Annons

Har man slutat diskutera fotografiska bilder?

Produkter
(logga in för att koppla)
Jag håller med om att FS är tråkigare i dag än för 20 år sedan. Men det är å andra sidan inte bara fotosidan. För 20 år sedan var fotografin på väg att nå sin topp. Fotografin hade i och med digitalkamerornas intåg blivit tillgänglig för alla, alla skulle ha en kamera och kamerabutiker poppade upp centralt på bästa läge i städerna. Till och med MediaMarkt hade ett enormt utbud av kameror och objektiv.

I och med att kvaliteten på kameror i mobiltelefoner har ökat, har intresset för ”riktiga” kameror minskat. Vi är nu lite tillbaka till hur det såg ut innan digitalkamerorna blev allmänt tillgängliga, de som har en riktig kamera är i dag samma typ av entusiaster som förr ägde en systemkamera och stod i mörkrummet.

I och med att intresset för, och tillgängligheten till, fotografi tog fart för drygt 20 år sedan fanns det också någon slags pionjäranda på fotoforumen. Den är i dag död.
Kanske är det så att de riktigt bra bilddiskussionerna idag är döda på forumen. Men de finns där ute bland de riktigt bra fotograferna, diskussioner som man sällan ser offentligt. Så hur kan Fotosidan hamna i det läget att man kan bli först med att väcka upp detta?
 
Varför har duktiga fotografer mer tur än andra? Vad är det som skapar en fotograf som nästan alltid visar bilder som är bättre än genomsnittet?
En del av det kan vara medfödd talang, men det enkla svaret är nog att ju mer man tränar, ju mer tur har man.
Men vi fortsätter alla att diskutera "bästa" utrustningen, när vi egentligen borde diskutera "bästa" fotograferna. Och specifikt varför dessa är bra.
Jag tycker vi borde diskutera de bästa bilderna hellre än de bästa fotograferna.
 
Kanske är det så att de riktigt bra bilddiskussionerna idag är döda på forumen. Men de finns där ute bland de riktigt bra fotograferna, diskussioner som man sällan ser offentligt. Så hur kan Fotosidan hamna i det läget att man kan bli först med att väcka upp detta?
Jag har inga jättebra idéer. Kanske en tråd som heter något i stil med ”Bilden i fokus”. Varje vecka diskuteras en ny bild, och den bilden är inte en av medlemmarnas bilder, utan en av alla tusentals ikoniska bilder genom tiderna. Dissekera bilden och diskutera vad det är som gjort att den blivit berömd.
 
Det ena utesluter väl absolut inte det andra.

- Vad är det som gör att jag stannar upp vid en specifik bild varje gång jag ser den? Till skillnad från bilder jag tittar på en gång och sedan lägger åt sidan?

- På vilket sätt påverkar arbetssättet / förhållningssättet hos en viss fotograf hur jag upplever bilderna?
 
Jag tror inte att dagens AF längre har den effekten. Dom flesta använder nog inte fokuspunkter längre utan förlitar sig på att kameran hittar det intressanta i bilden och fokuserar på det. Det fungerar numera så bra att jag tror att många proffs också jobbar så numera. Det är nog bara i riktigt röriga situationer fokuspunkter tas fram.
Mina DSLRer är där betydligt sämre och kan i princip i det läget bara fokusera på det som är närmast.

För övrigt skulle det kanske vara en intressant diskussion, men det blir trots allt ofta tycke och smak som skall diskuteras. Vilket ofta brukar leda till pajkastning, så länge det inte finns en sektledare som kan definiera vad alla skall tycka.
 
Det ena utesluter väl absolut inte det andra.

- Vad är det som gör att jag stannar upp vid en specifik bild varje gång jag ser den? Till skillnad från bilder jag tittar på en gång och sedan lägger åt sidan?

- På vilket sätt påverkar arbetssättet / förhållningssättet hos en viss fotograf hur jag upplever bilderna?

Går du på en fotoutställning och tar 5min paus från fotona och fokuserar på dom andra, som också fick den briljant idén att gå på fotoutställning just den dagen, så kommer du se att folk stannar upp framför olika bilder. Sedan finns det hypade bilder som alla vill se men som folk förmodligen betygsätter väldigt olika.
 
