** Idag gör vi arbeten på vårt system, kortare störningar och nedtid kan förekomma. **

Annons

Får dåligt fokus/skärpa trots ansiktsigenkänning?

Produkter
(logga in för att koppla)

DavidJPersson

Aktiv medlem
Jag fotar en del porträtt med min A7II och Tamron 70-180 2.8.

Vanligtvis använder jag S (shutter priority) och sätter den på allt mellan 1/250 och upp till 1/2500. Ibland mer beroende på ljusförhållanden där nu under våren är rätt ljust ute, så brukar jag få bumpa upp den.

Hur som helst... Jag har aktiverat ansiktsigenkänning, som alltjämt fungerar utan problem, förutsatt att personen har ansiktet vänt mot kameran. Jag tycker dock ändå inte att bilderna blir knivskarpa.

Är det dumt att använda S? Borde jag köra manuellt? Eller är det snarare att man inte helt kan lite på ansiktsigenkänning och snarare bör försöka sätta fokus kring närmsta ögat? (Vilket jag kan tycka är svårt om modellen rör på sig) alt om man måste byta olika poser etc.

Har ni tips och tricks?
 
En fokuspunkt och sätt den på något öga, det är ett säkert recept. Om du har slutarprioritet kan det ju hända att kameran ställer in på väldigt stora bländare och på en fullformat är skärpedjupet i det läget väldigt kort. Och om då skärpan hamnar lite lite fel i djupled upplever man det som att bilden är oskarp.
Själv använder jag i praktiken nästan alltid bländarförval (A) och en fokuspunkt. Om sen tiden blir för lång så kan man öka ISO istället.
 
Skärpa är i viss mån subjektivt.
Skarpt (hårt) ljus och hög kontrast kan öka upplevelsen, medan gråmulet mjukt ljus minkar upplevelsen.

1/250 s kan ge skak-oskärpa på längsta brännvidd.

Men du behöver bena ut problemet i sina beståndsdelar.
Hamnar fokus på något annat ställe än där du vill - fokusproblem.
Är felet lika oavsett var - skakproblem eller låg kontrast.
Osv.
För att få hjälp med benandet är det bäst att ladda upp exempelbilder
 
En fokuspunkt och sätt den på något öga, det är ett säkert recept. Om du har slutarprioritet kan det ju hända att kameran ställer in på väldigt stora bländare och på en fullformat är skärpedjupet i det läget väldigt kort. Och om då skärpan hamnar lite lite fel i djupled upplever man det som att bilden är oskarp.
Själv använder jag i praktiken nästan alltid bländarförval (A) och en fokuspunkt. Om sen tiden blir för lång så kan man öka ISO istället.

Jag fotar mestadels porträtt men också en del sport, där jag märker att vid S väljer kameran oftast 2.8 pga det är bra ljusförhållanden som nämnt ovan.

Sedan är det lite kruxigt, för om jag någon gång valt AUTO så är det alltid väldigt korta slutartider, oftast 1/60 och liknande, vilket jag tycker är konstigt val av kameran när man fotograferar porträtt? Mao är den inte speciellt bra på att känna av sådana situationer.
 
Jag fotar mestadels porträtt men också en del sport, där jag märker att vid S väljer kameran oftast 2.8 pga det är bra ljusförhållanden som nämnt ovan.

Sedan är det lite kruxigt, för om jag någon gång valt AUTO så är det alltid väldigt korta slutartider, oftast 1/60 och liknande, vilket jag tycker är konstigt val av kameran när man fotograferar porträtt? Mao är den inte speciellt bra på att känna av sådana situationer.
Känns som om du har några parametrar att skruva på..
 
Om kameran väljer f/2,8 är det väl rimligen för att det är dåliga ljusförhållanden? Eller möjligen för att du dragit till med en kort slutartid för att frysa en rörelse.

1/60 sekund är en ganska lång tid i fotografiska sammanhang. Verkar rimligt för ett porträtt.
 
Om kameran väljer f/2,8 är det väl rimligen för att det är dåliga ljusförhållanden? Eller möjligen för att du dragit till med en kort slutartid för att frysa en rörelse.

1/60 sekund är en ganska lång tid i fotografiska sammanhang. Verkar rimligt för ett porträtt.

