Annons
Artiklar > Fotosidan TV: Linda Forsell, frilans New York

Fotosidan TV: Linda Forsell, frilans New York

Bildjournalisten Linda Forsell lämnade Sverige för kärleken i New York. Där jobbar hon nu som frilans med uppdrag och egna projekt. Vi hälsade på.



Publicerad 2013-11-06.

13 Kommentarer

superboy77 2013-11-06 20:32  
Härligt avskalad intervju. Det låter skönt med så varierande dagar!
alfin 2013-11-07 10:49  
Jag trodde det skulle handla om något intressant från New York, så var det bara de vanliga socialreportagen vi matas med dagligen från SVT varenda kväll. Vad New York hade med rubriken att göra begriper jag inte. Hade det stått Emmaboda i rubriken om hon bott där?
froderberg 2013-11-07 14:19
Ja, hade hon bott i Emmaboda så hade vi kunnat skriva det.
Svar från MattiasL 2013-11-10 21:05
Att det står New York är för att hon bor där, och det var där jag träffade henne. Att det inte blev så mycket av New York är för att hon jobbar över hela världen, och samtalet gärna höll sig kring de internationella projekten.
Hampeman 2013-11-07 12:13  
Tendentiöst och ännu ett "profiterande reportage" inom eländesforskningen! Fina bilder, men få av dem berör. Bilderna framstår i det stora utbudet av "gatufotografering" som mediokra och inte speciellt journalistiskt sanna.

Intervjun spänner över allt från en första föreläsningen i praktisk filosofi till journalistikens teoretiska problem. Och som sagt var har inslaget med New York att göra? Tillika framstår intervjun som föga sanningssägande med ett intervjuoffer som undviker all ögonkontakt med intervjuaren och kameran.
Eller med Tegnérs ord: "det dunkelt tänkta är det dunkelt sagda"!
Urr 2013-11-07 15:04  
Jag blir berörd. Linda gör ett bra jobb. Så länge som det finns män som misshandlar sina kvinnor så måste det påpekas, och motarbetas, så länge det finns förtryck så måste det synliggöras.

Det är ett i-landsproblem att det kan bli mycket av mediarapportering om detta, för oss rika, bortskämda västerlänningar. Men vi kan stänga av tv:n och avskärma oss. Det kan inte de människor som lever mitt uppe i eländet.
Hampeman 2013-11-07 16:36
Jag utgår ifrån och tror att alla medlemmar på Fotosidan är väl medvetna och tar avstånd från allt förtryck i allmänhet och misshandel av kvinnor i synnerhet. Jag tror heller inte att medlemmarna avskärmar sig från eländet genom att stänga av sina TV apparater. Min poäng är att den typen av bildreportage som Linda Forsell, frilans i New York, presenterar är en del i en repressiv tolerans och en kommersiell profitering på människors misär. Jag menar att ett modernt ord- och bildreportage bör istället ta sin utgångspunkt i de fenomen och bland dem som leder och står för förtryck av människor. Exempel på denna typ av reportage och foto finns t.ex. i Jacob Holdts numera klassiska "Amerikanska bilder" (Liber, Lund 1978) och varför inte i svenska förhållanden med utgångspunkt i textreportage som hos exempelvis Agnes Hellströms "Ränderna går aldrig ur" Forum, Stockholm 2009 eller varför inte med inspiration från "Jorden de ärvde", Björn af Kleen,Weyler, Stockholm 2009. Att "gräva där man står" kan m.a.o.vara väl så fruktbart om man har som ambition att förändra samhället med hjälp av foto- och/eller textjournalistik T.o.m. Emmaboda kan då vara väl så intressant som New York och troligtvis också leda till betydligt större progressiva förändringar av samhälliga fenomen än vad hemmasnickrad filosofi leder till som i intervjun.
Urr 2013-11-07 17:47
Tack Lars E för ditt förtydligande! Jo, man kan diskutera formerna för den här formen av bildjournalistik. Det finns etiska frågeställningar som är knepiga. Men jag uppfattar fotografens syfte som gott. Det är det jag vill ge henne kredit för. Jag menar inte att ändamålet i alla sammanhang helgar medlen. Men när modefotografins anorektiska modeller utnyttjas i kommersiella syften är det svårare att försvara ur moralisk synvinkel, när det enda syftet med bilderna är att tjäna pengar.
Indy 2013-11-09 20:07
Vad?
Lars jag läste ditt inlägg i går och förvånas över att ingen annan reagerat?
Förstår inte riktigt vad du vänder dig mot? Att hon inte är kanon framför kameran? Men det är ju bakom kameran hon jobbar?
Namnet på articklen är ju där hon bor och verkar från men arbetsfältet är hela värden. Uppdragen är naturligtvis betalda uppdrag det är så vi fotografer som lever på detta fungerar! Bilderna berör inte? Kanske borde du säga att bilderna inte berör dig! Att du sedan är trött på dessa bilder behöver ju inte betyda att hon är en dålig fotograf? Sorry men tycker du tar dig alldeles för mycket plats här! Jag själv då? Jo jag tycker nog att en hel del av bilderna verkligen berör!
Jag tycker hon verkligen bryr sig med sin kommentar att hon verkligen hoppas att bilderna i framtiden inte ska ställa till problem för personerna som är med.
Som yrkesfotograf får man uppdrag och jag måste säga att hon hanterat det väl! Hon visar att livet trotts allt går vidare hur jävligt det en kan vara!
Du kommer med vinklar till andra fotografer? Men detta är ju hennes bildspråk!
Tycker nog att du är lite tuff när du drar i spaken och bara spolar det hela!
Jodå jag är övertygad att andra kunde gjort det bättre! Det säger ju Jantelagen!
Hampeman 2013-11-10 11:49
Det är inte jag som har "moraliska problem" med yrkesrollen utan Linda Forsell. I slutet av intervjun med henne framgår ju detta tydligt. Tillika utgår hon ifrån en hypotes om att hennes bilder förändrar världen. Men i vilken riktning då? Var sedan distinktionen mellan amatör och yrkesfotograf i ljuset av dagens tekniska utvecklingen går kan diskuteras. Är det fotoapparaten (kameran) eller fotografen som är professionell ..........?