Dom flesta använder nog inte fokuspunkter längre utan förlitar sig på att kameran hittar det intressanta i bilden och fokuserar på det. <...> Det är nog bara i riktigt röriga situationer fokuspunkter tas fram.
Mina DSLR:er är där betydligt sämre och kan i princip i det läget bara fokusera på det som är närmast.
När jag fotograferar orienterare i skogen har jag konstaterat att ofta är de DSLR jag använder (Canon 1DX och 1DX Mark II) bättre på att fokusera på något annat än det som är närmast, i och med att de har någorlunda väl definierade fokuspunkter som jag kan rikta dit där jag vet att jag har det jag vill ha skarpt. Om jag låter min R3 välja fritt blir det ofta grenar och löv istället för orienterare som den fokuserar på. Ofta för att grenarna är närmast.
Det går att ställa om R3 till att simulera en fokuspunkt, men då blir den allmänt sämre än en DSLR på att fokusera, för jag har ingen spegellös med korslagda fokuspunkter. Det existerar numera, exempelvis på Canon R1 (som passar min övriga utrustning), men jag har inte köpt någon. Strängt taget behöver jag inte fler prylar (stödjer mig på Terje som säger att det är den som trycker av, inte det som trycks av, som gör bilden...)

Även när det finns gott om huvuden att välja på och är fritt från löv som kan störa är det inte lika kvickt och intuitivt att välja vem av alla som ska fokuseras på med R3 som med 1DX Mark II, exempelvis. R3 har förvisso möjlighet till ögonstyrd fokusering, men då får jag lägga glasögonen och justera dioptriinställningen därefter för att den funktionen ska fungera bra för mig. Som det är nu så blir det gärna rätt många bilder utan att någon är i fokus alls om jag försöker fotografera en stafettstart, där 50-200 människor ränner iväg i en flock samtidigt. Den spegellösa väljer någon att följa och håller sedan oftast fokus på denne även efter att vederbörande "simmat ur bild". Där blir det en del oskarpa bilder på hela flocken innan kameran till sist sansar sig och letar upp någon annan att fokusera på.

De situationerna är säkert sådana som du beskriver som röriga.

Men de visar på att de intentioner för bilden som jag har som fotograf inte alltid stöds så väldigt väl av tekniken. Summan av det får jag till att jag inte ser det stora värdet av att diskutera hur bilden ska se ut om det inte ingår hur det ska gå till att skapa den.

Jag har exempelvis en bild i huvudet (den är inte tagen än). Jag vet precis hur jag vill bilden ska se ut, men jag är inte säker på att jag kan ta den. Min tänkta lista på nödvändig rekvisita är som hämtad från en film om Jönssonligan.
  • En fotomodell (tålig variant med sinne för humor)
  • 2-3 assistenter
  • Fyra fjärrstyrda blixtar
  • Tre chokladkakor
  • En neonfärgad overall i Halloweenstil
  • Svarta handskar
  • En vattenslang med munstycke
  • En våtdräkt
  • En mörk fotograferingsplats nära en varmvattenkran
  • Ett objektiv typ 85 mm f/1,4
  • Några stativ
Den första punkten blir nog klurigast.
Hur diskuterar man en sådan bild? Eller är den färdigdiskuterad bara för att jag tror att jag vet hur jag vill ha den? Den finns ju inte att titta på för jag har inte kunna ta den. Inte än i alla fall.
Eller är det mest givande att diskutera hur punkterna i listan ska realiseras? Utan dem blir det inte en sådan bild. Tror jag.
 
Går du på en fotoutställning och tar 5min paus från fotona och fokuserar på dom andra, som också fick den briljant idén att gå på fotoutställning just den dagen, så kommer du se att folk stannar upp framför olika bilder. Sedan finns det hypade bilder som alla vill se men som folk förmodligen betygsätter väldigt olika.
Hörde nyligen en fotograf beskriva just detta men scenariot var att han presenterade en "hög" med bilder för olika personer och andelen som valde ut en specifik bild som den man uppskattade mest var i princip jämt fördelad över bilderna.
 
Skall vi nu diskutera komposition, exponering etc eller skall vi börja diskutera att det börjat bli vanligare att händer används för att motverka fotbollars vilja att ta sig från A till B ostört?
Nu ska jag väl direkt erkänna att min kunskap om fotboll är minimal men det beror väl på sammanhanget?

