Gråkort används för både vitbalans och exponering. Tillsammans eller var och en för sig.
Det hänger ihop för att ytan är 18% grå, för att du ska få rätt mätvärde för både vitbalans o exponering. Men exponeringen är det minsta problemet det löser dom flesta kameror utan problem, däremot är det ett utmärkt hjälpmedel för att få rätt vitbalans.
Gråkortet gör inte att du får rätt exponering däremot så mäter du mot en yta som är 18% grå o lurar inte ljusmätaren som kan ske om du tex fotar när det är snö ute, men som sagt dom flesta kameror har utmärkta ljusmätare.
Dessutom har du facit med dig om du kör digitalt, du kan kolla histogrammet o se att du ligger rätt, däremot när du ska ställa bilderna kan du ha större nytta av ett gråkort för då har du ett riktigt referensvärde när du ska ställa bilderna.
Bara att sätta pipetten på gråkortsytan i bilden o du har rätt värde för vitbalansen.
På analoga tiden körde jag ljusmätare ibland när jag körde mellanformat för att vara säker på rätt exponering eftersom dia film tål lite felexponering. Gråkort har jag alltid använt för att få rätt mätvärde för vitbalans vid större porträtt fotograferingar.
Att få rätt ljusmätning har aldrig varit något problem o det finns bättre sätt än gråkort till det.
Om du ska ställa vitbalansen på en bild o inte har något medelgrått värde kan det bli fel men jag mäter upp varje färgkanal o brukar inte ha några större problem med det utan det brukar stämma. Sedan finns det en hel del som väljer att ha ett medvetet färgstick att bilderna går i ljusa pastelltoner med gult i (en del kör bröllop på det viset)
Det fina är att du kan använda vilka hjälpmedel du vill bara du når det resultat du är ute efter, precis samma sak som i PS. Där jobbar jag oftast med det sättet som går snabbast o tillräckligt bra för att det ska kunna funka. Ska du ställa 300 bilder på en dag så kan du inte sitta i 20 minuter per bild utan måste ha ett flöde som funkar.