Är en "yrkesfotograf" alltid beredd att göra vad som helst för pengar? Detta är en fråga som givetvis alla fotografer, såväl amatörer som proffs bör göra reda för och journalistiken alltid har brottats med.

Jag är inte ute efter att kritisera Linda Forsells bilder utifrån teknik o.l.. Men mig berör de inte! Tvärtom.

Sedan menar jag att du på ett svepande och retoriskt sätt använder den s.k. "Jantelagen" och populärtolkar Aksel Sandemose. Men Sandemoses "jantelag" är så mycket mer! Hos exempelvis Espen Haavardsholm "Mannen från Jante", Gyldendal (1988) finns en djupare förklaring av begreppet. Kanske är det som så att vi idag har "för lite av Jante" och därmed också kritiklöst applåderar allt?
Svar från MattiasL 2013-11-10 21:17
Lars Eliasson, jag begriper inte riktigt din kritik. Vänder du dig emot att man får betalt när man skildrar ämnen som innehåller lidande? Hur skulle du föredra att man gjorde? Jobbade gratis? Inte gjorde jobben?
Hur menar du att de inte är journalistiskt sanna, och hur ser den journalistiska sanning du efterfrågar ut?
Hampeman 2013-11-10 22:50
Mattias Lundblad,

Det är nog dags att vi sätter punkt i det som nu tenderat att bli en diskussion om journalistik, profit, hunger och sanning i allmänhet. Det leder alldeles för långt att försöka reda ut begreppen i denna spalt. Att jag problematiserar din intervju med Linda Forsell och hennes bildreportage innebär inte att jag skall/har komma med alternativ. De frågor du tar upp med mig måste vara allestädes närvarande inom all journalistik och Du borde i första hand ställt dem till Linda i din intervju och i andra hand till mig. Uppenbart har hon ju i sin "intervjumonolog" själv tankar om den journalistiska moralen i dylika bildserier och hon verkar enligt mitt förmenande inte vara helt bekväm med sina reflektioner.
Limegreen 2013-11-09 21:51  
Intressant och bra. Skönt när det inte känns som inövade svar, känns mer spontant och ärligt.
Pasha 2013-11-11 00:21  
Jag råkade sjunka i mina tankar vid den lilla pojkens bild med masken när Linda frågar sig, vad ska det bli av han?
Genast drogs jag tillbaka till mina barndomsminnen. Hur jag och min bror plockade isär alla leksaker av nyfikenhet. Vi var tvungna o veta hur hjulen snurrade på bilen. Tog ut delarna och sen försökte bygga ihop egna leksaker. ..
När jag sen försökte spela igen filmen så berörde bilderna i början på helt annat sätt. Vad blir det av dessa småttingar? Hur påverkas de av den elände mamman befinner sig i?
pullman 2013-11-11 13:24  
Forsell är uppenbart en meriterad och berest fotograf som, om jag förstår det rätt, arbetar som frilansande fotojournalist. Jag berörs av flera av de foton som visas i videon, men inte alla. Att hon kanske inte är helt bekväm framför kameran tycker jag inte man kan klandra henne för. Det var ingen katastrof. Att hon har lite svårt att beskriva sitt värv på svenska kan jag, som utlandssvensk sedan 15 år, tycka är konstigt. Jag får inte Dolph Lundgren-vibbar men nog är det underligt att Forsell inte lyckas på ett tydligare och mer övertygande sätt beskriva sitt arbete och de viktiga syften som det tjänar.