Beror väl på. Upplever den exempelvis att jag försöker isolera ett objekt från en bakgrund så är väl 2.8 rätt rimligt av kameran. Brukar däremot inte lägga mig under 1/250 vid porträtt, men kanske måste våga gå ner där.
 
Men jag menade inte Auto utan A bländarförval (eller Av som det heter på Canon). Det är inte heller lätt att få till skärpa med f2,8 som jag skrev tidigare. Pröva du bländarförval och en fokuspunkt och labba lite med det så kommer det att bli bättre.


Sedan är det lite kruxigt, för om jag någon gång valt AUTO så är det alltid väldigt korta slutartider, oftast 1/60 och liknande, vilket jag tycker är konstigt val av kameran när man fotograferar porträtt? Mao är den inte speciellt bra på att känna av sådana situationer.
 
Beror väl på. Upplever den exempelvis att jag försöker isolera ett objekt från en bakgrund så är väl 2.8 rätt rimligt av kameran. Brukar däremot inte lägga mig under 1/250 vid porträtt, men kanske måste våga gå ner där.
Jag har inte sett någon kamera som gör den sortens analyser, alltså att den funderar på om din avsikt är att isolera något mot bakgrunden. Det brukar man få bestämma själv.

Dessutom skrev du att 1/60 är en väldigt kort tid, men den är snarare halvlång.
 
Jag har inte sett någon kamera som gör den sortens analyser, alltså att den funderar på om din avsikt är att isolera något mot bakgrunden. Det brukar man få bestämma själv.

Dessutom skrev du att 1/60 är en väldigt kort tid, men den är snarare halvlång.
Med ett 70-180mm objektiv kan vi t.o.m. kalla tiden för lång.

undrar om inte frågeställaren i tråden behöver läsa på de mest grundläggande delarna om tid, bländare, iso och brännvidd. För oavsett kamerans automagi är det dessa enkla grunder som sätter bilden
 
Med ett 70-180mm objektiv kan vi t.o.m. kalla tiden för lång.

undrar om inte frågeställaren i tråden behöver läsa på de mest grundläggande delarna om tid, bländare, iso och brännvidd. För oavsett kamerans automagi är det dessa enkla grunder som sätter bilden

” A lot of people think that because a photographer can handhold with a normal lens at 1/60th of a second, that speed is sufficient for most subjects—including portraits. But if you find yourself photographing people at 1/60th of a second with regularity, you’ll begin to notice something when you look closely: your pictures won’t be sharp, especially if you’re using a slightly longer than normal portrait lens. People move! And those movements, even when “sitting still,” can be fast enough to put motion blur into your pictures. So instead my rule of thumb when shooting natural light portraits (as opposed to those illuminated by strobe, which necessitates a slower shutter speed for flash synchronization) is to use a shutter speed of 1/250th or faster.”
 
Men jag menade inte Auto utan A bländarförval (eller Av som det heter på Canon). Det är inte heller lätt att få till skärpa med f2,8 som jag skrev tidigare. Pröva du bländarförval och en fokuspunkt och labba lite med det så kommer det att bli bättre.

Varför älskar vissa porträttfotografer att kunna använda 1,4 och liknande om det är så otroligt svårt?

Fördelen med zoom är ju dock att man kan stå en bit ifrån objektet vilket väl borde göra bländarvalet ”större” än vad 2,8 ger på nära avstånd?
 
Sen finns det en del som anser att porträtt ofta vinner på att inte vara knivskarpa. Fast det är förstås en helt annan diskussion än den om vad man ska göra för att få dem skarpa eller ej.
 
Varför älskar vissa porträttfotografer att kunna använda 1,4 och liknande om det är så otroligt svårt?

Fördelen med zoom är ju dock att man kan stå en bit ifrån objektet vilket väl borde göra bländarvalet ”större” än vad 2,8 ger på nära avstånd?
Det finns två svar på frågan:
1. Just för ATT det är svårt. Men kan briljera med sin utrustning och visa att den minsann lyckas sätt fokus exakt på ögat. Att andra ögat och nästippen är oskarp spelar ingen roll i den kategorin.
2. Helt enkelt för att sudda ut den irrelevanta omgivningen så mycket som möjligt och på så vis flytta betraktarens fokus till det man vill framhäva i bilden.

