Det är alltid härligt när människor är passionerade. Själv började jag analogt på 70-talet och numera är det bara digitalt som gäller. Jag älskar den snabba tillgången till bilderna och även efterbearbetning, arkivering och betraktelse i Aperture/datorn. Detta behövs dock inte göras direkt.

Den analoga lusten finns ändå kvar. Någon dag då och då "låtsas" jag ha en analog kamera: Då funderar jag längre på varje exponering och inbillar mig att jag har film i kameran istället för ett minneschip. Det är dock svårt att lära sig låta bli att titta på bilderna. Tanken är dock att låta bilderna ligga till sig en vecka innan jag tittar - för att ge dem tid för framkallning och kopiering. Jag använder sedan endast de digitala efterbearbetningsverktyg som skulle varit möjligt i mörkrummet/labbet.

Kul länktips Magnus, mer sådant här!
-affe

Helt underbar film, de ger en känslan att slänga sin digital kamera , ( nja ) men i alla fall åter uppta sina analoga rötter. o köra film igen. känslan finns ju o en underbar fotograf som skapat så mycket fina bilder ! Wow.

Bra. Jag tycker att diskussionen digitalt vs analogt nästan alltid blir felvinklad. Ofta är den onödig till och med.

Det här inslaget berör några av orsakerna till att fotoentusiaster väljer att fotografera analogt istället för digitalt. Det ÄR skillnad på digitalt och analogt. Kanske inte så mycket i bilderna i sig, däremot i hela arbetsprocessen, med alla dess begränsningar och utmaningar.

Kul att någon vågar ta med sig passionen till jobbet så att säga!