Jag vänder mig i sak mot två delar av intervjun, dels statistiken om våld i nära relationer dödar och skadar mer än cancer och dels åsikten att israeliska män och kvinnor som gör militärtjänsten kommer ur den sargade och sårade.

Våld i nära relationer är ett fruktansvärt fenomen som måste belysa och angripas, så enkelt är det. Mörkertalet är av naturliga skäl stort men de siffror som finns är ibland ofattbart stora. Många av Förenta Nationernas organ är aktiva för att dra uppmärksamhet till denna viktiga fråga och ett flertal länder, däribland Sverige, bedriver verksamhet för att förebygga och stödja. Jag tycker dock Forsell gör det viktiga arbetet för att bekämpa detta hemska fenomen en otjänst genom att generalisera den statistik som man, mörkertalet till trots, har fått fram. Det må tyckas vara hårklyveri, men såvitt jag vt är det inte statistiskt visat att våld i nära relationer "dödar och skadar mer än cancer". Vad FN säger är att kvinnor mellan 15-44 år har större risk att utsättas för våldtäkt och annat våld hemma än att drabbas av cancer, bilolyckor, krig och malaria, allt enligt data från Världsbanken (http://www.un.org/en/globalissues/briefingpapers/endviol/index.shtml, se även http://endviolence.un.org/situation.shtml). Det citerade budskapet från FN är givetvis dramatiskt och naturligtvis formulerat på det sättet av en anledning och den kända informationen och statistiken är mycket bekymrande. Men det tjänar ingen att förvränga den information som finns.

Jag delar kontor med en kvinnlig israelisk jurist som, givetvis, har genomfört militärtjänsten. Hon har dessutom tjänstgjort i det israeliska militärrättsliga systemet. Jag känner även andra israeler som också har genomfört militärtjänstgöringen. Men jag kan inte känna igen att dessa människor skulle ha lämnat tjänstgöringen "sargade och sårade". Forsells uttalande, tycker jag, är grovt generaliserande. Det vittnar om väldigt liten vetskap om hur de män och kvinnor som genomgår militärtjänsten faktiskt upplevt den. Det är också något inflammerande, enligt min mening, att hävda att "en stor del av konflikten i Israel och Palestina pågår i vardagen" och sedan i nästa mening hänvisa till den treåriga militärtjänsten och dess påstådda resultat på de tjänstgörande. Mot bakgrund av de jag känner kan jag säga att inte alla lämnar det militära på det sätt Forsell beskriver. Troligen är det som i de allra flesta länder med värnplikt, att vissa tyckte mycket om den, att den stora massan accepterade den och fann den bitvis värdefull och lärorik, samt att vissa fullständigt avskydde den.

I allmänhet tycker jag att Forsells uttalanden är generaliserande och jag anser att det inte är förenligt med god journalistisk sed att uttala sig så. Hennes bilder må vara delvis berörande men hennes uttalande förtar en mycket stor del av den effekten och får mig att undra hur väl hon faktiskt har förstått de situationer som ligger till grund för hennes fotojournalistiska projekt.

Merläsning

ANNONS