Nej, det är inget digitalt trick. Kameran lagrar information för olika skärpeplan.

Just det: inf. om skärpeplan lagras - men troligen i en sorts 3D grundbild, där allt er mer eller mindre skarpt. Sen läggs det in blur/oskarpa på de delarna som inte är i skärpeplanet så att det ser ut som at man har ställt in skärpan med tx en slr-kamera. Om det rörde sig om digital oskarpa - som på en riktig kamera - skulle det inte vara möjligt att återskapa detaljer i oskarpa områden: då behövs även en bild där oskarpa delarna är skarpa.

Nej, du är snett på det Johannes. Google/läs om light field-kameror så förstår du.

Kanske det Simon - jeg måste nog kolla lite:o)

Johannes har rätt på ett sätt. Som resultat av massor av små bilder som skapas av mikrolinserna skapas en 3D bild där man inte bara kan lägga skärpeplan i efterhand utan även välja skärpedjup, ändra perspektiv, tilta skärpeplan etc.

Visserligen sker allt detta digitalt men resultatet blir identiskt med som om man gjort det med en vanlig (perfekt) kamera. De som jobbat med 3D datoranimeringar förstår det kanske bättre - man skapar en perfekt 3D modell och väljer sedan en kamera, bländare och brännvidd, genom vilken tittaren ser resultatet sedan. Där kan man ha lyxet att ha ett godtyckligt bländartal på en godtycklig brännvidd. :-)

Nej, det rör sig om optisk triangulering, och den informationen lagras i bildfilen. Läs mer på: http://lightfield-forum.com/en/

Man får gärna kalla det för optisk triangulering" men det motstrider inte det jag sagt - en 3D modell skapas av flera bilder och med hjälp av mjukvara kan man skapa vanliga 2D bilder med önskade egenskaper (bländare, skärpeplan etc.).

Helt klart så Timour. Vill ändå betona för alla läsare att avståndsinformation lagras, och det tillför denna tredje dimensionen redan vid exponering/datainsamlandet. Hur denna lagring sker är jag dock osäker på, har svårt tänka mig den ligger på pixelnivå, då det skulle innebära groteskt mycket data (borde väl åtminstone vara av word eller doubble-word storlek?).

/R

De ursprungligen 40 Mpixlarna är uppdelade så kanske 5x5 pixlar förses med en gemensam mikrolins som lagrar information om fasen i ljusvågorna (liknande det AF-jobbar med och som även finns på en del moderna sensorer som i X-T1 o a6000) och beräknar "storpixlens" värde. Det betyder att det vi normalt menar med pixelupplösning blir ca 1/25 av de 40 dvs, 1.6 Mpixel, här har de valt nån kompromiss för att få ut lite mer, jag vet inte hur men trixade (hemligen) med sånt här för 7-8 år sedan - intressant men kanske inte riktigt användbart ännu. Ljusstyrkan bl 2 är inte heller riktigt så bra som det låter..själva delpixlarna blir ju mycket små..så för att det ska fungera behövs antagligen en hel del ljus.

Eller närmare bestämt beräknas avståndsinformationen fram efter bilden har tagits. Om man har flera bilder som är tagna från (lite) olika platser kan man räkna fram avståndet mellan objekten på bilden om man vet platsernas position. Så skapas 3D bilden. Lite som i Matrix-effekten - flera kameror avfyras samtidigt så att man kan få en tredimensionell bild som man kan rotera och se bakom objektet.

I fallet med Lytro kameran är dock rotationen liten för att istället för flera kameror används små linser som sitter ganska tätt ihop. Dock fullt tillräckligt för att lägga på effekterna som jag beskrev ovan.

Så teknikomfamnande, varför inte gå hela vägen och enkom köra med tennplåt och asfalt? Tekniken varit i startgroparna länge, och nu går racet fort, fullformatsbilder och dubbla system för video (greensceen bye-bye). Vi får den tredje dimensionen, en information vi har med vårt stereoskopiska seende. Tekniken är redan här.

För den nyfikne rekommenderar jag mycket läsning (+bild&film) här:

http://lightfield-forum.com/en/

(För bakåtsträvare rekommenderar jag en permanent piratlapp över ett öga)

En kamera för dummies, muppar som inte kan fota. Snart är allt bara ett knapptryck. Bara peka kameran år rätt håll o trycka.

Ungefär de tongångar jag hörde slutet av -90-talet angående den digital tekniken. En digital kamera, kan med fördel ses som en kamera för dummies då de antal beräkningar som utförs vid en avfyrning tar en mansålder för en människa med papper och penna. Processorerna/soc har idag en ruggig beräkningskapacitet, och den/de gör faktiskt nästan allt jobb åt dig om du fotograferar digitalt.

'Muppar som inte kan fota' : Rätt nedsättande om många miljarder människor.

'Snart är allt bara ett knapptryck' +99% av alla foton har varit så rätt länge. Vi lever i en smart phone-tid.

Och det är inte amatörerna som suktar efter denna teknik i första hand. Det är proffsen och de stora filmbolagen som kan skapa samma verk med fasligt mycket mindre medel i slutänden. Vi är alla i utvecklarnas händer, vad vi än må tycka om det (varför sker inte all tillverkning enligt t ex 1955-års recept, och skulle vi verkligen vilja det?).

Vi har bara sett början av den digitala tekniken.

/Richard

Jag trodde att du skämtade i ditt första inlägg. :-)

Jag undrar om du använder något slags automatik på din kamera (P, A, S?). Kanske autofokus? Eller ljusmätaren?

I min första kamera saknades allt ovanstående. Jag fick uppskatta alla inställningar själv. Bättre bilder blev det inte av det. :-) All teknik som hjälper att strunta i teknik och koncentrera sig på själva bilden är välkommen.

***tillägg*** Svaret var menat till Leif

Väl talat Richard Thorsson!

Du (Leif) använder väl en D800? Det betyder att du är en mupp som inte kan fotografera (eftersom den kameran har autofokus).

Jo jag mer eller mindre skämtade :) Men tycker att detta är att gå ett steg för långt, när man inte ens längre behöver fokusera alls bara att peka kameran åt rätt håll, snart behöver man väl inte det heller. Vi kanske ska ha penslar som målar av sig själva också....

PS: Även med autofokus måste du fokusera rätt. Och jag mäter faktiskt ljuset med ljusmätare ibland istället för med kameran ;)

Jaså Richard, Vilket är allt jobb en digital-kameras processor gör åt dig som en analog inte gör?