Jo, lite så är det. Daniel Eriksson kombinerar två olika fotografjobb.

Du får nog hoppa på barn/familj/bröllops tåget om man ska leva på det...

Kanske egentligen ganska typiskt, teknologin ändrar förutsättningarna, och alla måste anpassa sig, eller hitta något annat att göra. Jag jobbar ju som bekant i Kina och här har man redan hunnit igenom digitaliseringsprocessen och lämnat att det bakom sig, det som Sverige knappast har börjat med. Två slags media, och reportage, har utvecklats. Samtliga journalister utbildas numera till att både skriva, fotografera och göra video. Skråna är borta. Två slags media, den ena typ ”just nu”, ibland kallad ”ping-pong reportage”. Foto skickas in via webben, reportern tala in ett reportage på mobilen som skickas via Weechat till en redaktör, som skriver en artikel, trycker på knappen och det har skickas till prenumeranter, snabba ryck, lite krav på kvalitet. Bara minuter mellan händelse och läsare/konsument. Den andra är ”schack reportage”. Att spela schack är ju långsamt, och kräver mycket eftertanke och noggrannhet. Det blir publikationer som släpps till veckoslutet, stora krav på bildkvalitet, stora krav på analyser, reportage och stories. Mycket är ”berättarjournalistik” i bild och ord. Mycket hög kvalitet, och folk är villiga att betala. Dom liknar lite forna Bild eller Se och kanske National Geographic. Troligen kommer Sverige att få se en liknade utveckling.

Robin, den utvecklingen skedde för länge sedan. Multijournalisterna som kan skriva, fota och filma har varit i drift många år och multikompetenserna har utökats. Nu sänder du live via Facebook, Periscope, Bambuser eller mediets egna plattform, förutom skriva, fota, filma bör du kunna hantera alla större sociala medier och direktrapporteringen från fältet går direkt ut i de sociala kanalerna utan att passera en redaktör.
För långläsning har tidingarna sen länge särskilda bilagor, helgreportage eller renodlade tidskrifter, exempelvis Filter.

Tyvärr är det nog så att skråväsendet i stort har bestått i Sverige medan det sedan länge har försvunnit på andra håll, även om det förstås är sant att multikompetensen ”utökats”, alltså inte ersatt de gamla skråen. Vi talar ju om ”fotografslakten” på reguljära tidningar inom just media kartellen. Jag är själv ett exempel, jag började med fotografi, och la till skrivande för över 30 år sedan. Jag talar som sagt främst om media kartellen, de stora media husen. Deras huvudkanal till kunderna är inte kanaler som Facebook, Periscope, Bambuser, eller liknande egna system, dom används bara som ”reklampelare” eller en slags ”snubbeltrådar”. Visst har det funnit ”helgbilagor” mycket länge, redan på 50- talet och tidigare, och dom var av samma kvalitet som den övriga tidningen, men vad jag talar om är något helt annat, mycket högkvalitativa publikationer med stor kvalitet i både tryck, presentation och innehåll. Vad jag försöker beskriva är helt nya media system, helt olika de gamla där journalister sitter på kontor framför en dator och antingen kopierar från webben eller skickas ut på snabbreportage. Helt nya media system där ”redaktionerna” har flytta in i ”molnet” med helt nya sätt att producera nyheter och att leverera som. Det är svårt att beskriva, det måste upplevas, i Sverige ser vi bara en mycket blygsam början på en förändring, men teknologin och kunder kommer att tvinga fram förändringarna. Nästan varje dag ser vi hur personal sparkas från media, nu senast Mitt i och LRF, samtidigt som skråna med alla medel desperat försöker stoppa nya alternativ som Folkmedia (alternativa, sociala) och digitala storföretag som Facebook. Intressanta tider.