makroobjektiv.
För insektsfotografering, och i viss mån för bokeh, har dock de långa brännvidderna en fördel.
Borde det inte vara 1,4:1, om den ger 1,4 ggr förstoring?
Nåväl, uppförstoringsgraden framgår ju ändå.
För egen del är jag bara intresserad av ett makroobjektiv för makrofotografering. Detta objektiv verkar vara mer allround. Frågan är då om det gjorts kompromisser som gör att skärpan vid närbildstagning inte blir fullt ut så bra, som om de istället bara satsat på närbildstagning?
Kan någon kunnig säga hur skärpan vid makrofotografering står sig i jämförelse med mina älskade Sigma 150 och 180 mm APO makro för DSLR?
(Sonys 90 mm makro är lite "mjukare" i skärpan, tycker jag.)
I övrigt är ju flera och enkla inställningar för att skifta mellan MF och AF bra, liksom bildstabilisering, snabb AF, och möjlighet att använda telekonverter.
Frågan är hur mycket telekoverten påverkar skärpa och bokeh, kan någon upplysa/spekulera om det?
(Jag är ytterst allvarlig spekulant på detta objektiv, till min Sony A7R5.)
.
Hela deras presentation som jag fick ta del av handlade uteslutande om hur de addresserat olika aspekter av makrofotografering.
Du kan själv se på mtf-kurvorna att de är höga och jämna. Naturligtvis påverkar telekonverter skärpan negativt, men genom att börja med hög detaljåtergivningsförmåga blir slutresultatet antaligen fullt tillräckligt bra.
Sigma 150 och 180 mm är absolut bland det skarpaste som finns. Sony verkar ha samma ambition med detta objektiv.
Min erfarenhet av skarpa makroobjektiv, är att de ofta inte är lika skarpa på längre avstånd. Detta inkluderar mina Sigma makro (men, det stör mig inte). T.ex. har test av Laowa 180 mm Makro som nyligen presenterats, fått sådan kritik.
Många objektiv som inte är makro, kan ha sämre skärpa vid sin närgräns, om den är kort. Det tycks således finnas någon form av prioritering.
Om det aktuella objektivet har i de videor jag sett på internet, påfallande ofta hävdats att det att det är bra till annat än makro, vilket fått mig orolig för kompromisser.
Vore oerhört intressant om det finns någon jämförelse mellan detta Sonyobjektiv, och Sigmaobjektiven, rörande just makroskärpa.
Tack för påpekandet om skalan.
Förr, när jag var ung, sa man att objektiv var kompromisser. Nu kan man tydligen göra objektiv som är både skarpare, lättare, mindre, snabbare, och med kortare närgräns, utan att de blir betydligt dyrare.
Allt var således inte bättre förr, speciellt inte bildernas upplösning.
Men vissa saker, som de där gamla Sigma Makro APO objektiven, står sig fortfarande väldigt bra.
Vid varje Fotomässa jag går på, så tjatar jag på Sebastian i Sigmas monter att de ska tillverka moderna versioner av de objektiven, till spegellösa kameror. Han säger dock att marknaden anses för liten.
Jag har bestämt mig för att köpa det aktuella Sony 100 mm makro, men jag kommer att vänta till nästa sommar, när insekterna kläckts och vaknat.
Jag har en undran.
Hur blir skärpan på det nya Sonyobjektivet, på en 61 mp sensor, i jämförelse med de nämnda Sigmaobjektiven, med Sonys utmärkta 42 mp sensor?
Aningen sämre, likvärdigt, aningen bättre eller betydligt bättre?
Vad tror du Magnus?
(Jag lovar att vara noggrann, i praktiskt fältarbete, och jag lovar att redovisa resultatet, men det kan ta nästan ett år.)
Nya objektiv görs allt med nya kameror med fler pixlar i åtanke. Och särskilt om man tänker sig att objektivet dessutom ska användas med telekonverter.
I grunden är det inget nytt under solen som koncept, men friheten blir större. Nikon har kallat lösningen för CRC, Close Range Correction, sedan 60-talet. Då rör det sig ju dock om en mekanisk konstruktion som styr hur linserna rör sig i förhållande till varandra när man vrider på fokusringen. Att mitt skruvdrivna 105-makro har det syns rätt tydligt om man tittar på det framifrån när man vrider fokusringen hela vägen. Sedan är det ju ingen match för ett modernt makro, som Nikons eget till Z-fattningen, för det.
Man får helt enkelt en del för pengarna med Sony. Men alla behöver naturligtvis inte alla dessa funktioner och då är Laowa ett bra alternativ
Deras 100 mm makro 2:1 APO har fått mycket beröm för sin skärpa, även från användare på Fotosidan, men också kritik för brister på längre håll, från bl.a. CyberPhotos testare.
Det aktuella Sonyobjektivet ger med telekonverter (extra kostnad) 2,8:1, men det är inte förstoringsgraden som lockar mig mest. Skärpedjupet blir så kort då.
Sonyobjektivet har bildstabilisering i objektivet, av bästa slag sägs det. Det kan ge något extra bländarsteg, vilket är värdefullt vid handhållen makrofotografering.
Objektivet har också autofokus, som sägs vara mycket snabb, med fyra motorer.
När jag fotar makro använder jag mig av manuell fokus vid själva exponeringen, jag gungar in några exponeringar på pyttelite olika avstånd. Men, autofokus är till god hjälp att komma dit, snabbt.
Likt många andra moderna kameror har Sony A7R5 fokusstacking.
Med fokusstacking tar kameran en serie bilder med lite olika fokussinställningar, och så sätts de ihop i dator (i Sonys fall) till en blid med större skärpedjup. Det förutsätter förstås både en kamera med de möjligheterna, och autofokus i objektivet.
Sony A7R5 har AF-inställning för insekter, dvs kameran identifierar själv t.ex. bin och fjärilar, och ställer in skärpan på dessa. Sådana funktioner blir allt bättre med tiden, så som t.ex. skett med ögon-AF för människor. Funktionen förutsätter AF i objektivet.
En snabb autofokus i objektivet ökar chansen att t.ex. lyckas fota en flygande fjäril.
Sonyobjektivet har ett flertal knappar och inställningsmöjligheter.
Man kan växla mellan AF och MF på flera olika sätt.
Arbetsområdet för AF kan väljas, t.ex. för att bara arbeta inom närbildsavstånd.
Det finns programmerbara knappar, där t.ex. en kan användas till att snabbt få uppförstoring av sökarbilden.
Det går således att ställa in objektivet så att det passar ens eget sätt att arbeta.
Sammantaget ger Sonyobjektivet många möjligheter som Laowas objektiv saknar. För de som fotograferar mycket makro i naturmiljö, kan detta defintivt motivera prisskillnaden.
Jämfört med andra GM-objektiv är inte detta speciellt dyrt.
Jämfört med vad en fågelfotograf får betala för bästa objektiv, så är det mindre än en tiondel av kostnaden.
Man skulle kunna säga som så, att som Sony utvecklat sina kameror, så var de "tvungna" att ta fram ett bättre/snabbare makroobjektiv, för att kamerornas möjligheter skulle kunna tas tillvara på ett bra sätt.