Imogen Cunningham är en av pionjärerna inom det amerikanska 1900-talsfotografiet. Nu visas närmare 200 av hennes verk på Kulturhuset i Stockholm.
Imogen Cunningham (1883-1976) har inspirerat flera generationer av fotografer, bland annat Sally Mann och Robert Mapplethorpe. Kulturhusets utställning omfattar närmare 200 verk och spänner över 70 års konstnärskap. Det är den första större utställningen av Cunninghams fotografier i Sverige.
Porträtt, nakenbilder, växtformationer, gator, arkitektur och experimentella dubbelexponeringar finns representerade. Utställningen inkluderar även några äldre och mer sällsynta fotografier.
Utställningsproducenten Estelle af Malmborg säger så här om bilderna: – Imogen Cunningham är en av de verkliga visionärerna inom 1900-talsfotografiet och har med sina lekfulla, experimentella bilder inspirerat senare generationers fotografer och konstnärer. Trots detta är hon förvånansvärt okänd i Sverige. Vi tycker att det är roligt att kunna presentera en kvinnlig pionjär som fotograferade livet runt omkring sig i alla dess former och försörjde sig som porträttfotograf fram till sin död vid 93 års ålder.”
Utställningen visas i Galleri 3 mellan den 24 maj och 8 september. Fri entré.
På de utställningar jag har sett av hennes bilder, där har det inte varit original printar, alltså vintageprintar, utan printarna har varit gjorda av hennes son Rondal Partridge långt senare.
Fick just mail från Claes Gabrielsson och han bekräftar att det är original kopior. Var själv där i dag och kan bekräfta att detta är årets fotoutställning.
Att det är årets utställning kan jag säkert tro, jag kommer ihåg hur starkt intryck hennes bilder gjorde när jag såg dem första gången på Camera Obscura. Kan det varit 1980?
Men då var det nygjorda silvergelatin printar gjorda av Rondal Partridge. Jag har sett hennes bilder vid ett par senare tillfällen, men även då har har det varit silvergelatin printar gjorda av hennes son. Så därför undrar jag om det verkligen är vintage printar = original printar.
Stefan det var 1982 och jag såg utställningen för att studsa tillbaka in en gång till. Det var den dära känslan som Howard Greenberg beskriver så här "t’s the magic of photography when the right picture printed the right way just grabs you.”
Claes träffade Ron i går tillsammans med curatorn och fick allt bekräftat så tag för er.
Claes berättelse om hur det fungerade en gång i tiden på Fotograficentrum Örebro är ju helt underbar. Hur ett litet galleri i en liten stad i Sverige kunde visa stora stjärnor. Jag kommer också ihåg att hennes bilder kostade några tusenlappar då.
Pendlade under två år i början av åttiotalet mellan Uppsala och Örebro och var aktiv i FC där. Ett fantastiskt gäng, som odlade ett rikt kontakt nät. Men det var andra tider, nu var kulturhuset tvungna att bygga om och klimat anpassa galleri tre för att få Cunningham.
Nu har jag äntligen varit och sett utställningen och det är ju verkligen en imponerande sammanställning av hennes bilder som visas på Kulturhuset. Och mycket var ju verkligen vintage printar, men en hel del var också gjorda långt senare. Bra att Kulturhuset verkligen skriver ut detta.
Var där i dag och blev överraskad av hur omfattande utställningen är. Den är verkligen stor med fotografi som spänner över en lång period. Många foton är i det mindre formatet men vilken kvalitet. Jag börjar gilla mindre format mer och mer faktiskt;) Beträffande kvalitet finns här genomgående originalprintar i gelatinsilver och ett och annat palladium/platinum samt gummitryck. Så utställningen kan varmt rekommenderas och den är gratis;)
Inspirerande bilder tyckte jag. Cunningham verkade för det mesta inte bry sig om kompositionsregler varken för att följa dem eller bryta mot dem utan plåtade / kopierade som hon ville själv.
Flärdfri hängning också, fin balans mellan överblick och närhet. Som framgår av inläggen ovan så står det angivet vilka förstoringar/kopior som är från tiden.
(Språkbruket verkar ha ändrats sen det digitala tog över. Inte hette det väl "utskrift" om att ta kontaktkopior eller använda förstoringsapparat för att framställa bilder på det som då var vanligt fotopapper.)
Hej! Vi ser att du kör med AdBlock. Vi förstår att man kan ogilla annonser men det är en viktig
inkomstkälla för att driva denna sajt och täcka de kostnader vi har. Om du inte vill slå av
Adblock för just Fotosidan så stöd oss gärna genom att till exempel köpa
ett Plus-medlemskap.
15 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Fick just mail från Claes Gabrielsson och han bekräftar att det är original kopior. Var själv där i dag och kan bekräfta att detta är årets fotoutställning.
Att det är årets utställning kan jag säkert tro, jag kommer ihåg hur starkt intryck hennes bilder gjorde när jag såg dem första gången på Camera Obscura. Kan det varit 1980?
Men då var det nygjorda silvergelatin printar gjorda av Rondal Partridge. Jag har sett hennes bilder vid ett par senare tillfällen, men även då har har det varit silvergelatin printar gjorda av hennes son. Så därför undrar jag om det verkligen är vintage printar = original printar.
Stefan det var 1982 och jag såg utställningen för att studsa tillbaka in en gång till. Det var den dära känslan som Howard Greenberg beskriver så här "t’s the magic of photography when the right picture printed the right way just grabs you.”
Claes träffade Ron i går tillsammans med curatorn och fick allt bekräftat så tag för er.
Claes berättelse om hur det fungerade en gång i tiden på Fotograficentrum Örebro är ju helt underbar. Hur ett litet galleri i en liten stad i Sverige kunde visa stora stjärnor. Jag kommer också ihåg att hennes bilder kostade några tusenlappar då.
Pendlade under två år i början av åttiotalet mellan Uppsala och Örebro och var aktiv i FC där. Ett fantastiskt gäng, som odlade ett rikt kontakt nät. Men det var andra tider, nu var kulturhuset tvungna att bygga om och klimat anpassa galleri tre för att få Cunningham.
En rättelse, det var Cunninghams barnbarn Meg och inte hennes son, Claes Gabrielson träffade.
Nu har jag äntligen varit och sett utställningen och det är ju verkligen en imponerande sammanställning av hennes bilder som visas på Kulturhuset. Och mycket var ju verkligen vintage printar, men en hel del var också gjorda långt senare. Bra att Kulturhuset verkligen skriver ut detta.
/Stephan
Flärdfri hängning också, fin balans mellan överblick och närhet. Som framgår av inläggen ovan så står det angivet vilka förstoringar/kopior som är från tiden.
(Språkbruket verkar ha ändrats sen det digitala tog över. Inte hette det väl "utskrift" om att ta kontaktkopior eller använda förstoringsapparat för att framställa bilder på det som då var vanligt fotopapper.)