Exempelvis kan man väl tänka sig en diskussion om vad fotbollsbilden bör förmedla för att få unga att tänka "det där känns som något för mig". Smärta? Möda? Kamratskap? Segerrus? Kamp? Rörelse? Bitterhet?...o.s.v... Kanske ett helt irrelevant exempel men principen borde vara klar.
 
När jag fotograferar orienterare i skogen har jag konstaterat att ofta är de DSLR jag använder (Canon 1DX och 1DX Mark II) bättre på att fokusera på något annat än det som är närmast, i och med att de har någorlunda väl definierade fokuspunkter som jag kan rikta dit där jag vet att jag har det jag vill ha skarpt. Om jag låter min R3 välja fritt blir det ofta grenar och löv istället för orienterare som den fokuserar på. Ofta för att grenarna är närmast.
Det går att ställa om R3 till att simulera en fokuspunkt, men då blir den allmänt sämre än en DSLR på att fokusera, för jag har ingen spegellös med korslagda fokuspunkter. Det existerar numera, exempelvis på Canon R1 (som passar min övriga utrustning), men jag har inte köpt någon. Strängt taget behöver jag inte fler prylar (stödjer mig på Terje som säger att det är den som trycker av, inte det som trycks av, som gör bilden...)

Även när det finns gott om huvuden att välja på och är fritt från löv som kan störa är det inte lika kvickt och intuitivt att välja vem av alla som ska fokuseras på med R3 som med 1DX Mark II, exempelvis. R3 har förvisso möjlighet till ögonstyrd fokusering, men då får jag lägga glasögonen och justera dioptriinställningen därefter för att den funktionen ska fungera bra för mig. Som det är nu så blir det gärna rätt många bilder utan att någon är i fokus alls om jag försöker fotografera en stafettstart, där 50-200 människor ränner iväg i en flock samtidigt. Den spegellösa väljer någon att följa och håller sedan oftast fokus på denne även efter att vederbörande "simmat ur bild". Där blir det en del oskarpa bilder på hela flocken innan kameran till sist sansar sig och letar upp någon annan att fokusera på.

De situationerna är säkert sådana som du beskriver som röriga.

Men de visar på att de intentioner för bilden som jag har som fotograf inte alltid stöds så väldigt väl av tekniken. Summan av det får jag till att jag inte ser det stora värdet av att diskutera hur bilden ska se ut om det inte ingår hur det ska gå till att skapa den.

Jag har exempelvis en bild i huvudet (den är inte tagen än). Jag vet precis hur jag vill bilden ska se ut, men jag är inte säker på att jag kan ta den. Min tänkta lista på nödvändig rekvisita är som hämtad från en film om Jönssonligan.
  • En fotomodell (tålig variant med sinne för humor)
  • 2-3 assistenter
  • Fyra fjärrstyrda blixtar
  • Tre chokladkakor
  • En neonfärgad overall i Halloweenstil
  • Svarta handskar
  • En vattenslang med munstycke
  • En våtdräkt
  • En mörk fotograferingsplats nära en varmvattenkran
  • Ett objektiv typ 85 mm f/1,4
  • Några stativ
Den första punkten blir nog klurigast.
Hur diskuterar man en sådan bild? Eller är den färdigdiskuterad bara för att jag tror att jag vet hur jag vill ha den? Den finns ju inte att titta på för jag har inte kunna ta den. Inte än i alla fall.
Eller är det mest givande att diskutera hur punkterna i listan ska realiseras? Utan dem blir det inte en sådan bild. Tror jag.

Nu menade jag när du inte väljer fokuspunkt på DSLRen. Menar du att din DSLR är bättre än dina spegellösa när du valt att använda fokuspunkt på bägge?
 
Nu ska jag väl direkt erkänna att min kunskap om fotboll är minimal men det beror väl på sammanhanget?

