Ett s.k. fasdetekterande autofokussystem fungerar ungefär som en mätsökare (något förenklat). Det flyttar objektivet (eller objektivets fokuserande linser) tills dubbelbilden har blivit en bild. Ett PDAF-system kan också av "dubbelbilden" avgöra åt vilket håll fokuseringen ska göras för att fokus ska hamna på därför avsedd punkt.
Det är ingen principiell skillnad mellan PDAF hos en spegelreflex och en spegelfri kamera med PDAF på bildsensorn. Inte heller är det någon principiell skillnad mellan Nikons och Canons lösningar. Skillnaden är att alla pixlar på en Canonsensor är PDAF-avkännande, medan bara "några få" (dvs en jävla massa
är det på en Nikonsensor.