När jag fotograferar orienterare i skogen har jag konstaterat att ofta är de DSLR jag använder (Canon
1DX och
1DX Mark II) bättre på att fokusera på något annat än det som är närmast, i och med att de har någorlunda väl definierade fokuspunkter som jag kan rikta dit där jag vet att jag har det jag vill ha skarpt. Om jag låter min
R3 välja fritt blir det ofta grenar och löv istället för orienterare som den fokuserar på. Ofta för att grenarna är närmast.
Det går att ställa om
R3 till att simulera en fokuspunkt, men då blir den allmänt sämre än en DSLR på att fokusera, för jag har ingen spegellös med korslagda fokuspunkter. Det existerar numera, exempelvis på Canon
R1 (som passar min övriga utrustning), men jag har inte köpt någon. Strängt taget behöver jag inte fler prylar (stödjer mig på Terje som säger att det är den som trycker av, inte det som trycks av, som gör bilden...)
Även när det finns gott om huvuden att välja på och är fritt från löv som kan störa är det inte lika kvickt och intuitivt att välja vem av alla som ska fokuseras på med
R3 som med
1DX Mark II, exempelvis.
R3 har förvisso möjlighet till ögonstyrd fokusering, men då får jag lägga glasögonen och justera dioptriinställningen därefter för att den funktionen ska fungera bra för mig. Som det är nu så blir det gärna rätt många bilder utan att någon är i fokus alls om jag försöker fotografera en stafettstart, där 50-200 människor ränner iväg i en flock samtidigt. Den spegellösa väljer någon att följa och håller sedan oftast fokus på denne även efter att vederbörande "simmat ur bild". Där blir det en del oskarpa bilder på hela flocken innan kameran till sist sansar sig och letar upp någon annan att fokusera på.
De situationerna är säkert sådana som du beskriver som röriga.
Men de visar på att de
intentioner för
bilden som jag har som
fotograf inte alltid stöds så väldigt väl av
tekniken. Summan av det får jag till att jag inte ser det stora värdet av att diskutera hur bilden ska se ut om det inte ingår hur det ska gå till att skapa den.
Jag har exempelvis en bild i huvudet (den är inte tagen än). Jag vet precis hur jag vill bilden ska se ut, men jag är inte säker på att jag kan ta den. Min tänkta lista på nödvändig rekvisita är som hämtad från en film om Jönssonligan.
- En fotomodell (tålig variant med sinne för humor)
- 2-3 assistenter
- Fyra fjärrstyrda blixtar
- Tre chokladkakor
- En neonfärgad overall i Halloweenstil
- Svarta handskar
- En vattenslang med munstycke
- En våtdräkt
- En mörk fotograferingsplats nära en varmvattenkran
- Ett objektiv typ 85 mm f/1,4
- Några stativ
Den första punkten blir nog klurigast.
Hur diskuterar man en sådan bild? Eller är den färdigdiskuterad bara för att jag tror att jag vet hur jag vill ha den? Den finns ju inte att titta på för jag har inte kunna ta den. Inte än i alla fall.
Eller är det mest givande att diskutera hur punkterna i listan ska realiseras? Utan dem blir det inte en sådan bild. Tror jag.