Men precis som Anders är inne på. Det behöver inte bli snyggt bara därför.

välj den bländare du vill ha för den bild du vill skapa
 
” A lot of people think that because a photographer can handhold with a normal lens at 1/60th of a second, that speed is sufficient for most subjects—including portraits. But if you find yourself photographing people at 1/60th of a second with regularity, you’ll begin to notice something when you look closely: your pictures won’t be sharp, especially if you’re using a slightly longer than normal portrait lens. People move! And those movements, even when “sitting still,” can be fast enough to put motion blur into your pictures. So instead my rule of thumb when shooting natural light portraits (as opposed to those illuminated by strobe, which necessitates a slower shutter speed for flash synchronization) is to use a shutter speed of 1/250th or faster.”
Jag tjatar lite om inlägg nr3. Vill du ha konkret hjälp bör du lägga upp några bilder som komplement till frågorna. Det blir väldigt svävande, tunt och hypotetiskt annars
 
Själv har jag nästan alltid Av-läget (alltså att jag själv bestämmer bländaren) på kameran, eftersom jag är mest intresserad av hur stort skärpedjup jag ska ha.

I kameran (Canon R5) brukar jag också sätta en begränsning i inställningarna på den längsta exponeringstid som kameran får använda. Denna varierar med objektiv, men jag brukar gå på minst dubbla slutartiden jämfört med största millimetern, så att säga. Så använder jag exempelvis ett fast 35 mm-objektiv sätter jag detta värde till 1/80 eller 1/100 sekund. Använder jag ett 70–200 mm-zoomobjektiv blir värdet 1/400 eller 1/500 sekund.

Använda Tv-läget, där jag själv bestämmer slutartiden, gör jag väldigt sällan.

Det är bara om jag tar bilder på natten och vill ha långa slutartider, eller vid idrott då jag vill ha korta slutartider, som jag använder det läget. Och i båda fallen ser jag då vilka inställningar (bländare, slutare, ISO) som ger "en bra bild", varpå jag låser in dessa i M-läget. Så länge ljusförhållandena är desamma, behöver jag då inte längre fundera utan kan i stället fokusera på att ta bilder.


/ Kiwi
 
Jag har en grundinställning för porträtt som jag alltid börjar med, f/5.6 och slutartid 1/(2*brännvidden) och ISO så att exponeringen blir som du vill ha den.

Bländare f/5.6 för att du kan vara nästan säker på att fokus sitter vare sig du använder ögonfokus eller en punkt. Slutartiden väljer jag för att få en hög procent bilder utan skakningsoskärpa.

När jag har några "keepers" så öppnar jag bländaren och sänker ISO eller ökar slutartider. När jag fotar med vidöppen bländare och jag tar en bild jag är nöjd med kollar jag alltid skärpan genom att zooma till 100% i sökaren och om det inte är skarpt jobbar jag lite till.
 
Jag har en grundinställning för porträtt som jag alltid börjar med, f/5.6 och slutartid 1/(2*brännvidden) och ISO så att exponeringen blir som du vill ha den.

Bländare f/5.6 för att du kan vara nästan säker på att fokus sitter vare sig du använder ögonfokus eller en punkt. Slutartiden väljer jag för att få en hög procent bilder utan skakningsoskärpa.

När jag har några "keepers" så öppnar jag bländaren och sänker ISO eller ökar slutartider. När jag fotar med vidöppen bländare och jag tar en bild jag är nöjd med kollar jag alltid skärpan genom att zooma till 100% i sökaren och om det inte är skarpt jobbar jag lite till.

Tar med mig det! Jag tycker dock att det blir "motsägelsefullt", även om jag är med dig till 110% att man hellre nailar bilden än faller någon centimeter på fokuset. Det motsägelsefulla är ju exempelvis att man köper ljusstarka objektiv för att få till bra bokeh och kunna sätta objektet i fokus. Sedan kan man ju alltid och givetvis istället justera andra parametrar som avstånd till bakgrund etc för att uppnå samma effekt.

Sedan finns det ju exempelvis en utmaning om man står med en modell och ska ta en uppsättning om 20-40 bilder och sedan ska man justera inställningar under hela fotograferingen, när man många gånger kanske hellre är "on the go" och bara kan trycka av.
 
ANNONS