Exempelvis kan man väl tänka sig en diskussion om vad fotbollsbilden bör förmedla för att få unga att tänka "det där känns som något för mig". Smärta? Möda? Kamratskap? Segerrus? Kamp? Rörelse? Bitterhet?...o.s.v... Kanske ett helt irrelevant exempel men principen borde vara klar.
Ja, för mig är en bra fotbollsbild en som förmedlar något av det du skriver, eller någon av några ytterligare aspekter. Exempelvis passningsspelet. Men det är ytterst svårt att fånga på en stillbild.
Glädjerus är nog enklast att fånga. Och den sorten dominerar de publicerade bilderna i etablerad media. Kanske kombinerat med motståndarens besvikelse i samma bild. Men är det alltså vad en bild förmedlar som vi ska diskutera om våra bilder? Det är det som menas med att diskutera bild? Vad förmedlar älgen, fönstren och orienteraren i de övriga bilderna i tråden.
 
Skall vi nu diskutera komposition, exponering etc eller skall vi börja diskutera att det börjat bli vanligare att händer används för att motverka fotbollars vilja att ta sig från A till B ostört?
Ja du, i en fryst stillbild kan man ju tänka sig vilken bollbana som helst som betraktare. Eller så är armen och handen där för att spelaren balanserar sin tänka riktningsförändring. Men ja, är kompisition och expnering tekniska attribut som inte ska diskuteras när vi diskuterar Bild. Jag blir inte klok på detta.
 
Ah, du menar om man har alla punkter valda på en DSLR? Det är användbart i en del tillfällen, men sällan i skogen.
Men det går alltså inte att låta min spegellösa välja på egen hand heller. Minimum så får jag ge den en ruta att titta i. Men ofta får jag göra rutan så liten att den inte är större än en vanlig fokuspunkt på en spegelreflex för att det ska fungera och då har den kameratypen plötsligt inte direkt några fördelar kvar. Snarare tvärtom, då min är för gammal för att ha någon korsformad fokusering. Det finns däremot på 1DX Mark II. Vi ska komma ihåg att det inte är så länge sedan den tillhörde det bästa som fanns.
 
Fast på en DSLR kan du inte använda AF ute i kanterna eftersom punkterna inte går hela vägen ut till kanten. På dom spegellösa kan du fokusera i princip över hela bilden.
 
Jag tycker att vi är lite utanför ämnet nu. Men visst, när jag tar fotbollsbilder kör jag med mittpunkt. Trots den lockande reklamen för en 1DX så funkar inte någon punktsautomatik något vidare bra på en fotbollsmatch. Jag har provat flera. Och att fippla med att flytta fokuspunkten hinner jag inte med. Ett tag körde jag med två olika fokuspunkter. En lite till vänster och en lite till höger. De olika aktiverades med varsin tumknapp. Men jag gav upp detta lite nördiga arbetssätt för att istället fokusera på vad jag ser i ramen.

Men fokuspunkten i mitten betyder inte att mina färdiga beskurna bilder alltid har fokuspunkten i mitten.

Jag tror inte att AF är storskurken i dramat avseende hur vi komponerar våra bilder. Om det nu är detta som är att diskutera Bild?
 
Nej, även i en 1DX Mark II kan man skicka ut AF-punkten långt nog i sidled för att det inte ska vara den som bestämmer hur bilden ska se ut.
 
Går du på en fotoutställning och tar 5min paus från fotona och fokuserar på dom andra, som också fick den briljant idén att gå på fotoutställning just den dagen, så kommer du se att folk stannar upp framför olika bilder. Sedan finns det hypade bilder som alla vill se men som folk förmodligen betygsätter väldigt olika.
Det är även min erfarenhet. Sedan beror det givetvis också i vilket sammanhang man har en utställning; om det är på det lokala biblioteket eller på ett större galleri i någon storstad.
 
En del av det kan vara medfödd talang, men det enkla svaret är nog att ju mer man tränar, ju mer tur har man.

Jag tycker vi borde diskutera de bästa bilderna hellre än de bästa fotograferna.
Tycker man kan få mycket intressanta perspektiv kring bildskapandet om man diskuterar någon känd fotograf; det kan vara diskussioner kring en fotografs utveckling genom åren och försöka förstå vad som kan ha gett den utvecklingen. Bildskapandet är ju närt kopplat till fotografen ifråga, om diskussionen inte enbart fokuserar på kvalitet eller teknik.
 
Senast ändrad:
ANNONS
Götaplatsens Foto